Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension

Alper – Recension

Grekiske Yorgos Lanthimos uppmärksammades stort för sin förra film Dogtooth, som Oscarsnominerades, vann pris i Cannes och blev näst intill sönderhyllad. Förutom av min kollega Måns Lindén då, som ställde sig minst sagt skeptisk och istället utnämnde den till en av det årets sämsta filmer. Jag har själv inte sett Dogtooth, men det är ändå intressant att fundera på detta när jag nu ska recensera Lanthimos nya film Alper. För det är inte en särskilt lättrecenserad film.

En grupp som kallar sig ”Alper” driver en verksamhet där de spelar nyligen avlidna personer, för att interagera med deras familjemedlemmar och hjälpa dem genom sorgeprocessen. Gruppmedlemmarna, en sjuksköterska, en läkare, en rytmisk gymnast och hennes coach, är uppkallade efter bergstoppar i schweiziska Alperna eftersom, som deras ledare Mont Blanc förklarar, ”inga andra berg på jorden skulle kunna ersätta de storslagna Alperna, medan Alperna kan ersätta vilken annan geografiska plats i världen som helst.”

Även om jag inte direkt tänker såga Alper så stämmer faktiskt en del av det som Måns skrev om Dogtooth så bra in på denna film också att jag bara måste dela med mig av ett citat från hans recension: ”En film man kan bestämma sig för att tycka om. På ett emotionellt plan har den knappt något att ge, men den är ett veritabelt smörgåsbord för den ”tänkande” filmälskaren. Vederbörande kan efteråt tolka in metaforer för ett trasigt samhälle och sedan utveckla detta i ansträngda essäer och recensioner.”

Aggeliki Papoulia som stand-in för mannens avlidna fru

Vid visningen jag var på gästade skådespelaren Aggeliki Papoulia, som spelar sjuksköterskan i Alper, och en kvinna i publiken ställde efter filmen frågan ”Vad sa regissören att filmen handlade om när han erbjöd dig rollen?”. Varpå Papoulia svarade att Yorgos Lanthimos inte hade förklarat någonting, att de överhuvudtaget inte analyserade någonting, inte skapade några bakgrundshistorier för karaktärerna eller gick in för att ”läsa in sig” på rollerna alls. Jag vet inte riktigt hur man ska tolka detta. Är det en del av Lanthimos konstnärliga stil, att man ska se på det som händer i filmen bara utifrån det man ser och inte utifrån någon extrainformation, eller är det helt enkelt så att det inte finns någonting att analysera för att det faktiskt inte handlar om någonting mer än det man ser?

Hur det än är med den saken så är det något som fascinerar mig med Alper, även om jag inte direkt kan förklara vad den ”egentligen handlar om”. Det är såklart totalt absurt när medlemmarna i ”Alper” ska vara stand-ins för de avlidna familjemedlemmarna. De gör det inte ens särskilt bra, snarare levererar de sina repliker på ett så lakoniskt sätt att det blir komiskt. Därmed inte sagt att skådisarna är dåliga, snarare tvärtom. Särskilt Aggeliki Papoulia är riktigt bra, och jag kommer på mig själva med att faktiskt bry mig om hennes sjuksköterska, även fast jag inte kan bestämma mig för om jag känner sympati för henne eller inte.

Alper har flera kopplingar till Attenberg som kom förra året. Yorgos Lanthimos både spelade en av birollerna och var med och producerade Attenberg, medan Attenbergs regissör Athina Rachel Tsangari var med och producerade Alper.  Ariane Labed som spelade huvudrollen i Attenberg spelar dessutom en av gruppmedlemmarna i Alper. Inte konstigt då att de två filmerna påminner så mycket om varandra i stil, estetik och absurdism. Det är kyligt och avståndstagande och inte så lite obehagligt ibland. Fascinerande, visst, men lämnar mig ändå märkligt oberörd.

 

 

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.