Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension

Fäktaren – recension

fäkatren2
Inget nytt

Ung man ankommer litet samhälle. Ung man är på flykt från sitt förflutna. Ung man ger samhällets unga hopp. Ung man träffar ung kvinna. Ung man blir förlöst av ung kvinna. Ung man slutar fly och finner något större i livet att bry sig om. Ridå.

Klaus Härö har onekligen ett öga för yta och detaljer men det hade varit kul om han kunde gräva fram mer inspirerande manus att arbeta med. Efter tio minuter vet du exakt vad som ska hända. Med detta menar jag inte att du har en generell idé om handlingen utan du kan faktiskt visualisera scenerna innan de visas på duken. Karaktärerna som befolkar skolan är stereotyper, välspelade men likväl på gränsen till det parodiska. Ung jagad man, surt men sturskt flickebarn, föräldralös pojke som behöver fadersfigur osv.

fäktaren3
Vackert men trist

Efter visningen hölls en frågestund med Härö. Enligt honom rör sig filmen i gränslandet mellan konst och kommers, vilket har lett till att vare sig filmfestivaler eller distributörer riktigt vill ta i rullen. Möjligheten att folk vill ha något som provocerar åtminstone ett att tittarens sinnen åt något håll verkar han inte ha övervägt. Det är vackert och finstämt, men det är också allt.

Recensionen är skriven av gästrecensenten Calle Nilsson

Fäktaren har premiär den 18/8 på utvalda biografer

betyg2_5

 

 

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Ibland tar vi in olika gästrecensenter. Just den här är skriven av en av dom.