En bondes längtan – Recension
För nio år sedan fick Knut Lindgren en guldmedalj för 23 års prickfri mjölkleverans. På bilder från ceremonin ser man hur Knut tar emot medaljen ur prinsessan Victorias hand, i damig pagefrisyr och vadlång kjol. För bonden Knut har levt som transsexuell i flera år, och den längtan som titeln syftar på är att han vill bli kvinna till fullo.
I kortdokumentären En bondes längtan ger regissören Rebecka Rasmusson en fin liten inblick i bondens liv. Det är skönt att det inte är så probleminriktat, och det är väldigt avväpnande att se hur tanterna i den lokala klädbutiken på bred skånska hjälper Knut att välja den rätta damblusen och bh-storleken. Där hemma på gården blir kontrasten stor när han målar naglarna, skitiga av bondearbetet, i det slitna och stökiga huset.
En liten bit av ett livsöde, som jag gärna hade sett ännu mer av!
En bondes längtan har premiär 7 oktober, som en del av Svensk Kortfilm c/o Folkets Bio, och visas gratis på många biografer. Kolla in vilka biografer som visar den på Folkets Bios hemsida.
Gratis? För att ingen vill se den kanske? Verkar som en outsiders dokumentär.
Tragiskt.
På vilket sätt skulle det vara tragiskt menar du? Att jämföra den med en Outsiders-dokumentär är nog så långt från sanningen du kan komma.