Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Film Recension

6 Underground – När Bays allra våtaste drömmar blir verklighet

Betyg

Bra

  • Florens är alltid vackert på sommaren

Dåligt

  • Allt annat

– Netflix ’Murica. Hur kan jag som extremt framgångsrik programansvarig hjälpa till?

– Sup? Bayhem här. Asså, jag är så jävla förbannad nu så du anar inte. Skulle kunna explodera faktiskt. No pun intended.

– Okej, vadårå?

– Jo, så här va. Jag satt och bläddrade i mitt album hemma. Du vet, jag har ett sånt där fotoalbum där jag samlar alla mina explosioner och så inser jag att jag har aldrig fått göra en Fast & Furious-rulle. Fattar du att Justin Lin, James Wan och John Singleton har fått vara med men inte The Bay? Vad är det liksom? Ingen har någonsin sprängt saker på duken som The Bay och ändå har han aldrig ens blivit tillfrågad. Nu kommer jag till dig. Du måste hjälpa mig här. The Bay är snart 55 barre och detta kan vara hans sista chans. Help a brother out.

– Ja jo men hur skulle den se ut då. Sell it to me.

– Den ska ha allt. Du vet ju själv eller hur? Hemligheten. Det ska vara heavy on the explosions and light on everything else. Som en tonårig grabbs våta dröm och som du vet är det även synonymt med The Bays egna plaskvåta drömmar. Kidzen ska direkt tänka brofist, Fortnite och ph3tt med action. Vi börjar med en tjugo minuter lång biljakt i Italien. Här ska dialogen i fordonet vara så infantil att vuxen publik omgående överväger lobotomi. De smala gatorna i Florens ska krylla av nunnor, fotomodeller och söta hundar för det är så det är i Florens. Sen slänger vi in militären, ett helt irrelevant uppdrag i Afghanistan som ger mig ett gyllene läge att tidigt börja spränga hejdlöst. Svarta helikoptrar som hovrar över ökensand måste vi ha, det är alltid najs. Needless to say, vapen i mängder. Om det inte avfyras någon form av ammunition i åtminstone varannan scen har vi misslyckats, big time. Ingen story att tala om. Bara ett alibi till berättelse. Ett fritagningsuppdrag och en schablonartad tyrann i ett generiskt mellanösternland. Hjältar utan namn. Alla ska tilltalas One, Two, Three, Four och så vidare men de ska ändå vara familj, typ. Sitta i ring, skåla i bärs och prata högt om frihet. Snabba brillor och cargobrallor är ett måste. Du, tror du att Ryan Reynolds kan vara Deadpool igen fast i farfarströja? Han kan leverera minnesvärda one-liners som ”We can do some shit, awfully loud.” Du vet ju vad jag sa om skjutvapen. Varannan scen. Resten vill jag spränga skiten ur. Vi snackar så jävla mycket bomber och granater här att publiken inte kommer att tro sina ögon. Eller öron förstås. Parkour är väl fortfarande hyfsat inne bland millennials också så det ska vi ha med, i mängder. Här behöver jag en engelsman. Tänker mig Tom Hardy. Hur är han på parkour? Och så slow-motion. Inte vanlig då utan Bayhem slo-mo. Det ska gå så satans långsamt för en pistolkula att nå sitt mål att man hinner fylla år, träffa sitt livs kärlek, ligga lite, gifta sig, bli förälder och se sin avkomma ta examen. Det ska vara grälla färger och mellan all slo-mo så snabba klipp att vi behöver gå ut med en epilepsivarning innan filmen börjar. Allt ovan ska ske till tidernas mest förutsägbara soundtrack. Tänk övervägande Skrillex-skrän och DJ-dunk. Även i de mest intensiva krigsscenerna ska känslan vara nattklubb nere på Franska Rivieran. Namnet på rullen ska vara fullständigt obegripligt men modernt creddigt. Tänker mig 6 Underground. Visst flyger det?

