Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Onyanserat

The Wire höjs till skyarna igen

TW1

I går släpptes ett dubbelnummer av det som många anser vara det bästa nöjesmagasinet i USA. Med 2 miljoner utgåvor varje vecka är Entertainment Weekly’s genomslagskraft onekligen stor och senaste upplagan #1266/1267 är ett fullmatat nummer där ansedda personer inom branschen listar det bästa inom underhållning och det är inga nedbantade topp-5 eller 10-listor, nej här snackar vi topp-100 all the way. Filmer, böcker, låtar och visst finns det en del överraskningar här men inte när det gäller TV-serier. Där cementeras istället förstaplatsen ännu hårdare.

ewgreatest_big

Den har av både kritiker och tittare länge kallats ”världens bästa TV-serie” men trots detta faktum har HBO’s The Wire faktiskt aldrig vunnit en Emmy, något som är både en synd och skam och dessutom högst märkligt. Eller som en kritiker uttryckte det ”I fucking love this show but apparently getting people to watch it is like pulling teeth.”

Och ni har väl hört det till leda vid det här laget men eftersom jag ständigt får höra att man inte sett The Wire och håller med nämnda kritiker så kommer jag att fortsätta nöta in budskapet. Släpp in Detective Jimmy McNulty i ditt liv!

TW2
The Wire är bättre än 99 andra TV-serier enligt Entertainment Weekly

Du kommer att häpna över hur seriens skapare, David Simons målar upp ett naket, våldsamt Baltimore där droghandeln tagit överhanden för länge sedan. Hur snyggt och gripande serien avhandlar politik, gängkrig, fackbråk, utbildning och media. Tunga och ständigt aktuella ämnen som kräver en uthållighet och perfektionism för att det inte bara skall resultera i löst hängande trådar i bakgrunden. Detta till trots så hade The Wire aldrig klarat av att trollbinda sin publik under fem säsonger utan ett persongalleri utöver det vanliga. För att svärtan och smärtan skall nå oss tittare  måste både den goda och den onda sidan lida, vi måste känna det de känner, de måste se vad andra inte ser och varje dag vakna upp till en ny dag i helvetet. Bakfyllan och drogabstinensen skall tränga igenom varje por i kroppen och ångesten skall ligga där, tung som en filt dränkt i formalin.

Det är precis denna känsla som förmedlas i avsnitt efter avsnitt när hoppet ständigt tänds och släcks, när livet vilar i någon annans händer och när sveken avlöser varandra. Serien kryllar av fantastiska citat av minnesvärda karaktärer som kommer och går, den ena hårdare än den andra. Dominic West är formidabel som den trasiga McNulty och egentligen är det väl så klyschigt som det bara kan bli. Irländsk nedsupen polis med aggressiv framtoning löser fall i smutsiga miljöer men det blir aldrig så. Ett löst brottsfall ger sällan någon glädje eftersom man vet att efter varje fälld eller död knarkkung reser sig en ny ännu värre thug, redo att ta över gatorna. Dessutom är gränsen mellan god och ond helt utsuddad. The Wire är inget man tittar på, man lever The Wire. Här finns inga cliffhangers, inga hjältar och heller inga lyckliga slut, bara ett starkt jävla beroende efter mer.

Aldrig sett The Wire? Sheeeeit

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."