Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Film Recension

Doctor Sleep – väck inte den doktor som sover

Betyg

Bra

  • Skådespelarna kämpar på bra i motvind

Dåligt

  • Ett skräcklöst manus

Stanley Kubricks The Shining skrämde mig nästan till ett hjärtstopp när jag såg den utan rätt ålder inne, vilket den fortfarande gör trots lämplig ålder med sin fysiskt obehagliga stämning och karaktärer som får nackhåren att krulla sig. Definitivt ett mästerverk i genren skräck. Stephen King som är författare till romanen som filmen föddes ur var inte nöjd med Kubricks version men tydligen tycker han om uppföljaren Doctor Sleep.

Danny, vars cyklande i korridorerna på hotellet Overlook är kultförklarade p.g.a. hur förbaskat obehagliga de är (trehjulingar skrämmer mig än idag), är glatt ovetande om att hans pappa snabbt närmar sig galenskapens avgrund i The Shining. Men 30 år senare är Danny (pålitliga Ewan McGregor) inte så himla käck längre utan dövar sitt ”varsel” eller mediala förmåga så gott han kan med sprit i stora lass. Killen muckar gärna gräl på de sunkiga barer han stillar sin törst i och han hade sannerligen gjort sin farsgubbe stolt.

Foto: Warner Bros.

Efter en ny bottennivå när Danny hamnat i säng med en kvinna som tycker om att pynta sina näsborrar med pulver, förstår han att han måste ta sig i kragen en gång för alla. Han flyttar till småstaden Frazier, går med i AA och börjar arbeta som vårdbiträde på ett hospice. Dannys speciella förmåga gör att han kan ”se” vilka patienter som ska kila vidare och då blir han en fin tröst för den döende, varav namnet ”Doctor Sleep”.

En dag blir Danny kontaktad av Abra (en oerhört skicklig Kyliegh Curran) som är en tweenie med samma mediala förmåga och då börjar saker hända. En uråldrig sekt, ”The True Knot”, bestående av ett gäng ondskefulla individer förlänger sitt liv genom att livnära sig på livskraften från personer vars mediala förmåga är ”The shining”. Danny och Abra dras in i en kamp på liv och död mot gänget som leds av Rose The Hat (vår egen Rebecka Ferguson som lyckas bära upp hatten med bravur).

Regissör och manusförfattaren Mike Flanagan (The Haunting of Hill House) kunde lika gärna ha tagit på sig att skriva en nyversion av Bibeln, förmodligen hade det varit enklare än att försöka sig på en fortsättning av Kubricks mästerverk. Flanagan kunde med enkla medel skrämmas rejält i The Haunting of Hill House, där han la mycket fokus på att skrämmas med det man inte såg. Trots att man visste att det skulle komma nåt läskigt hoppade man likt förbannat en halvmeter upp i soffan. Så är det tyvärr inte i Doctor Sleep.

Foto: Warner Bros.

Det känns som om manuset är på tok för splittrat och sekten som ger sig efter Danny och Abra är i vissa scener en tuff motståndare och i andra är de inte alls svåra att kämpa mot. Det blir en besvikelse och här tappar filmen allt av sin spänning. Det som gjorde The Shining så oerhört spännande var när Dannys pappa Jack (Jack Nicholson i en av sina bästa roller) med hjälp av diverse spöken blev ondskan själv och verkade oövervinnlig.

Ångest deluxe hos åskådaren, speciellt om man är 10-ish år som jag var… Var inte ens i närheten att känna så under 2 timmar och 32 minuter som är speltiden för Doctor Sleep. När sista halvtimmen fullständigt öser The Shining-referenser och desperata nostalgitrippar över oss blir det enbart löjligt och Kubrick snurrar förmodligen i sin grav vid det här laget.

Doctor Sleep har biopremiär den 1:e november

Rastlös beteendevetare och hundälskande dykinstruktör som fascineras av det magiska samhället under ytan i tropikerna, tunga dramer och George Clooney. Svart humor är meningen med livet och Denis Leary är ett missförstått geni som är en bestående stjärna på min himmel.