Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Recension Serier & TV

Behind Her Eyes – Triangeldrama som aldrig slutar att överraska

Betyg

Sällan har jag ramlat av stolen så många gånger som till Netflix-serien Behind Her Eyes.
Jag parkerade arslet, bekvämt och tryggt i tron om att jag hade ännu en högst ordinär dussin-thriller framför mig. Något som visserligen kunde vara skapligt spännande men som med största sannolikhet skulle raderats ur minnet redan nästa dag, i bästa fall. Något som bara skulle avverkas helt enkelt. Kanske kunde jag dela upp den om den nu skulle bli alltför medioker och trist men så blev det ju icke. Inte överhuvudtaget. Redan i första avsnittet ramlade jag omkull och med skakiga ben och genomsvettig panna reste jag mig åter. Jag satte mig ner på nytt och trillade omgående. Rev ner en liten bokhylla i förbifarten när jag försökte häva mig tillbaka upp. Och så där höll det på under sex hysteriska timmar. Var det inte på grund av den genomgående dåliga stämningen så var det någon av de fullständigt galna twisterna som aldrig tycktes sluta komma. Tidigt funderade jag på hur det här skulle sluta egentligen och nog gjorde det det. Slutade alltså. Med ett av de svettigaste sluten på år och dar och det är en final du antingen älskar eller hatar men oavsett vilket, du kan vara säker på att du kommer att komma ihåg den.

Det skall sägas direkt, att jag inte har läst boken serien är baserad på så det är förstås mycket möjligt att det inte är något märkvärdigt alls för den insatte men som intet ont anande publik jublade jag på utsidan och led inombords. Behind Her Eyes är flera lager av otrohet, lögner och svek. Den är naken och utlämnande, ångestfylld och personlig. Dunkel och erotisk. En 50 shades of förbannat dålig stämning om man så vill. Men det handlar inte bara om sveket mot andra, Behind Her Eyes handlar lika mycket om hur man ständigt lyckas att svika sig själv.

Foto: Netflix

Någon är rik, en annan hankar sig fram. Ett ego och självförtroende som utåt ser ut att kunna riva murar men en människa som innerst inne mår fruktansvärt dåligt. En tjusig fasad på väg att rasa. Någon annan tvivlar på sig själv, är sårbar och endast ett misslyckande ifrån total härdsmälta. En annan låter livet styra ödets fotsteg men redan i berättelsens början får vi veta att trots sina sociala skillnader så delar de alla en gemensam smärta och det är väl också därför jag, trots en hel del händelser som väl närmast kan beskrivas som svårbedömda köper allt. Jag inte bara köper det, jag släpper aldrig, inte ens för en sekund tanken om att det här känns faktiskt helt rimligt.

Något som till stor del kan tillskrivas britterna och deras förmåga att ständigt lyckas hålla ihop grejerna med starkt manus och relevanta karaktärer med djup. Karaktärer som har sina egna drivkrafter och visserligen motiveras av en mängd olika beslut i nuet men framför allt plågas av händelser i det förflutna. Händelser som vi inte har en aning om till en början men som successivt avslöjas i hejdlöst många twister som kan göra den mest sävliga och rofyllda av själar både skogstokig och speedad. Gemensamt för alla är dock livet självt. Samtliga involverade vill, precis som de flesta bli älskade av någon, ha ett tak över huvudet, känna sig trygga, lita på människor och leva gott. Det är en transportsträcka, från födseln till döden. En sträcka som måste avverkas och den vill man ju fylla med så mycket bekvämt innehåll som möjligt och ytterst få, eller allra helst inga motgångar alls. Men det är ju inte så det blir. Varken i verkligheten eller i Behind Her Eyes.

Foto: Netflix

Louise (Simona Brown) är en ensamstående mamma som försöker balansera livet med allt det där som kommer med en skilsmässa, saker som ekonomiska utmaningar, delad vårdnad och stresspåslag. En kväll är hon ute i London och svingar några bägare när en stilig skotte plötsligt får henne att glömma allt vad räkningar, griniga ex-makar och klockslag heter. David (Tom Bateman) är så där självsäker och okomplicerad. En klassisk brittisk charmör, direkt ur textboken och de faller direkt för varandra. En snabb kyss utanför baren. Intensiv och varm. David avbryter dock omgående och de båda skyndar iväg i mörkret, åt varsitt håll. Nästa dag skall det visa sig att David är Louises nya chef. Förstås. Inga överraskningar där. Han är psykiatriker och hon är hans sekreterare. Han är dessutom olyckligt gift så inga överraskningar där heller men tack och lov blir storyn snabbt bättre, mycket tack vare frun Adele (Eve Hewson).

Louise inser att hon redan sitter fast i den där rävsaxen. Hon kan förstås berätta men då kanske hon förlorar jobbet. Hon kan också låtsas som ingenting men det kändes ju så bra, där utanför baren. Hon bestämmer sig ändå för att hålla en så låg profil som möjligt och det fungerar väl rätt bra ändå. Tills hon bokstavligen springer in i Adele vill säga. Det skall visa sig att hon är en svårt kuvad hemmafru som helt saknar socialt umgänge och hon har redan bestämt sig. De skall bli BFFs. Dela allt och berätta allt. Rävsaxen klämmer åt ännu lite hårdare. Nu skall Louise alltså behöva välja sida. Är hon pro David eller Adele? Eller kanske kan hon jonglera ett kompishäng med Adele och samtidigt småligga med David utan att avslöja något för den andra parten? Och vad är det värsta som kan hända egentligen? Att de får veta? Men det är ju knappast hennes roll att agera varken samvete eller moralpolis. Jeeez, de är vuxna människor och David är ju dessutom hjärnskrynklare så han vet väl om någon. Ett triangeldrama som inte liknar något annat tar nu vid och mer än så avslöjas inte här.

Foto: Netflix

Behind Her Eyes är en njutning för alla sinnen. Förutsatt att man inte gillar feel-good då förstås. Den varan finns det nämligen inte mycket av här. Det är obekvämt och ångestladdat om vartannat. Tragiskt och smärtsamt rakt igenom. Egentligen är storyn inget speciellt, vi har sett många av den sorten genom åren. Förbjuden kärlek som går från kittlande till något farligt och där man inte riktigt vet vem man skall lita på. Jag vågar dock påstå att så här har den aldrig gjorts tidigare. Samtliga huvudrollsinnehavare lever i ständig skräck och oro, en känsla av att något skall hända dem eller någon som står dem nära och samma sak gäller mig när jag med ohälsosamt hög puls konstaterar att jag själv sitter där och bara väntar på nästa vändning. Det är en känsla som är svår att förklara, den måste upplevas. Brown, Bateman och Hewson levererar också ett skådespeleri som får mig att hela tiden undra vad som sker. Vad pågår egentligen inuti en människa. Hur trasig kan man bli och hur många gånger kan ett hjärta bli krossat. Varför går saker och ting som jag nyss fått förklarat för mig inte alls ihop och finns det överhuvudtaget något som kan kallas för sanning i den här berättelsen?

Behind Her Eyes finns att streama på Netflix

 

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."