Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Cats
Film Recension

Cats – Inte en kat(t)astrof, men nästan

Betyg

I fredags såg jag vad som troligtvis är filmvärldens just nu största flopp. Jag älskar musikaler, men har faktiskt aldrig sett Cats. Tom Hoopers filmversion av Andrew Lloyd Webbers älskade musikal har verkligen slaktats av kritikerkåren, med några få undantag. Hooper har tidigare bland annat Oscarsbelönats för The King’s Speech och han har även regisserat den hyllade musikalen Les Misérables. Det var länge sedan jag var så otroligt nyfiken på en film.

Cats handlar om några katters liv i London. De träffas för en årlig bal, på vilken de katter som vill har möjlighet att tävla om en chans att återfödas. Särskilt mycket djupare än så är inte storyn, men det behövs inte. Den funkar. Filmen har dock många fel och några rätt.

Cats
Francesca Hayward som katten Victoria.

Vad är dåligt?

  • Specialeffekterna: En del av dem funkar, exempelvis katternas svansar och öron, men emellanåt känns miljöerna inte alls tillräckligt bra. Vi biobesökare har blivit bortskämda och förväntar oss faktiskt mer än så här av en film numera. Cats känns ibland mer som filmad teater.
  • Proportionerna: Vissa miljöer är märkligt anpassade till katternas storlek. Förstår inte. Det känns fel.
  • De mänskliga katterna: I stort sett alla ser bisarra och obehagliga ut, utom möjligtvis den vackra katten Victoria och eventuellt även Taylor Swifts katt, som mest ser ut som fröken Swift själv fast i en kostym som hade passat bra på Halloween.
  • Rebel Wilson: Hon är helt enkelt inte kul här. Hennes ”roliga” repliker faller platt.
  • Merparten av skådespelarna: Judi Dench, Idris Elba, James Corden, Jennifer Hudson och Ian McKellen klarar sig bättre än Wilson, men är ändå inte bra. Det är svårt att bortse från att de alla känns utklädda och beter sig märkligt, på ett dåligt sätt.
Cats_Judi.Dench
Dame Judi Dench
  • Dansen: Främst är det någon form av jazzigt balettliknande dans. Ibland är den fantastisk, men efter ett tag blir den alltför enformig.
  • Låtarna: Här finns många låtar som bara är sisådär, som mer känns som mellanakter. Det blir för intetsägande och långtråkigt i längden.
  • Pratsången: När det känns som att en del sånger har alltför mycket ord och dessutom framförs av personer som inte sjunger bra, utan pratsjunger fram text till musik, blir det tjatigt i längden.
  • Målgruppsmissen: Några verkar på fullt allvar ha trott att det finns en stor och bred målgrupp för denna film. De måste ha tänkt på Mamma Mia!, påmints om hur mycket ”money, money, money” som den filmen drog in och blivit giriga. Fel, fel, fel. Det här är INTE alls så lättsmält som den betydligt mer folkliga och roliga Björn & Benny-musikalen. Det är inte många minuter i Cats som det inte sjungs eller dansas. All handling, alla känslor och tankar sjungs eller dansas fram. Precis som det gärna får vara i en musikal. Det är viktigt att komma ihåg att det som funkar på en teaterscen inte automatiskt är något som funkar på en filmduk. Så hur någon har kunnat tro att den här filmen ska kunna älskas av gemene man och bli en publiksuccé kan jag inte förstå. Nej, det här är nog enbart för oss som är musikalälskare. Förstår inte varför någon annan ens skulle komma på tanken att se denna film? Hen kommer garanterat bara att bli missnöjd och såga filmen. (Tillägg: Nu efter alla usla recensioner förstår jag såklart att många lockas av filmen, men av en helt annan anledning).

Vad är bra?

  • Francesca Hayward: Denna professionella balettdansös är ett alldeles utmärkt val som huvudrollskatten Victoria. Fin att se på och härlig att lyssna till. Hon är verkligen graciös och den enda som kommer undan med att åma sig som en katt utan att det känns alltför krystat.
  • Memories: Tröttnar ALDRIG på att höra denna låt.
  • Jennifer Hudsons röst: Samtidigt kommer den faktiskt hemskt nog inte till sin fulla rätt här, vilket var oerhört frustrerande.
  • Robbie Fairchild: Fin röst, bra dans och skådespeleri. Som en musikalartist ska vara.
  • Taylor Swift: Hennes nummer lyfte filmen. Trist att hon bara glimrade förbi i några ynka minuter.
Cats
Taylor Swift

Om jag hade fått bestämma

Budgeten för specialeffekter är väl redan vrålhög? Vet inte vad som gick fel där. Jag skulle ha gett större utrymme åt mer solosång för de katter som verkligen kan sjunga, kortat ner ett par scener med Dench och McKellen och ändrat ett par av dansscenerna. Troligtvis har väl filmen valt att vara musikalen trogen, men det känns som att filmen hade mått bra av att få in mer känslor och att man borde ha fördjupat några av karaktärerna.

För vem?

Filmen borde förses med en varningsflagga: ENDAST för musikalälskare, övriga ser den på egen risk! För den här filmen är faktiskt totalt omöjlig att uppskatta om man inte älskar musikaler – eller möjligtvis balett.

Åh, jag hade så gärna velat vara den första som hejdlöst tokälskade filmversionen av Cats. Det var med den förhoppningen jag klev in i biosalongen i fredags. Tyvärr blev det inte så. Kanske blir den personen du?

Cats hade biopremiär den 17 januari.

Foto: © 2019 Universal Pictures.

Filmvetare som jobbar på världens bästa kommunikationsskola. Älskar Hollywoodgalor och musikvideos. Väldigt intresserad av casting. Har en förkärlek till skådespelare som brister ut i sång. Ser helst filmer och serier som utspelar sig i kontorsmiljö, på en skola eller i rymden. Läs mer om Anette.