Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension Serier & TV

Crime Scene: The Vanishing at Cecil Hotel – En rejäl portion creepypasta serverad i väl tilltagen foliehatt

Betyg

Är det nu genren true crime börjar changera på allvar? Är detta spiken i den berömda kistan? Det har ju varit på gång nu ett tag. Förfallet. Nu när alla Mansons, Bundys och Dahmers har minst en handfull filmer och serier var. Nu när de mest intressanta och välkända fallen redan har avverkats försöker pengahungriga producenter i ren panik att försöka gräva fram något obskyrt, relativt okänt brott, fylla ut det med mängder av irrelevant innehåll för att kunna kalla det en miniserie. Minst fyra avsnitt krävs. Släng in vad som helst, anything goes.

Ibland görs det fortfarande rätt med ett intressant fall som belyses och anhöriga, offer och direkt drabbade personer som får berätta om sin smärta. Ge sin syn på en eventuell rättvisa. Hur de går vidare i livet och har hittat sina egna sätt att kunna hantera det fruktansvärda som hänt. På senare tid har jag dock märkt att det emotionella har bytts ut mot mer lättsam underhållning, i brist på bättre ord. Nu låter man mer känslomässigt avlägsna personer ta mer plats än själva fallet, lite skön tid i rampljuset. 15 minutes of fame blir snabbt minst det dubbla och det spelar ingen roll huruvida personen har någon som helst insyn i ärendet eller ej. Nej, ofta räcker det att man bär samma efternamn eller har gått på samma skola en gång i tiden. Kanske känner man inte den avlidne alls utan man har så att säga följt fallet på avstånd. Suttit hemma och googlat, bloggat, twittrat och ringt in till den lokala polisstationen med egna teorier och spekulationer. Då är det bara att slänga fram en stol i en korridor, rikta en strålkastare i ansiktet på vederbörande och ställa samma frågor om och om igen.

Netflix nya serie Crime Scene: The Vanishing at Cecil Hotel gör precis detta och som en true crime-serie misslyckas man kapitalt på varenda punkt. Det är välproducerat men förvånansvärt tomt på innehåll.

Foto: Netflix

Precis som titeln avslöjar handlar det om det ökända hotellet Cecil i Downtown L.A. och dess mörka historia men serien försöker även att avhandla det mystiska försvinnandet av den studenten Elisa Lam. Hon checkade alltså in på nämnda hotell men checkade aldrig ut. Hon är förstås varken den första eller enda personen som har försvunnit från ett hotell, det finns det gott om människor som har gjort. Det intressanta här är att just Cecil Hotel har ett rykte av att vara seriemördarnas favoritplejs när det skall övernattas på hotell och framför allt lyfter man fram Richard Ramirez, a.k.a. The Night Stalker som en frekvent gäst. Men det stannar inte där. Totalt 16 personer har mördats eller dött av oklara anledningar sedan hotellet slog upp sina portar år 1927 och det har varit allt från giftmord till avskurna halsar och eftersom det är Amerika, ett stort antal dödskjutningar. Dessutom ligger hotellet precis bredvid Skid Row, området för samhällets utstötta där mer eller mindre total anarki gäller. Ett område som förstås dras med sina egna problem och man misstänker att hotellgäster som lämnat hotellet för att aldrig mer komma tillbaka har fallit offer för rånmördare och andra dubiösa karaktärer precis utanför dörren.

Redan efter de första fem verksamma åren mördades fyra personer och man kan ju fundera lite på varför man inte stängde hotellet förrän 2017 men det är klart, ägarna som puttade in 20 miljoner, en summa som på 20-talet förstås var enorm tyckte väl helt enkelt att lite svinn får man räkna med.

Foto: Netflix

Låter det intressant och en utmärkt grund för en dokumentärserie? Ja men visst gör det! Tyvärr går det snabbt utför och ett av de stora problemen genom hela serien är att det mesta bara är rena spekulationer och den ena idiotiska konspirationsteorin efter den andra. De går till och med så långt att de jämför Elisas försvinnande med händelser i filmer och självklart dyker även den oundvikliga teorin om att hon var en hemlig agent som blivit mördad av andra länders agenter upp. En kvinna kan uppenbarligen aldrig försvinna från ett hotellrum eller dö i detsamma utan att hon skall vara Mossad eller KGB. Inte ens i Norge. Men vilka är det då som spekulerar och öser konspirationsteorier runt sig undrar ni kanske nu? Är det polisen? Är det hotellets egna säkerhetspersonal? Nej, det är YouTubers! Såklart. Och det kan man tydligt se, att de har aldrig haft roligare i sina liv. Här sitter de på alla lösningar, alla svar och någon är beredd att lyssna på dem. Under många år har de blivit avfärdade och utskrattade men nu ges de både tid och, får man väl förmoda någon form av monetär ersättning.

Nog har så kallade web sleuths varit med och löst brott tidigare men då har man haft ett betydligt starkare case än vad man har här men framför allt har det mest rört sig om avgörande pusselbitar när fallet varit nära en lösning och inte sällan i nära samarbete med lokal poliskår. Här är det open season för allt och alla. Googla. Gissa. Skjut. Skjut på allt som rör sig. Ingen teori är för dum. Det är ju förstås betydligt mer troligt att den konstaterat deprimerade Elisa var ett biologiskt vapen än att hon råkat ut för en olycka, tagit sitt liv eller mött sin baneman någonstans på eller utanför hotellet. Det skall också sägas att en stor anledning till att just Elisa Lam blev ett tacksamt offer för YouTubers och web sleuths var att hon själv var väldigt aktiv på nätet, där framför allt hennes Tumblr-konto ständigt gick varmt. Hon var en i familjen så att säga och så är det ju, när en av dina egna försvinner så är du förstås där och levererar content. Problemet är bara att detta content redan ligger synnerligen tillgängligt på nätet så det blir lite som när Filip och Fredrik sitter och vevar gamla klipp från tuben genom ett halvt program. Vill jag se på ett par hissdörrar som halvt öppnas och stängs i 6 minuter så går jag själv in på nätet och kikar. Då behöver jag bara se just det klippet en gång, inte som här. I nästan varje avsnitt.

Foto: Netflix

Det största problemet är dock precis det jag var inne på i början. Det är bara spekulationer. Det finns inga svar, ingen känd gärningsperson eller egentligen någonting som motiverar fyra avsnitt av Crime Scene: The Vanishing at Cecil Hotel. Det kokas rikligt med soppa på en enda spik, och det är en ytterst liten spik det. Ett nubb snarare. Det görs gigantiska hönor av fjädrar och halmgubbar byggs för fullt. Personligen hade jag velat veta mer om Elisa. Hon verkar trots allt ha varit en intressant personlighet med många bottnar. Det hade också varit mer värdigt. Nu porträtteras hon mest som en creepypasta för en online-kultur. En wikipediasida och en subreddit. Och tyvärr är det väl också så att om hon inte hade försvunnit från just det som kallades seriemördarhotellet och inte hade några konton på sociala medier så hade hon förmodligen endast varit en fotnot i lokaltidningen.

Crime Scene: The Vanishing at Cecil Hotel finns att streama på Netflix nu

 

 

 

 

 

 

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."