Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Onyanserat

Vi summerar Oscarsgalan 2014!

selfie

Då är Hollywoods personalfest till ända och vi vet vilken 2013 års bästa filmer, skådespelare och övriga insatser var. Längst ner hittar du hela listan om du nu mot förmodan skulle ha missat det. Men nu tänker vi sätta tänderna i vad vi egentligen tyckte om hela spektaklet!

EMBLA: Jag kan inte riktigt minnas att galan känts så lång förut. Det var extremt mycket reklampauser, musik som i princip bara var ballader vilket knappast hjälpte en att hålla sig vaken och så en massa lull som presentation av de nominerade bästa filmerna flera gånger. Stundtals kändes det som om man förväntade sig en actionfilm men satt med ett långsamt franskt drama i knät. Men! Jag kan heller inte påminna mig om att det någonsin varit så kul som i år. Ellen, ärligt talat inte mitt förstaval på person att hålla i någonting egentligen, gjorde ett ypperligt jobb för att skapa bra stämning och fick till och med alla att bete sig som kids som vill vara med på en selfie och äta hämtpizza! Extremt bra jobbat med en uppgift som kan kännas ganska krystad.

Prismässigt kan jag inte säga att jag är missnöjd på något vis – det var ju enormt starka filmer som var med och tävlade. Däremot blev det lite av en gråtfest, alla hade enormt fina tal. Först ut var Jared Leto som vann bästa pris för manliga biroll och hans tal som riktade sig till drömmare på platser som Ukraina och Venezuela och till de som känt sig orättvist behandlade på grund av vilka de är och vilka de älskar passade väl aldrig så bra som just nu när hela världen är upp och ner i den frågan. Samma sak med den där summeringen av folk som gått bort – jag insåg inte hur många bra som försvunnit på sista tiden. Det var också jävligt rörande.

Cate Blanchett, denna hjältinna vars fråga till journalisterna på Golden Globe ”skulle du fråga en man samma sak” blev starten på rörelsen ”ask her more” inför Oscars – en uppmaning att inte bara prata om tjejernas kläder och killarnas prestationer. Cate tog givetvis chansen att föra fram sitt viktiga budskap även i sitt tacktal – kvinnor i bärande roller drar in pengar. Underbart när vinnarna tar chansen att säga något viktigt och inte bara prata om gud. Lite gud blev det dock när Matthew McConaughey tog emot pris för bästa manliga – men också en hel massa södern och gumbo vilket väl inte lämnade någon ocharmad! Slutligen, Lupita från 12 Years A Slave, levererade det viktiga budskapet som spred sig som en löpeld i sociala medier så fort orden kommit ut: ”no matter where you’re from, your dreams are valid”. Återigen: näsduk fram.

Jag ser ut som sju svåra år idag, min reaktionsförmåga är långt ifrån vad den brukar vara och ögonvitorna har jag inte ens sett till sen jag gick upp. Men så värt. Jag säger som amerikanaren: That’s entertainment!

LINDÉN: Det var många år sedan jag orkade ta mig genom en Oscars-gala. Jag vill ju egentligen inte regna på Emblas parad, men jag tycker faktiskt galan är utomordentligt långrandig och trist. Så därför kan jag inte kommentera själva galan, men jag kan däremot konstatera att fördelningen av de gyllene gubbarna gick helt enligt plan. Att 12 Years A Slave tog hem tre tunga kategorier är rimligt. Det är den typ av film som Hollywood vill skriva in i historieböckerna. Att Gravity tog samtliga tekniska priser och inte minst den för regi är också helt rätt. Den saknade helt konkurrens i de kategorierna. Ett och annat ögonbryn kanske höjs av att American Hustle blev helt lottlös. Men även det är rimligt. Hustle är nämligen årets Argo – en habil och spännande film, förpackad i en 70-talskostym, baserad på en verklig händelse men vid närmare eftertanke, ack så tunn. Ett klassiskt fall av ”skådespelarna och scenografin var bättre än filmen och därför blir den hyllad.”

