Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension Serier & TV

En Mördare Bland Oss – Ett oändligt mörker och ett lidande som inte tar slut

Betyg

I tider som dessa kan det ibland vara svårt att hitta motivation, glädje och energi i livet. Kanske är allt det där redan borta. Många är vi som känner att ingenting är riktigt roligt längre, inte känns det heller särskilt viktigt och ofta får vi försöka krama ur oss den sista lilla gnistan av energi för att ens orka kliva ur sängen på morgonen. För sådan är verkligheten, nu när livet för så många har gått i stå och där framtiden är allt annat än viss.
När psykologers kalendrar plötsligt är fullbokade när det samtidigt ekar tomt i våra egna. När det massiva mörkret sakta lägger sig över allt det ljusa och fina och den där tjocka deppdimman som drar fram ser till att vi inte längre kan se handen framför oss, än mindre framtiden. Allt det där vi en gång hade som nu är borta och här står vi kvar, en liten människa bredvid ett stort svart hål av tvivel och oro. Vad händer om vi tar steget och hoppar ner? Var är vår belöning nu? Vad kan vi göra för att bryta en tristess och en bottenlös brist på socialt umgänge och uppmärksamhet? Visst, vi kan alltid gå in på LinkedIn och skriva ett inlägg om att vi är bäst i världen och inkassera snabb digital belöning för skryt och en endorfinkick för stunden. Vi kan förstås också lägga upp en bild från svunna tider på Instagram. När vi satt där på en fjärran strand för två år sedan och tänkte att det här var livet minsann. Solbränna och hjärtan i sanden, #tbt och #🌴 Minnen och ett hopp om en ljusare framtid. Kanske kan vi komma dit igen. Någon gång.

Foto: Anne Binckebanck

Tycker vi dock inte att verkligheten är tillräckligt mörk och inget hellre vill än att vältra oss i tragik finns SVT:s skotska drama i fyra lika becksvarta delar där, redo att sänka oss en gång för alla.
En Mördare Bland Oss, är dock en väldigt missvisande titel. Det är en titel som får oss att tro att det vankas välbekant mördarjakt enligt traditionellt upplägg. Ett mystiskt dödsfall i en prunkande trädgård utan vittnen. Var det Överste Senap med en ljusstake eller var det kanske Fröken Röd med dolken? Visst begås det ett mord, ett av de mest vedervärdiga man kan tänka sig dessutom, och visst utreds det av en liten men samlad poliskår men för oss i publiken handlar det egentligen inte om att hitta en mördare, det går djupare än så. Det står dessutom klart redan från början att det bara kan vara en av två personer och avslöjandet är också helt odramatiskt. Känslomässigt är det absolut. Det river sönder varje hjärta och själ och dödar den lilla tro på mänskligheten man kanske ändå har kvar men någon överraskning eller komplicerad twist är det inte tal om.

En Mördare Bland Oss heter på originalspråk Deadwater Fell, vilket känns betydligt mer passande än den svenska översättningen som lätt kan lura oss in en ”whodunnit-fälla” när det i slutändan snarare handlar om en psykologisk skärskådan av ett trasigt hem, med trasiga människor och oskyldiga offer än en intrikat mordgåta där en gäckande gärningsman ständigt höljd i dunkel jagas över kontinenten men det är den titeln vi har att jobba med här så det får man ha med sig när man bänkar sig i hemmet för lite British crime drama. Nu följer lättare spoilers för den som är känslig för det. Dock inget avslöjande av gärningsperson! 

Foto: Kudos Film and Television

Det skotska höglandet breder ut sig som ett vykort postat i paradiset. Det är en idyll där alla känner alla. Ni vet, en sådan där vacker liten plats avskild från civilisationen. Inte så att man saknar el och vatten eller att man går runt i höftskynken och gör upp brasor med flintsten. Nej, snarare att det är en avkrok i världen där man inte vallfärdar till köpcentret när en ny spelkonsol släpps, inte deppar ihop för att grannen har köpt en ny bil eller postar bilder på dagens lunch. Det är en plats i världen där du endast svarar i telefonen om du är hemma. En fristad där man föreställer sig att allt är tyst, vackert och harmoniskt. Och det är också så det verkar, timmarna innan ondskan visar sitt allra fulaste ansikte.