– Fuckin’ ay Bayby! Det här har du onekligen tänkt igenom ordentligt. Kan inte se någon risk alls i det här. Du får helt fria händer och en och en halv miljard som vi ändå lätt får tillbaka på pinsamt genomskinliga produktplaceringar. Jag har redan Red Bull, Captain Morgan, Heineken, Lavazza och Chopard på linjen så vi är golden. Ryan kan du också få. Han har helt fastnat i Deadpool-träsket numera så det blir inga probs där. Tom Hardy däremot, det går inte men du kan få en annan Hardy. Ben Hardy. Han är också engelsman och han tror själv att han är Tom så det blir lite samma tänker jag. En fruktansvärt störig yngling som är en jävel på parkour. Faktum är att han har svårt att ta sig fram på vanligt sätt, medelst gång. Du får alltså både parkour och skateboard. Hur ph3tt?
👍 Bayhem likes this

– BOOM!

Foto: Netflix

Jaha, så har det hänt igen då. Trenden där namnkunniga Hollywoodregissörer flyttar över till streamingplattformar fortsätter och denna gång är det Michael Bay som precis har släppt The Most Michael Bay Movie Ever Made. Och det är ju populärt och enkelt att hata på Bay, som att sparka in en vidöppen skethusdörr men hur skall man kunna låta bli när han släpper sådana här filmer? Faktum är att 6 Underground är så mycket Michael Bay att det är svårt att veta om man skall skratta eller gråta. Det lutar väl åt det sistnämnda, för egen del i alla fall men det är samtidigt svårt att inte skratta åt eländet för det här är verkligen frustrerande uselt.

Foto: Netflix

”Utan nyfikenhet dör man och utan mod lever man inte” skrev Hugo Pratt en gång och det var väl med dessa visa ord i bakhuvudet som jag kunde genomlida samtliga 128 minuter av Netflix-hybris signerade Bay. Jag är rätt säker på att det här är det sämsta jag sett 2019. Det är visserligen en hård konkurrens där i år och man vet ju faktiskt vad man får när man bänkar sig framför en film av Michael Bay men samtidigt är det svårt att inte gå upp i atomer när vansinnet kickar in med full styrka. Att han vill göra en Fast & Furious är nästan pinsamt tydligt men mitt i all fånighet får Bay plötsligt för sig att slänga in en politisk agenda som känns så ohyggligt malplacerad i den här typen av film att man häpnar och den som tyckte att det var obekvämt i 13 Hours får stålsätta sig för det här är svårsmält.

Foto: Netflix

I det fiktiva landet Turgistan härjar en diktator som låter sitt folk lida under ett hänsynslöst styre och inte drar sig för att använda kemisk krigsföring på sina egna, vuxna som barn. Han måste förstås genast ersättas av sin godhjärtade bror (Payman Maadi), svårare än så är det inte. Lösningen är visserligen nära men ändå så långt bort då brodern har fängslats i en takvåning i Hong Kong där han sitter och surar bland årgångsviner och dyr konst. En anonym tech-miljardär, ”ettan” (Ryan Reynolds) leder gruppen som skall göra det andra misslyckats med, att störta tyrannen Rovach Alimov (Lior Raz) men hur gör man egentligen om man vill stoppa en diktator som plågar sitt folk? Man spränger givetvis allt i sin väg, skjuter hej vilt på gator och torg och demolerar halva landet som skall räddas. Till sin hjälp har ”ettan” sin ”familj”, nummer 2-7. De är alla officiellt dödförklarade genom fejkade olyckor och lever nu inkognito. Något som naturligtvis inte stoppar gänget från att sitta på caféer och restauranger och öppet diskutera planer och strategier. Jag orkar verkligen inte gå igenom alla men tänk dig att det är precis samma uppställning som i alla sådana här filmer och du har en rätt bra bild av av det lika välbekanta som brokiga persongalleriet. Läkaren, chauffören, torpeden och diamanttjuven med ett hjärta av guld. En är fransyska, en engelsman, en gastar på spanska när han är arg… Ja, ni fattar.