Jag är väldigt glad över att Her vann bästa originalmanus. I en tid när sequels och filmer baserade på bestsellers premieras är det skönt att en så pass originell idé belönas. Årets två stora rån är att The Act of Killing inte vann för bästa dokumentärfilm samt att Captain Phillips inte fick för bästa klippning.

INGRID:  Inte heller jag kollade live på galan, ett arbetspass som började kl 07.30 i morse tillät inte riktigt det insåg jag. Men har såklart både kollat in klipp från galan och kvällstidningarnas domar över aftonklädslarna. Kan därför konstatera att Dallas Byers Club-kollegorna, tillika vinnarna, Jared Leto och Matthew McConaughey får pluspoäng för att de faktiskt klädde sig i nåt annat än helsvart smoking, lite kul med variation måste man säga, även om de inte sträckte sig längre än till att byta ut färgen på kavajen till vit istället. Jag har också lärt mig att Jennifer Lawrence hade en orangeröd klänning med ett fräsigt ”stjärtparti” och att Liza Minelli fick diss för sin blå byxdress som liknades vid en pyjamas. Men kom igen, hon hade ändå matchat med en blå slinga i håret, lite pluspoäng kan hon väl få?

Hur som helst, till det väsentliga: pristagarna. Som redan sagts så var det väl inga större överraskningar egentligen. 12 Years A Slave som bästa film, och bästa regi till Gravity, ja det var väl ett smidigt sätt att dela upp det på. Jared Leto fick som sagt för bästa manliga biroll, och han gjorde ju den rollen väldigt bra, men ändå – han var nog fan inte bättre än Michael Fassbender i 12 Years A Slave. Finns det en enda skådis som jag skulle ge en Oscar till, för typ vilken roll som helst, så är det Fassbender. Kanske har även Oscarsjuryn blivit så vana vid att han är så sjukt bra i allt så de glömde att uppmärksamma honom? Det där att American Hustle fick så många nomineringar men inte enda pris – känns lite som att man gjorde filmen en otjänst med alla dessa nomineringar. Det är ju en jättesnygg, jätteunderhållande och välspelad film,  men kanske ändå inte Oscarsnivå eller? Nu blir den kvarvarande känslan lite av ett fiasko istället för att den bara kunde få vara en göttig film liksom.

CHRISTOPHER: Jag klarade det! Inte sedan, jag, Måns och Christian hade vår Onyanserat-Oscars-uppesittarkväll (15 tittare 2011) har jag sett hela galan. Och jag tyckte faktiskt den var riktigt underhållande. Eller så här, Ellen Degeneres var en riktigt bra programledare. Jag har aldrig varit ett fan av Ellen, men jag måste säga att jag numera är det. Riktigt bra (minus hånet mot en stackars Liza Minelli då)! Musiknumrena var rätt trista. Men såklart grät jag till både Pink och Bette Midler.  Jag håller med Embla, det var en gråtfest utan dess like. Mina ögon vattnades vid Jared Leto och det brast fullständigt vid Lupita Nyong’os tacktal. Övriga vinnarna var rätt självklara och som Ingrid skrev, det är konstigt att American Hustle inte tog en enda statyett. Vem hade roligast på galan? Kevin Spacey. Han verkar älska att vara Underwood och naturligtvis tog han chansen att imitera Jack Lemmon och smyga in på Twitterrekord-bilden. Just den bilden är ju det som folk kommer minnas mest från kvällen. Själv kommer jag nog minnas bilden som är 1000 gånger roligare. Nämligen Benedict Cumberbatchs fotobombning av FN-musikanterna U2 på röda mattan:

 