Plötsligt brinner makarna Kendricks hem och byborna rusar till olycksplatsen för att hjälpa till. De lyckas dra ut Tom (David Tennant), knappt vid liv men Kates (Anna Madeley) och de tre döttrarnas liv går inte att rädda. De dör i flammorna och tragedin är ett faktum. Snart upptäcker man dock att samtliga familjemedlemmar har små nålstick i armarna och drar därmed den fullt rimliga slutsatsen att det inte alls var någon olyckshändelse. Någon ville försäkra sig om att alla sov när elden slukade huset. Ingen annan än de som befann sig i huset kunde ha gjort det, det konstateras omgående och barnen var inlåsta så nu återstår alltså Tom eller Kate.

Foto: Kudos Film and Television

Den allmänna uppfattningen är att det är Kate som är den skyldiga. Hon brottades trots allt med depression och eftersom Tom, den enda överlevande även han var drogad så talar förstås det mesta för att det var mamman som hade utfört ett så kallat utökat självmord och därmed tagit med sig hela familjen. Hon gjorde slut på allas lidande eftersom hon själv inte längre orkade med. Det skall dock visa sig att Tom inte alls är så lugn, städad och timid som alla verkar tro. När familjevännen Jessica (Cush Jumbo) och hennes man inom poliskåren, Steve (Matthew McNulty), som själva skall komma att hamna i en nedåtgående spiral mot egen undergång börjar gräva i makarna Kendricks liv visar det sig att det mesta krackelerat. Kvar fanns bara spillror av två liv, där alla varma känslor dött för länge sedan. Det enda som återstod nu var hat och apati. Det mesta tyder dessutom på att Tom faktiskt drev Kate in i sin depression genom manipulation och fruktansvärda härskartekniker.

Vi får se flashbacks som hela tiden ger oss fler ledtrådar till vem som egentligen var skyldig till att fyra liv släcktes den där natten. Är Tom en kallblodig och kalkylerande mördare eller är han ”bara” en sociopat, skyldig till att indirekt driva sin fru till att utföra ett vansinnesdåd? Är Kate en känslostyrd mördare som ville ta med sig hela familjen i graven eller är hon ”bara” en syndabock i en osedvanligt ondskefull plan iscensatt av sin make? Ett av alternativen är rätt, det vet vi redan och oavsett svar är det förstås fruktansvärt och vi förstår ju redan att det inte kan finnas något lyckligt slut på den här berättelsen, hur gärna vi än önskar.

Foto: Kudos Film and Television

En Mördare Bland Oss omtalades tidigt att vara en ny Broadchurch men det håller jag inte med om. Visst är det skotskt och visst är det mörkt men där Broadchurch var en klassisk deckare med ständigt nedtuggade naglar och svettig panna som resultat är det här mer dov ångest och tragiska livsöden. Och visst var Broadchurch även den väldigt fokuserad på offren och människorna bakom brottet och hur ett samhälle påverkades av gärningarna men vi fick vänta på upplösningen och den var ofta överraskande och inte sällan rent av chockerande. Här står det som sagt tidigt klart att det är 50/50 och motivet är inte heller det särskilt viktigt i sammanhanget. Inget motiv i världen kan förstås rättfärdiga en sådan gärning.

David Tennant är i vanlig ordning fenomenal, det har vi vant oss vid nu och han lyfter även den här obekväma orgien i mänsklig misär till höjder den förmodligen inte annars hade nått. Även Cush Jumbo är lysande i sin roll som våra ögon in i det mänskliga psyket. Det hon ser, det ser också vi och det är också hon som till slut ger oss svaret på vem, hur och varför. Var vet vi ju redan.

En Mördare Bland Oss kommer förmodligen inte att uppskattas av alla då den verkligen är nattsvart från början till slut och ytterst svår att ta sig igenom. Inte ens de få glada scenerna känns äkta. Förmodligen för att man vet att under ytan vilar ett oändligt mörker och ett lidande som inte tar slut. Det är ett utdraget lidande också, ihållande och långsamt. Och långt efter de fyra avsnitten är avklarade tänker jag på tecknen. Alla de små tecken som hela tiden fanns där som förnimmelser av något fruktansvärt. Vad hade hänt om någon förstått vad som var på väg att hända? Hade man kunnat förhindra det eller var slutet oundvikligt? Kunde historieböckerna ha skrivits om? Det skall förstås sägas att En Mördare Bland Oss inte är baserad på någon verklig händelse, även om den lika väl skulle kunna vara det. Psykisk ohälsa, förtryck och barn som hamnar mitt emellan. Det här är en berättelse vi tyvärr känner igen alltför väl. Den träffar otäckt nära hemmet så att säga.

Hela miniserien En Mördare Bland Oss finns att streama på SVT Play 

 

Fotocred omslagsbild: Kudos Film and Television

 

 

 

 

 

 

 

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."