Våra hjältar som hänger i en container med det subtila budskapet KEEP THE FUCK OUT sprayat på hela framsidan sidan och skurkar som smider onda planer mitt inne i Louvren. Why not liksom? Och det här är lite av Bays stora problem, bara för att man kan så är det inte alltid att man borde.

Foto: Netflix

Ja så är det ju och redan i första scenen står det ställt, helt utan rimligt tvivel vem som regisserar den här rullen. Duvor lyfter från marken i plågsamt långsam slow-motion, en kvinna i kort kjol filmas snett underifrån när hon spankulerar över Piazzale Michelangelo och en neongrön sportbil flyger fram längs trånga gator i ett soligt Florens. Föraren missar med en kvarts millimeter nunnor, spädbarn, statyer och hundvalpar. Inbromsningar och bredställ sker givetvis i slow-motion och till bastung house-musik. I baksätet försöker ”tvåan” att gräva ut en pistolkula ur ”femman.” ”Sexan” kör och ”ettan” tjatar hål i huvudet på övriga, ja ni hör ju själva hur jävla fånigt det här är. Men om det saknas story i 6 Underground så saknas det i alla fall inte parkour. Nummer 4 (Ben Hardy) tillbringar mer tid i luften än på marken och visst, i början är det väl rätt häftigt men precis som med allt annat kan inte Bay hålla sig till ”less is more” och det ständiga klättrandet i kranar och byggställningar blir till slut bara enerverande. Det träts, förstås, i gruppen och det slutar, förstås, med att två av medlemmarna ligger aggressivt med varandra i Vegas och så är allt bra igen. Precis som i Fast & Furious nöjer man sig inte heller med att hålla sig i en stad, eller ens ett land utan det skall flängas runt till Jordens alla hörn och på under minuten har vi plötsligt förflyttas oss från Italien till Afghanistan och vidare till USA. Och det slutar inte där. Långt därifrån. Det är som ett På Spåret på dåligt crack. Stirrigt, stressat och osammanhängande. Vart är vi egentligen på väg och hur många skall vi fimpa när vi kommer dit?

Foto: Netflix

Hur mycket cineastisk kärlek jag än hyser till Ryan Reynolds kan han inte rädda det här haveriet. Han fortsätter sin vana trogen att leverera one-liners och sin sedvanliga sarkastiska svada. Några landar, andra missar målet med flera mil. Övriga i ensemblen försöker desperat att vara lika coola och sarkastiska som ”ettan”, bland annat genom att rabbla filmreferenser igenom en hel scen men lyckas naturligtvis inte ens komma i närheten, vilket gör det här till Reynolds rulle. Ja, och Bays förstås och ett tag verkar filmen faktiskt vara på väg någonstans, genom att successivt introducera varje gruppmedlem i korta flashbacks men det där överges snabbt och man återgår till att spränga saker istället. Vilket görs både frekvent och synnerligen entusiastiskt. Faktum är att 6 Underground innehåller några av de mest skruvade actionscener som skådats på plattformen. Även med Bay-mått mätt. Vilket naturligvis förtjänar en ovation. Det visuella är nämligen det enda som på riktigt fungerar, trots att det blir för mycket av det goda även här.

Foto: Netflix

Förutom explosioner och allmänt kaos bär filmen verkligen alla trademarks of Bayhem fast nu på en helt ny nivå. Vi snackar generösa urringningar, sexistisk humor, krystat street-talk, alla stereotyper som går att gräva fram, påfrestande sidekicks, en överdos av slo-mo och ett fruktansvärt soundtrack som når klimax varje gång något sprängs, det vill säga konstant.

Jag skrev i någon artikel att den dagen någon får för sig att ge Michael Bay full artistisk frihet så kommer det att få katastrofala följder. 6 Underground är tvivelsutan beviset för att jag hade helt rätt i den dystra profetian.

6 Underground finns att streama på Netflix nu

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."