Fem år har passerat sedan James Holmes stegade in på en biograf i Aurora, Colorado och öppnade eld mot en intet ont anande biopublik. 12 personer avled och 70 blev skadade, varav de flesta allvarligt. Holmes advokater åberopade sinnessjukdom men det hjälpte föga och massmördaren dömdes slutligen till 12 livstidsdomar, och för att vara på den säkra sidan, ytterligare 3 318 år extra i finkan.
2003 släppte Gus van Sant sin kontroversiella Elephant, en film löst baserad på massakern i Columbine, även det i Colorado och när Tim Sutton nu presenterar Dark Night så är det givetvis oundvikligt att inte dra paralleller även om de båda filmerna delar både likheter och skillnader. När Elephant slog ner som en bomb på amerikanska biografer lät inte kritiken vänta på sig. Det var helt enkelt för tidigt. Familjer hade inte hunnit sörja klart och nationen var fortfarande i chock när sår plötsligt revs upp igen. Tim Sutton har ökat tidsramen mellan dåd och film men frågan är om det är tillräckligt ändå och det eldar på en evig debatt, när är det egentligen moraliskt riktigt att skildra en tragedi på film? Förutom tiden finns det dessutom ytterligare en aspekt att ta hänsyn till, att vara respektfull och visa sanningen. Det fanns vissa som hävdade att Titanic var respektlös eftersom den såldes in som en blockbuster och inte alls skildrade händelsen.
Dark Night är likt Elephant en film löst baserad på händelsen som skakade en redan plågad delstat och det är klart att det blir känsligt för de efterlevande så fort de dokumentära delarna byts mot fiktion men precis som van Sant gör Sutton det här med bravur. Det är ett stycke elegant filmskapande med krispigt foto och ett lågmält indiesoundtrack, och i centrum, ett historieberättande som aldrig tappar fokus. Trots att detaljer har manipulerats för effektens skull är känslan dokumentär. Man ser människor göra vardagliga saker, precis som om det vore vilken dag som helst, helt ovetande om att det snart kommer att inträffa något fruktansvärt. Dark Night utspelar sig under en enda dag, en sommardag där ungdomar driver runt på skateboard och en kvinna leker med sin katt och tar lyckliga selfies. En krigsveteran talar på ett möte och okända människor träffas och pratar på kaféer. Mitt i denna småstadsidyll planerar en störd ung man något fruktansvärt.
Sutton ägnar inte särskilt mycket tid till att ge gärningsmannen någon bakgrundshistoria eller försöka trycka in någon förklaring. Inte heller försöker han döma eller fördöma, det ansvaret åvilar någon annan, så har man valt Dark Night för att försöka förstå vad som rör sig i huvudet på en ensam galning har man valt helt fel film. Istället för möten med överlevande och involverade tjänstemän får vi fabricerade nyhetssändningar och påhittade intervjuer med en vilsen tonåring och hans mor som desperat försöker få sin son att öppna sig mer och prata om sina känslor.
Av naturliga skäl är Dark Night ingen lätt film att se, den är våldsam och tankeväckande och det är givetvis ännu mer bensin på elden i den aldrig sinande diskussionen gällande vapenlagar i USA. Ibland går Sutton lite för långt i sin strävan efter effekt och vissa scener känns direkt ryckta ur valfri tonårsskräckis. I öppningsscenen leker han med visuella effekter på ett sätt som antingen känns extremt ostigt eller vansinnigt effektfullt, jag har inte bestämt mig ännu.
Jag minns själv när jag såg The Dark Knight Rises att känslan var obekväm och att händelsen borta i Colorado faktiskt också lade lite sordin över filmupplevelsen. En galning som i sin egna paranoida värld tog sig friheten att utföra sina obeskrivliga handlingar i kulturens namn men trots att vissa moralväktare gärna ville peka finger och skylla på filmen så ligger alltid den här typen av problem och skulden givetvis någon helt annanstans.
Som neutral åskådare måste jag ändå tillstå att Dark Night är en ytterst sevärd film som belyser flera av många problem med dagens samhälle. Den är inte fullt lika träffande som sin föregångare Elephant men står ändå stadigt på egna ben och trots sin titel är Dark Night i första hand en tragisk samhällsskildring, snarare än ett relevant referat av den där fruktansvärda kvällen den 20:e juli 2012.
Oklart hur Dark Night kommer att visas framöver
