Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Onyanserat

TV-klubben: House of Cards säsong 3.

house

Så var det äntligen dags för säsong 3 av House of Cards, något alla som sett föregående två väntat på med kli i benen. Ingrid och Embla ska spoila skiten ur den, så sluta läs nu om du ännu inte sett(och var gärna med och dissekera om du hunnit plöja)! Nu kör vi!

EMBLA: Vi kan ju börja bakifrån, för jag vet inte om det bara var jag men skulle inte detta vara sista säsongen ändå? Besvikelsen över att det inte tog slut är kanske det som främst stannar kvar hos mig efteråt. Det hade i sig inte varit något problem, såklart, om säsongen i övrigt skapat mersmak. Men för mig var det här alldeles för segt. Det börjar redan i första avsnittet som ju nästan uteslutande handlar om Stamper. Jag varken minns helt eller bryr mig om vad som hände med honom i förra säsongen och jag tröttnar definitivt när jag måste se honom halta omkring i hela första avsnittet. Jag vill ju se Francis och ha intriger serverade som på en sämre kinabuffé!

stamper
Nä, vi bryr oss inte tillräckligt mycket om dig, Stamper, för att se dig i vart och vartannat klipp. Fram med Frank!

INGRID: Det hintas ju om att det ska bli en fjärde säsong, även om skaparen Beau Willimon inte har bekräftat något än. Men som du säger, det blev ju inget riktigt slut på den här säsongen. Det var visserligen en tydlig slutkläm i att Claire meddelade Frank att hon lämnar honom, mitt i valrörelsen. Men vi fick varken veta om Frank blev omvald som president, eller om han ens blev utvald att kandidera. Kändes mer som en mittsäsongs-avslutning än som en riktig säsongsavslutning!

Men, det pekar å andra sidan på något – att det i själva verket är relationen mellan Frank och Claire, både när det gäller kärlek och makt, som är House of Cards kärna. Eller, är det så man ska tolka det?

EMBLA: Ja, deras relation är onekligen det mest intressanta i den här säsongen. Och det är väl en inte alltför djärv gissning att Claire kommer ställa upp som kandidat mot sin man eller vad tror du?

INGRID: Det var min första tanke också.Tills jag insåg att det ju är för sent, eftersom valrörelsen redan kommit till primärvalet. Men det är ju bara fyra år till nästa val… Sen är ju frågan om hon kommer köra fulspel mot Francis (det är bara Claire som kallar honom Francis istället för Frank va?), eller om det kan bli en städad och snäll separation mellan dem, och att hon går vidare till något helt annat. Jag tror nog jag vågar sätta en tusing på det första alternativet.

Apropå att säsongens första avsnitt handlade väldigt mycket om Doug Stamper – det gjorde ju även sista avsnittet. Det kändes som nästan halva avsnittet ägnades åt hans förehavanden, som verkar rätt osannolika att någon som just blivit utsedd till presidentens stabschef skulle kunna ägna sig åt utan risker (även om han ju inte blivit officiellt presenterad så är han ju snart ett känt ansikte). Mitt under primärvalet drar han alltså till Caracas, misshandlar en känd nätbrottsling som är på flykt från FBI, åker tillbaka till USA där han köper en van av en skum bilhandlare, köper extremt misstänkta grejer som typ skriker ”jag ska döda nån och sen gräva ner den” hos en järnhandlare, gräver en grav ute i ödemarken, ångrar sig och släpper av Rachel på vägen, bara för att sen vända om och faktiskt döda henne och gräva ner henne. Och sen ba – back to business i Washington!
Jag tycker att Stamper är en intressant karaktär, ypperligt spelad av Michael Kelly, som ofta ger mig rysningar av obehag. Han är ju en sociopatisk mördare, men också en jävligt skicklig och hal politisk spelare. Men jag tycker att man borde ha lämnat Rachel-storyn därhän den här säsongen , i alla fall nu när man inte gjorde nåt mer intressant med det än så här. Det var mer intressant att följa Dougs karaktärsutveckling, och hur han taktikagerade bakom kulisserna, än hans psykopatiska drag. När han till slut dödade Rachel i alla fall, kändes det bara som han var tillbaka på ruta ett igen.

claire
Claire i mörkt hår. Bond brukar säga ”the things I do for England”, men det är ju ingenting mot att färga håret för sin mans politiska spels skull. Tur att hon blekte sig igen och tog tillbaka sitt oumpf!

EMBLA: Jag håller inte med. Tycker Stamper är rätt ointressant. Försöker analysera varför men kan bara tänka att han är för kall, jag uppfattar ingen personlighet alls i honom. Eller snarare driv då kanske. Jag får ingen ledtråd om varför han är som han är om du förstår hur jag menar. Möjligt är ju att han blir en viktigare spelare sen men nu var det ju bara det där med att han sparat Claires dagbok som påverkade, åtminstone det jag brydde mig om.

INGRID: Lite håller jag med dig om det där med brist på personlighet ändå. Till exempel köpte jag inte storyn med att hans sjukgymnast förförde honom på sin avskedsfest. Såg det inte komma, och trodde inte på det heller.

Och det var lite för mycket den här säsongen som inte riktigt ledde nånstans tycker jag. Som det där med Rachel, och inte minst om Gavin, hackern som hjälpte Doug att hitta Rachel. Alldeles för mycket tid ägnades åt honom och hans ”under cover-jobb” för att få fram info om Rachel. Och Lucas, journalisten som i förra säsongen jobbade för att få fram sanningen om Frank Underwood, honom fick vi inte möta alls. Visst, han hamnade i fängelse, men den tråden hade kunnat plockas upp på nåt annat sätt, av nån annan journalist. Det fanns för lite hot från granskande journalister den här säsongen över huvud taget, om du frågar mig! Och vad tänker du om Thom Yates, författaren som Frank anlitade för att skriva en bok?

thom
Till skillnad mot vad man kan tro är mannen på bilden INTE Onyanserats Måns Lindén, utan Franks författare Thom Yates. Men precis som med Måns vill vi faktiskt inte ha full insyn i Thoms sexliv.

EMBLA: Det är nog precis där skon klämmer, Ingrid, att det är för mycket sidotjafs. Om man inte ser var det kan leda är det lätt att man tröttnar. I alla fall jag. Thom.. ja, också en del av historien som inte gav så mycket som den borde. Varför var det intressant att han låg med journalisten till exempel? Vad var ens grejen med boken? Var han den utlösande faktorn till att Claire stack möjligen (ja va?), fortfarande lite mycket krut för att komma dit eller? Nej jag blir faktiskt uttråkad!

INGRID: Thom och hans bokskrivande fick ju funktionen att frambringa personliga berättelser från Frank, och få honom att reflektera över saker. Kändes som han fick nån slags psykolog-funktion, som när Frank kallade till sig honom kl ett på natten för att han hade saker att prata om. Och jag tror som du att han var utlösande faktorn till att Claire stack – det var ju vid deras samtal som hon sa att hon hatade hur hon och Frank behövde varandra. Jag tyckte att det funkade rätt bra som katalysator att ha honom att skriva den där boken, men undrar som du varför hans affär med journalisten var intressant. Tänkte hela tiden att det skulle leda till att Thom avslöjade nåt smaskigt för henne, men icke.

Apropå smaskigt – den gången när Frank kallade till sig Thom mitt i natten, vad hände där egentligen? Väldigt laddad stämning, med handhållning och allt, men sen inget mer. Superfrustrerande scen! Och alldeles för lite smaskig. Som hela den här säsongen! Inga affärer, eller nåt. Jag menar, förra säsongen hade Frank och Claire för fasen trekant med sin livvakt Meechum – hade manusförfattarna så svårt att toppa det denna säsong så de gav upp istället? (Meechum måste för övrigt vara den mest lojala karaktären i hela serien – honom vill man ju veta mer om!)

EMBLA: Håller helt med. Det är ju lite så det känns. Eller kanske, det känns som om någon helt annan fått skriva manus och helt ignorerat dramaturgin i föregående säsonger. Det var faktiskt helt oväntat för mig, jag var så beredd på att det till och med skulle växlas upp nu och sen blir det som ett långdraget avsnitt av Vita huset, typ.

Något som jag däremot gillade var hur de visade Rysslands president som så uppenbart skulle vara Putin. Intressanta teorier om varför han är sånt asshole, kanske kan ligga nåt i det.

INGRID: Ja herregud vad förjävlig han var. Victor Petrov, till och med initialerna stämmer med Putin… Lite intressant att de inte hittat nån rysk skådis för rollen, utan tagit dansken Lars Mikkelsen istället. Verkar vara ödet för skandinaviska skådisar i USA att få spela ryss.

putin
Mads Mikkelsens brorsa spelar tyyyp Putin – ett äkta praktarsel, go figure. I övrigt har han ju synts i Sherlock, som ju vinner över Bond anyday. Det betyder Lars – Mads 1-0.

EMBLA: Förvisso sant, men de är ju skitlika så castingen är ju perfekt. Vad blir summan av detta halv-haveri till tredjesäsong då, Ingrid? För min del blir det såhär: kommer inte en fjärde säsong blir jag nästan förbannad. Och kommer en fjärde är jag rätt svalt inställd, men kommer såklart att kolla ändå: man vill ju ändå veta hur det går!

INGRID: Trots alla reservationer här så tycker jag det var njutigt att kolla House of Cards även denna gången. Det är något med den där vinjetten och stämningen som ger mig rysningar, skådespeleriet är överlag fantastiskt, och jag tycker inte det var så segt som du, även om det var helt klart mer ofokuserat än tidigare. Skulle dock som du bli nästan förbannad om det inte kom en fjärde säsong! Om inte annat för att få höra Frank Underwoods mjuka South Carolina-dialekt med tydligt uttalade h:n i ord som what, when och why, igen. Och, såklart, för att få veta vad isdrottningen Claire Underwood har i kikaren.

 

3 COMMENTS

  1. Brace yourselves! Michael Kelly sa i en intervju att han är kontrakterad för sex säsonger..

  2. Oj. Man undrar ju vad som ska vara huvudplotten i kommande säsong/er? De två första var ju så tydliga – Underwoods mål att bli Veep respektive POTUS, men det var ju ett av problemen i säsong 3, att det var en oklar riktning. Vad tyckte du för övrigt om den här säsongen?

  3. Ofokuserad. Stamper-spåret funkade inte alls till exempel. Bok-spåret var på pappret bra men inte särskilt trovärdigt. Underwoods skulle aldrig ha anlitat en riktig författare för att skriva den storyn, utan snarare kontrakterat en nickedocka som skrev de dem ville. Frank hade dock en intressant karaktärsutveckling i det att han för första gången inte lyckades med något han företog sig. Hela säsongen var ett misslyckande för honom och i viss mån även för oss som tittade.

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!