Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Onyanserat

TV-Klubben: True Detective säsong 2 avsnitt 1

true detective

Vi har precis avslutat en säsong av Game of thrones, och nu är det dags för TV-Klubben att ta sig an nästa heta serie! Här kan du läsa våra samlade intryck av säsong ett, men nu är det äntligen dags för säsong två av Nic Pizzolatos True Detective. Var gärna med och diskutera! Och som vanligt så innehåller texten spoilers.

INGRID: Säsong två av True Detective alltså! Jag måste säga att det var lite mer högtidligt än det brukar vara med en ny seriesäsong, när jag satte mig för att kolla första avsnittet. Det ska bli intressant att se vad ni andra tycker och tänker, särskilt också nu när vi har med en som inte sett första säsongen, nämligen Eduardo! Bra med en lite opåverkad blick kan jag tänka. För det är ju en helt ny story, helt ny plats och helt nya karaktärer den här gången. Så om jag ska börja från början: vinjetten, introt eller vad man nu kallar det – jag älskar det. Så genialiskt med den där superminimalistiska Leonard Cohen-låten!

MÅNS: Svinsnyggt intro och mycket väl vald låt måste jag säga. Cohens intima stämma, sjukt nära micken, sätter tonen så himla bra. Men, och detta är ett stort men, är jag ensam om att vara sjukt trött på snacket kring casten? Gnället kring att varken Matthew eller Woody ska vara med. Vem bryr sig? Det var ju sagt redan från början att varje säsong skulle vara unik men dela tematik. Och jag tycker verkligen de har lyckats. Samma mörker. Samma hopplöshet. Och en fantastiskt pressad Colin Farrell. What’s not to love?

EDUARDO: Eftersom jag är helt ny i gamet när det gäller True Detective så har jag inga referensramar till den tidigare säsongen utan borde ha galet höga förhoppningar. Tillsammans med en medfödd cynism så hamnar dock förväntningarna hyffsat högt utan att veta vad jag ska förvänta mig. Vi lever i en post-Matthew McConughey-era och jag kände mig spontant glad över att valet på de nya föll på just Farrell och Vaughn. Kanske lite mer på Vaughn som jag alltid sett som någon som skulle kunna fucka ur i vilken riktning som helst men som hitills misslyckats med det. Kanske är detta serien som tar fram det berömda mörkret ur honom.

EMBLA: Jag håller med dig, Måns, om att det känns jävligt trött att inte kunna köpa att det är en ny säsong med nya skådisar, däremot är jag besviken på att det återigen ska handla om två män. Ok, vi får en kvinnlig halvaktig huvudkaraktär i polisen, men hennes roll som trasig kvinna på männens spelhalva känns också lite gäspigt. Jag är inte heller lika impad som ni av Cohen, förmodligen för jag är så sjukt ung och fräsch i min musiksmak? (Obs ironi.)
Fortsätter vara motvalls: vad var det ni tyckte var mörkt på samma sätt som säsong ett?

MÅNS: Jag tycker det är en annan typ av mörker. Mer verklighetsförankrad. Korruption, missbruk och sliskiga mord. Det andas Chinatown och det gillas. Den första säsongen höll inte vad den lovade riktigt. Vi vaggades in i något ockult rus som totalt slarvades bort i slutet med metafysiskt trams och en svettig white trash-dude. Jag hävdar att det nya säsongen känns bättre än den förra som i backspegeln faktiskt var en smula överskattad.

true detective ray
Oh, the feels.

INGRID: Det är ju olika sorters mörker liksom… här har jag dock ibland svårt att ta det mörka på allvar. Som att jag inte riktigt kan leva mig in i scenen och stämningen utan ser det utifrån istället, och tycker det ser lite parodiskt ut. Fast bara i stunder, och det är nog mest på grund av att det som sagt snackats och ältats och analyserats så mycket redan i förväg. Är jag bara på rätt humör så älskar jag det istället…
Men – ska vi snacka lite om handlingen? En finansdirektör (city manager) försvinner och hittas sen mördad – på ett rejält sjukt sätt – vilket för samman våra huvudroller. Ray Velcoro (Farrell), polis i industristaden Vinci, Ani Bezzerides (McAdams), kriminalare i Ventura och Paul Woodrugh (Kitsch), motorcykelpolis. Och så skurken/entreprenören Frank Semyon, som har en stor affär på gång, där den nu mördade finansdirektören spelade en stor roll. Vad tänker ni om den här storyn?