U2

LINDMAN: Jag får nog tyvärr ta Måns parti här och hålla med om att det är monumentalt trist med Oscarsgalor, eller ja, egentligen galor överlag. I år lyckades Hollywood dock överträffa sig själva i en ”tempokupp” som saknar motstycke. Precis som Embla nämnde så kändes årets spektakel mer utdraget än någonsin. Det var väldigt långt mellan priserna och för att få se ”de tre tunga” tvingades TV-tittarna gäspa sig igenom diverse utfyllnadspriser för att slutligen i en ruskig fart få uppleva man genomlidit åttiotre reklampauser och nitton ballader för att få se. Och när allt var som segast följde alltid en ballad. Smäktande ballader var uppenbarligen det som gällde i årets filmer. U2 gjorde sitt bästa för att få upp pulsen men tyvärr följer de irländska jättarnas filmmusik karriären i övrigt. Det är ingen spikrak kurva genom taket direkt. Mitt stora problem är att jag inte tycker att ”Ellen show” heller håller. Missförstå mig rätt nu, Ellen gjorde allt hon kunde och var i det närmsta prickfri. Ja, ibland satt också de snabba skämten klockrent men som oftast när det gäller att hålla liv i långa utdragna evenemang så känns det som konstgjord andning. Man såg också hur publiken ibland väntar för att se ”Oj, hon drog det skämtet. Kul eller inte? Jag väntar och ser hur övriga reagerar.” Visst, det blev lite högre vilopuls när pizzan kom in men handen på hjärtat, hur kul är det egentligen? Framför allt när det hela egentligen bara var ett sätt att manipulera konsumenter. Produktplaceringen av både pizzeria och läskedryck samt den koreanska mobiltelefontillverkaren under selfien var illa dold marknadsföring. Nej, helhetskänslan blir som ett avsnitt av Jay Leno Show där någon kommer in och spexar loss och det funkar väl, i en halvtimme men inte i sex timmar, om man inte heter Ricky Gervais förstås.

Priserna har jag dock inte mycket att säga om. De föll enligt plan och det var det ena tårdrypande talet efter det andra. Vissa prisade Jesus, andra inte. Samtliga innehöll dock mamma. Jag tycker givetvis lite synd om Leo som måste få en Oscar snart. Wolf of Wall Street borde också kunna ha fått något pris och som Måns var inne på. Act of Killing. Hallå, vad hände där? Men okej, allt som allt är jag ändå rätt nöjd med fördelningen av gubbar men galan, gäsp. När året är 2014 och Jim Carrey’s vita tandrad var höjdpunkten så är något fel, riktigt fel.

Alla Oscarsvinnare

+ Bästa film: ”12 years a slave”
+ Bästa regi: Alfonso Cuarón (”Gravity”).
+ Bästa kvinnliga huvudroll: Cate Blanchett (”Blue Jasmine”).
+ Bästa manliga huvudroll: Matthew McConaughey (”Dallas buyers club”).
+ Bästa kvinnliga biroll: Lupita Nyong’o (”12 years a slave”).
+ Bästa manliga biroll: Jared Leto (”Dallas buyers club”).
+ Bästa icke engelskspråkiga film: ”Den stora skönheten” (regi: Paolo Sorrentino, Italien).
+ Bästa animerade film: ”Frost”.
+ Bästa dokumentär, långfilm: ”20 feet from stardom”.
+ Bästa dokumentär, kortfilm: ”The lady in number 6: Music saved my life”.
+ Bästa animerade kortfilm: ”Mr Hublot”.
+ Bästa filmmusik: Steven Price (”Gravity”).
+ Bästa foto: Emmanuel Lubezki (”Gravity”).
+ Bästa klippning: Alfonso Cuarón och Mark Sanger (”Gravity”).
+ Bästa kortfilm: ”Helium” (Anders Walter, Kim Magnusson)
+ Bästa kostym: Catherine Martin (”The great Gatsby”).
+ Bästa ljudmixning: Skip Lievsay, Niv Adiri, Christopher Benstead och Chris Munro (”Gravity”).
+ Bästa ljudredigering: Glenn Freemantle (”Gravity”).
+ Bästa manus: Spike Jonze (”Her”).
+ Bästa manus efter förlaga: John Ridley (”12 years a slave”).
+ Bästa låt: Kristen Anderson-Lopez och Robert Lopez, ”Let it go” ur ”Frost”.
+ Bästa mask/frisyr: Adruitha Lee och Robin Mathews (”Dallas buyers club”).
+ Bästa scenografi: Catherine Martin och Beverley Dunn (”The great Gatsby”).
+ Bästa visuella effekter: Timothy Webber, Chris Lawrence, David Shirk och Neil Corbould (”Gravity”).

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!