Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Recension

Arkitektens Mage – Recension

Alla som har satt sin fot i Rom vet att det är en av världens vackraste städer. Hit kommer den korpulente arkitekten Stourley Kracklite (Brian Dennehy) tillsammans med sin alltför unga fru Louisa (Chloe Webb) för att sätta upp en utställning dedikerad den franske arkitekten Boullé men det är sannerligen inte mycket som går Stourleys väg.

Precis som titeln antyder så är det magen som är i fokus här, en är sjuk och en bär på nytt liv. Den gode Stourley har nämligen frossat i livets goda utan att tänka på sin hälsa, vilket resulterar i kraftiga magsmärtor men besatt som han är i att få ordning på sin utställning som han förberett i 10 år så ignorerar han det mesta inklusive frugan som har gått och blivit gravid med hans barn. Hon känner sig inte älskad vilket uppmärksammas av en av finansiärerna, den unge casanovan Caspaspian Speckler (Lambert Wilson) som likt ett rovdjur legat och iakttagit sitt byte och väntat på rätt tillfälle och eftersom den äkta maken ägnar all uppmärksamhet åt konsten är Louisa nu ett oskyddat villebråd. Han börjar uppvakta henne på varje tänkbart sätt och till slut ger hon med sig och hoppar i säng med den unge garanten. Under tiden blir det svårare och svårare för Stourley att klara av dagen. Han tvingas sluta äta kött och lever snart på en diet av oliver.

Filmens mittpunkt

Ingenting verkar hjälpa, problemen tilltar och han är nu besatt av två saker, utställningen och sin mage. Boullé var känd för sin hypokondri och Kracklite börjar mer och mer likna sin stora förebild. Detta illustreras tydligt i filmen när han börjar skriva brev till den sedan länge avlidne Boullé, en slags dagbok där han ber om råd. Han börjar tappa greppet om verkligheten och anklagar till och med sin fru för att försöka förgifta honom. I sin paranoia och rädsla för döden är han nu omöjlig att leva med och han är på väg att förlora allt.

Arkitektens Mage är gripande och djupt tragisk men samtidigt en otroligt vacker film. De magnifika byggnaderna i den italienska huvudstaden dränks i mättat solljus och öppningsscenen med Piazza Del Popolo sätter tonen direkt. Lägg därtill den magnifika filmmusiken signerad Wim Mertens och Arkitektens Mage är en fest för både öga och öra.

Brian Dennehy är en skådespelare som nästan alltid övertygar i sina roller men ytterst sällan får något erkännande eller uppmärksamhet. Rollen som Stourley Kracklite är som klippt och skuren åt den rundlätte, nallebjörnsliknande amerikanen. Han är cynisk, egoistisk, självömkande och fullständigt lysande i sin rolltolkning och det gör verkligen ont i hjärtat att se honom krypa närmare och närmare avgrunden och sin egen undergång.

Peter Greenaway har många fina verk på sin långa meritlista och Arkitektens Mage är ett av de bättre. Med en originell historia som upprör och berör och ett vackert hantverk uppbyggt på detaljer bygger han här upp en stämning som rör vid det förflutna och nutid på ett snillrikt vis. Filmen är dock inte bara vacker att titta på. Hjärnan får också vara med när metaforerna generöst kretsar kring filmens kärnvärden, konst och erotik och kropp och själ och den gör oss också smärtsamt uppmärksamma på vilka tvångsmässiga dimensioner hängivelsen till sitt arbete kan ta, kanske något att tänka på så här i tider av utbrändhet.

betyg4

Arkitektens Mage finns ute nu på DVD

 

 

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."