EDUARDO: Jag har som sagt inte referensramen men visst är detta mörkt – eller snarare skulle jag säga att det är en kvävande tyst sanddimma som ligger över allt. Mellan scenerna så klipps det in scener över de långsamt rörande motorvägarna som till ljudet av en långsam galärtrumma maler framåt – riktigt jävla snyggt enligt mig.
Handlingsmässigt sett så är det såhär initialt helt ok kan jag tycka – inga större konstigheter men inget speciellt. Alla har sina laster och fallet som för dom samman. Kanske lite spretigt för mig när vi har fyra huvudkaraktärer som i sin tur ska ha sin backstorys som ska presenteras och köras samman i ett avsnitt – det blir säkert bättre med de kommande avsnitten men det kändes lite sådär just nu. Speciellt tycker jag att McAdams karaktär är jävligt, ursäkta uttrycket, töntig i vissa scener. När hon raidar bordellverksamheten (eller vad man nu kalla ett ställe som säljer webcamshower) och hittar sin syrra tills dess att hon staplar ut från restaurangen och visar fingret mot vakterna så är hon helt enkelt inte speciellt trovärdig utan stundtals bara en parodi, eller är jag för hård nu?

true detective ani
Plågad, jävligt plågad.

EMBLA: Nej det är du inte Eduardo. Det var precis det jag menade. En kvinna som ska bete sig som en svinig man i en mans värld liksom. Likadant när hon kastade ut sitt ligg i början.
Jag håller verkligen med Måns om att det där galna man väntade på uteblev i första säsongen när storyn uppdagades men för mig blir det här väldigt likt allt man sett förr. Dock så gillar man ju Colin från ruta ett, eftersom han är så fin med sin son. Ganska enkelt grepp som fler borde använda om de vill att man ska bry sig om en karaktär.

INGRID: Jag fattar ju vad ni menar, men jag gillade ändå Ani Bezzerides skarpt. Dels Rachel McAdams skådespeleri, dels karaktären. Tyckte inte hon var så extrem som du Embla, mer att det var gött att hon inte var så inställsam och smidig liksom. Det är väl rätt skönt i dessa sammanhang också, när det är så många andra kvinnor som antingen är prostituerade statister eller typ någons fru (som Kelly Reillys roll som Vince Vaughns fru). Men apropå det du skrev Eduardo, om att du tyckte hon var töntig – det var det jag menade att jag glimtvis känner för allltihopa. Om man inte ställer in sig på rätt våglängd när man kollar, eller hur jag ska uttrycka det… Ett exempel är den här lagom sunkiga baren där Ray Velcoro och Frank Semyon har sina möten. Där en singer-songwriter-tjej (Lera Lynn, som är jävligt bra) som ser så sjukt uppgiven ut sitter och spelar sina deppiga låtar, som vävs in i handlingen. Det är så oerhört noir-ödesmättat att det antingen blir supermanierat eller så snyggt att man får rysningar.

true detective lera lynn
Lera Lynn

EDUARDO: Möjligen har du rätt att man verkligen måste släppa dom pretentionerna man har och bara falla hän typ. Men jag önskar verkligen man kunde vågat mer med Rachel McAdams än vad vi såg här. Problemet ligger i att om rollen inte utvecklas och känns mer egen så kommer jag ha svårt att köpa alltet. Kanske mest för att den är en mer utagerande karaktär än dom andra?

MÅNS: Jag tycker att Rachel och Colin är seriens behållning so far. Rachel går långt utanför sin komfort-zon och visar att hon behärskar det väl. Kanske hennes första välskrivna roll? Och Colin kliver ju fram som seriens stora stjärna. Han har ärvt den tryckkokare som Woody Harrelson lämnade i logen. Jag älskar hans nedtryckta vrede och totala dekadens inför allt utom sin son. Och den genomsliskiga borgmästaren måste vi bara prata om. Hur det osar korruption ur varje por. Ljuvligt!

EMBLA: Ja Colins vrede är nog det som gör att jag ser fram emot att se mer. Få saker ger mig så mycket behållning som när människor lever ut på ett sätt man själv bara kan drömma om.

INGRID: Jag håller helt med om det du säger Måns. Och vill gärna också lyfta relationen mellan Ray Velcoro och Frank Semyon – det vill säga en snut och en kriminell. Vi fick ju se i en tillbakablick att Frank gav Ray information om vem som misshandlade och våldtog hans fru, vilket har lett till att Ray nu utför tvivelaktiga uppdrag åt Frank. Samtidigt var relationen något mer, när de pratade om sina livssituationer, Frank tipsade Ray om en familjeadvokat och gav honom en ömsint klapp på axeln innan han gick. Ska bli intresant att se hur allt detta utvecklas. Och Taylor Kitschs motorcykelpolis, honom har vi ju inte ens nämnt! Men vi har förstått att han har en historia inom armén och att han plågas av något som får honom att vara ute och vansinnesköra på natten. Vi får prata mer om honom nästa vecka!

True Detective säsong 2 visas på HBO Nordic. Nya avsnitt kommer varje måndag kl 03

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.