Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Onyanserat

TV-Klubben: Historieätarna – Avsnitt 2

60-talet

JONAS: Dags för 1960-talet i andra avsnittet. Rymdresor, rädsla för kärnvapenkrig och en industri på högvarv. Det skall vara effektivt och pulverbaserad mat gör entré i köket. Då kan tid sparas minsann som kan läggas på att röka pipa exempelvis.

Jag märker ganska snart att jag inte alls är lika fängslad av detta avsnitt som det första. Det kan ha att göra med att jag inte är lika intresserad av nutidshistoria som äldre historia, men det är knappast skäl nog. Nä, jag tycker Erik Haag och Lotta Lundgren känns betydligt tröttare i detta andra avsnitt. Vet inte om det är all deras wallraffande tobaksrök som gjort de bedövade. Vad tycker ni?

EMIL: Diskussionen gick varm här på Onyanserat-redaktionen efter förra avsnittet, jag delade inte riktigt Jonas glädje över den andra säsongens premiäravsnitt. Och nog fan tycker jag precis tvärtom också den här gången. Nutidshistoria är alltid fräschare än kungalängder och krig.

Det största problemet med första avsnittet var att det blev för mycket av beståndsdelen ”tainment” och för lite av ”info”, i det där sammanslagningsbegreppet infotainment. Framför allt var det som att jag för första gången på riktigt såg problemet med spjuvern Haag, jag har annars beskyddat honom mot hans belackare. Hans ”shenanigans” lade sordin på alla kunskapsanspråk programmet kan tänkas ha. Lundgrens sätt att hantera pojken var lika tröttsamt det; genom att avmätt, ironiskt glo in i kameran – en fashionablare och mer avspänd form av den klassiska himla-med-ögonen.

Det är faktiskt lite mindre av sånt i det här avsnittet.

EMBLA: Som Emil just sa: både han och jag kände att vi behövde lägga oss i Jonas entusiasm för att svärta ner recensionerna lite. Och precis som Emil sparkar jag mig själv lite i soffan där jag sitter och inser att jag full utan disskänslor får mitt favoritårtionde 60-talet uppdukat framför mig. Fan också. Innehållet är alltså högintressant för mig och planen att krascha Jonas fest gick alltså åt skogen!

Däremot har jag fortfarande problem med programledarna. Jag har ju slukat alla Supersizers gone… (dvs den engelska förlagan) där jag dels uppskattade charmen hos programledarna, men även tyckte att aspekten hälsa gällande dieten var ett intressant inslag. I svenska Historieätarna får vi inte veta något om hur man faktiskt mådde av tidens matvanor. Och det ÄR något som är problematiskt med programledarduon – Erik är både en manspojke och en mansgris på samma gång medan Lotta hela tiden är farligt nära att bli irriterande genom att använda greppet: lägga-huvudet-på-sned-och-kika-in-i-kameran. Som så ofta med mycket jag ser saknar jag den brittiska charmen!

korvörekaka

JONAS: Kritiken mot programledarna förde jag också fram i mitt inlägg om första avsnittet så där verkar vi vara hyfsat överens. BBC vinner på knock out. Jag vidhåller dock att Haag faktiskt har en duglig förmåga att gå in i rollen. Den här gimmicken att han näckar, som nu otäckt nog verkar vara ett stående inslag, vill jag emellertid bara skrika ”Butt why?” över.

Men åter till innehållet i detta avsnitt. Jag attraheras av 1960-talets design och arkitektur så ur den aspekten kunde det vara upplagt för ett intressant program. Men det hela blir väldigt brunt, och det beskyller jag inte enbart den torftiga maten. Jag tyckte nästan alla ”undervisande” delar var alldeles för banala och självklara vilket gjorde att mitt engagemang sjönk. Och som sagt, jag tyckte inte Lundgren/Haag heller gjorde mycket för att hålla igång intresset. Inslaget om konstvågen, dess anti-humor och företeelsen happenings, en konstnärlig föregångare till dagens flash mobs kanske man kan säga,var dock upplyftande och programmets höjdpunkt i mina ögon.

EMIL: Brunt är det, och det är lite tunt också. Jag blir nog helt enkelt lite för optimistisk för att jag inte stör mig lika mycket på Haag och Lundgren den här gången. Jag vill verkligen ha mer information om den specifika tidsepoken, och den får gärna vara kuligt framlagd, men det blir liksom lätt för svepande när de ska bilda publiken.

Panerade grisknorrar äter de, och jag tycker fortfarande att det är skitkul när de äter äckelgrejer. Rätten ”bär tidsandan”, enligt måltidsforskaren Richard Tellström. Man tillvaratog allt kött på djuren och inälvsmat var inget ovanligt. Men tydligen var just grisknorrar inte särskilt vanligt förekommande på middagsbordet.

60-talet sitter där inklämt mellan 50-talets konservatism och 70-talets hår-överallt-uppror. Kanske får vi en viss aning om detta, men det är som sagt lite för löst redogjort för. Den ”informella middagen” får vi se i alla fall, med Gudrun Schyman och Mats Odell – det är roligt när den förstnämnda pikar den sistnämnde.

Sedan kör de picknick vid bilen och bara lämnar soporna på backen, som den där scenen i Mad Men för den som minns, och det är väl kanske talande för 60-talet. Jag tycker detta avsnitt är ett lyft från det föregående, men det är fortfarande inte helt tajt – mycket beroende på programledarna. Programidén är briljant, hade det bara funnits någon som dragit dem i öronen något så tror jag serien hade varit mer eller mindre perfekt.

ragg

EMBLA: Ja, det är helt klart experterna som får lyfta programmet ytterligare och jag håller med ovan: det ÄR ju i grunden ett briljant format. Kanske är mitt problem att det känns som att själva ätandet och tidsandan i sig hamnar i skymundan. Jag saknar att Haag och Lotta ska tar oss tittare i handen och ledsaga oss genom årtiondet, men det känns mer som om de är där för sin egen skull – och det är ju aldrig lyckat. Då räcker det liksom inte med att man äter urgröpta grönsaker eller småplock på tandpetare nedstuckna i gurka.

Men även om man kan önska sig mer av programledarna är det intressant att se historia ur det här perspektivet – att det till exempel fanns informationsfilmer om hur man får skräp att sjunka till botten av en sjö är både talande och intressant (och ger ett annat perspektiv åt tanken att den äldre generationen byggde upp vårt land)!

Jag har inte något större hopp om att få alla mina önskningar uppfyllda i kommande avsnitt, men kommer ändå att kika. Om inte annat för att klaga lite i nästa text.

JONAS: Tänk att den där gurkgrejen överlevde ända till 80-talet, fast då var det med geléhallon som gällde.

Nåväl, vi kan därmed konstatera att vi tycker att Historieätarnas programformat är bra, men att det slarvas bort lite. Som de TV-knarkare vi är kommer vi givetvis ändå fortsätta kolla.

 

Historieätarna visas på SVT1 måndagar kl. 20.00.

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.