Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension

Filmen som fick världen att plocka fram stora censursaxen och Tarantino att jubla

Det är maj månad 1974 och livet går sin gilla gång men på filmfestivalen i Cannes kommer kultureliten snart att sätta sin Café au lait i halsen.  En femton minuter lång animerad kortfilm av den fransk/belgiska duon Picha och Szulzinger visas på vita duken i den sydfranska filmstaden. Filmen är en småporrig parodi på Edgar Rice Burroughs Tarzan och succén blir omedelbar. 20th Century Fox köpte rättigheterna och en fullängdare släpptes året därpå. Nämnde Burroughs såg dock rött, ringde sina högavlönade advokater och stämde Tarzoon, shame of the jungle för plagiering men förlorade målet. Filmen totalförbjöds i flera länder och blev X-ratad i USA, samma klassning som en porrfilm med andra ord. Filmen släpps nu 36 år senare som del i en filmbox och man kan inte låta bli att undra ”what was all the fuzz about?” Snacka om att göra en höna av en fjäder.

Filmboxen Djungelbiffen & Co. består av tre filmer:

Djungelbiffen (Tarzoon, shame of the jungle)

I Afrikas djupaste djungler, nere i Bush Country bor Djungelbiffen med sin sexiga flickvän June och den ständigt kåta apan Flicka. Den onda drottningen Bazonga har 18 bröst och storslagna planer. Hon tänker erövra världen men det finns ett problem, hon är skallig och hon tänker minsann inte bli envåldshärskare utan hår. Bazonga skickar sin penisarmé att röva bort June för att således kunna stjäla hennes blonda hårsvall. Djungelbiffen kommer till undsättning men för sent. June har redan blivit både gang-rapad och bortförd av de hoppande penisarna. Han drar upp sina alldeles för stora leopardkallingar och ger sig ut på en räddningsaktion. En resa där han möter både professorer, dvärgkannibaler och mängder av penissoldater med dödlig sädesvätska.

Är det bra då? Nja, inte direkt. Visst finns det ett antal småroliga scener och karaktärer i Quentin Tarantinos favoritrulle och det hela doftar MAD lång väg men överlag är det rätt beige. Något som däremot är imponerande är att röstinsatserna görs av Bill Murray, John Belushi och sist men inte minst Johnny Wiessmuller Jr. Oh yes, son till Tarzan himself och är inte det ironi så vet jag inte vad som är det.

Den felande länken (The missing link)

Charles Darwin hade fel, här är den sanna historien om evolutionen. Året är 196303 före Kristus och vi får följa en grupp grottmänniskor under deras utveckling. Efter mängder av misslyckade försök till älskog ser åldermannen i byn två stegosaurusar getting down and dirty och lyckas därigenom att befrukta en av byns matiga kvinnor. Hon föder två små pojkar, Ah och Oh. Den sistnämnde blir övergiven och träffar en annan övergiven själ, brontosaurusbabyn Igua som han växer upp tillsammans med i tron om att han också är en långhalsad dinosaur. Denna villfarelse ändras dock när Oh en dag ser sin spegelbild i vattnet. Han inser då att han är människa och vill inte längre hänga med trista urtidsdjur. Han ger sig ut på jakt efter de sina och stöter på de hårt arbetande, äckligt positiva No-Lobes som låter honom stanna ända tills han råkar uppfinna hjulet och skapar totalt kaos. Oh kastas på nytt ut i den okända världen och möter snart sin första kärlek i en, vad jag tror är en sabeltandad tiger med riktigt schyssta rattar.

Är detta bra då? Svar ja. Den felande länken är riktigt bra skit och boxens absoluta höjdpunkt. Picha överraskar här publiken med ett spännande och intressant äventyr fyllt av klockrena karaktärer. Min personliga favorit är Bill Murray i rollen som drake utan eld. Se och njut.

Stora bomber (The big bang)

Efter tredje världskriget finns det bara två kontinenter kvar på jorden, en befolkad av män och en av kvinnor. Båda är krigiska och hatiska som sig bör och det finns tillräckligt med kärnvapen för att utplåna hela vår planet och det kokar, det kokar rejält. Situationen är kritisk och någon måste rädda vår hemplanet. Problemet är att alla superhjältar har dött ut eller är gay (!). Hoppet står till Fred, en pensionerad superhjälte utan krafter som numera livnär sig som sopåkare tillsammans med Conan Barbaren och Darth Vader. Han blir uppkittad med en superduperglödlampa som ger honom obegränsat med hjälteförmågor och skickas till männen i USSSR, en sammanslagning av Ryssland och USA för att medla. Det går dock käpprätt åt helvete när han blir förälskad i nationens maskot och han tvingas istället göra ett försök med kvinnorna i Vaginia som styrs av ännu en multibröstad kvinna. Det hela utvecklar sig till ett politiskt spel och en kamp mellan könen.

Stora Bomber är Pichas mest ambitiösa film och kanske den mest genomtänkta men den faller på sin slätstrukenhet. Trots muterade människor, Hitlersperma och eldsprutande bröstvårtor så blir den helt enkelt inte lika engagerande som de övriga titlarna i boxen. Dock är Darth Vader hysteriskt rolig som bitter sopåkare.

Då det inte fanns någon filmsekvens på denna så slängde jag helt sonika in några stridspittar istället.

Djungelbiffen & Co. är långt ifrån marknadens bästa DVD-box men den är helt klart värd att investera i för sin kultfaktor. Det är absurt, småroligt, sexistiskt och inte på något sätt politiskt korrekt och gillar du andra kultklassiker i genren som Fritz the Cat och Dirty Duck så är det ett givet köp men förvänta dig inget extremt för det här är ganska oskyldigt och mer charmigt än chockerande.

Djungelbiffen & Co. släpps på DVD den 28:e september

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."