Betyg
Bra
- Fantastiskt skådespeleri
- Stark och berör
Dåligt
- Saknar ett bra slut
Det här är en familjeberättelse sedd ur barnens synvinkel. 13-åriga Jill kämpar för att hålla ihop familjen när kollapsen är nära. Mamman lider av psykisk ohälsa och orkar bara ta sig upp ur sängen för att ta till flaskan eller för att få bekräftelse från någon man. Jill får städa upp efter henne gång på gång och ta hand om sin lillebror. När Jill fyller 14 år dyker den frånvarande och självcentrerade musikerpappan upp och nya hemligheter kommer upp till ytan.
Skådespelarna
Maria Bonnevie (Jag är Dina, Unga Astrid) och Sverrir Gudnason (Borg, The Girl in the Spider’s Web) spelar de dysfunktionella föräldrarna. Det nya norska stjärnskottet Ylva Bjorkaas Thedin (som snart kommer att synas i Beforeigners, den första norska originalserien på HBO) är deras dotter. I Fenix gör hon sin debutroll och hon är otroligt övertygande. Tyvärr kommer nog många ungdomar att känna igen sig i hennes rollkaraktär. Filmen bjuder överlag på fantastiskt skådespeleri och jag tror att Ylva går en lysande framtid till mötes.
När föräldraskapet inte fungerar
Psykisk ohälsa, alkoholmissbruk, vuxna som inte är kapabla att vara föräldrar och barn som far illa är ämnen som berör mig starkt och jag dras ständigt till filmer som handlar om detta. Tidigare i år såg jag Kungen av Atlantis, en annan film där en ung person tvingas växa upp för tidigt. Båda filmerna är mycket bra. Den förstnämnda valde att tackla ämnet med humor, medan Fenix stundtals är plågsamt nattsvart.
Fenix är en väldigt viktig och engagerande film som förtjänar en stor publik. Jag tycker att filmen saknar ett bra slut, vilket drar ner betyget något. I övrigt är den riktigt bra.
Fenix har biopremiär 31 maj
Tips! Organisationen Maskrosbarn stöttar barn till föräldrar med missbruk eller psykisk ohälsa och ger dem förutsättningar att bryta sitt sociala arv och forma sin egen framtid.
