Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension

En sång från hjärtat – Recension

En sång från hjärtat

Svenske singer-songwriter-stjärnan och rumlaren Thomas Jacob (Mikael Persbrandt) har lämnat hemstaden Los Angeles och tagit sig till Danmark för att spela in nya skivan med favoritproducent Molly Moe (Trine Dyrholm). Med sig har han den ständiga följeslagaren och agenten Kate (Eve Best). I Danmark kontaktar hans missbrukande dotter Julia (Birgitte Hjort Sørensen) honom. Hon och sonen Noa (Sofus Rønnov) behöver ekonomisk hjälp.

En sång från hjärtat 3
Molly och Thomas.

Persbrandts glider runt i ett grått Danmark med en hatt i Vanheden-storlek, förbannat massa guld- och silverringar samt skinnbrallor att ackompanjera läderhuden. Han ser ut som en blandning mellan Carl Johan Vallgren och valfri Marlboro Man. Och pratar som en man som rullat en jäkla massa hatt och därmed också ”seen shit”. Rent musikaliskt är det en Cohen-anstruken karaktär med urusel sångröst och ytterligt värdelöst engelskt uttal. Men här är det ju givetvis inte präktiga egenskaper som fin röst och bra uttal som är grejen; utan det är känslan, mörkret och äktheten. Följande replikväxling tar plats när Thomas lär barnbarnet Noa några nya ackord:

”Vilka ackord kan du?”

”G, C och D7.”

”Inga mollackord?”

Ni hör. Här är det KONSTEN och livets mörka sidor som står i fokus. Publiken får i viss mån uppleva mörkret, men konsten lyser med sin frånvaro. De av Thomas Jacobs låtar som figurerar i filmen är pinsamt dåliga, och det är föga trovärdigt att han kunnat bygga en gedigen karriär på det där skräpet.

En sång från hjärtat 2
Snöbollskrigs-bonding.

Idel kvinnor omger det ”manliga geniet”, svinet och nyktra alkoholisten samt narkomanen Thomas. Det är en traditionell historia. Och det är väl okej, det finns säkert än mer att ösa ur det där berättarkonceptet, förutsatt att man gör det med ett eget grepp. För det är där det största problemet med En sång från hjärtat ligger, det är inget annat än bara en konventionell ”trasig familj”-story. Frånvarande pappa, missbrukande dotter och barnbarn i kläm bland vuxenvärldens alla tillkortakommanden. Sedan ett slags förlösning, karaktärsutveckling och så vidare. Inget mer.

Allt är inte bara platt givetvis. Det ligger ett danskt handlag över produktionen som ändå gör den uthärdlig. De ödesmättade gråa miljöerna är fyllda med en vacker oro. Och skådespelarinsatserna är förträffliga. Men det är tyvärr ingenting som lyfter den här filmen, inget som särskiljer den. Det är en tung historia som borde gripa tag ordentlighet, men det är redogjort för på ett sätt som gör att man snarare blir störd än skakad.

En sång från hjärtat har biopremiär 9 maj.

betyg2

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *