Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Film Recension

Fragmentariskt för och om fans – Depeche Mode: Spirits in the Forest

Betyg

Säljartyp på Sony Music: ”Vi borde kanske göra en film om Depeche Mode nu när de inte är så musikaliskt relevanta längre, men ändå har massor av köpstarka fans. Det kanske är om fans filmen ska handla om till och med så kan vi sälja en konsertfilm senare också.”

Sony-boss: ”Kör, bara kör. Sätt Corbijn på det, han brukar ha koll på det där med film.”

Säljartyp: ”Ok, fick ett samtal från turistbyrån i Mongoliet också. De vill vara med och finansiera.”

Så kanske det lät på Sonys huvudkontor när beslutet togs att göra Spirits in the Forest, en film om sex DM-fans och deras relation till bandet med miljontals fans runt om i världen. Vilket också märks av castingen av fansen som får mig att tänka på den då banbrytande politiska korrekthet när besättningen på Enterprise i Star Trek valdes ut på 1960-talet.

Politisk korrekthet styrde val av fans

Foto: Sony Music

Fansen som är med i den här filmen är en bög från Brasilien (lyfter fram HBTQ-frågan), ett YouTube-fenomen från Colombia (virala musikvideos med gulliga barn gör Google glada), skäggig kille från Rumänien (lite lagom udda som agerar comic sidekick), en afroamerikanska som kanske därför borde lyssna på hip-hop (rasfrågan med inslag av fördomar är såklart med), och en ung, mongolisk tjej (Asien check!). Ja, det blev bara fem, den sjätte är en inte särskilt minnesvärd fransyska.

Fansens berättelser är personliga, men ofta med fragmentariska utsvävningar med ganska oklar koppling till Depeche Mode som man ju kan förvänta sig att en sådan här film ska innehålla. Att mongoliskan jobbar som turistguide eller i princip alla scener med fransyskan får exempelvis orimligt mycket plats. Det är en helt okritisk och harmlös kavalkad av hyllningar, och även om det säkert är jättefina människor som är med känner jag att detta skulle handla om vilket band som helst. Eller om något helt annat faktiskt. Som en illa förtäckt reklamfilm för Sony i ren allmänhet.

Filmens höjdpunkt står dock rumänen för när han berättar om hans galna upptåg då han återskapade Enjoy The Silence-videon med kung och allt i de rumänska bergen. Överraskande roligt.

Bra energi när klipp från konserten visas

Foto: Sony Music

Det som väcker mig extra till liv är annars när vi faktiskt får se klipp från utomhuskonserten i Waldbühne, Berlin, som utgjorde avslutningen på Spirit-turnén. Som gammalt fan själv blev det definitivt gåshud ett par gånger, obligatoriskt när Enjoy the Silence och Never Let Me Down Again vevar igång. Annars är andra låtval mer märkliga. Avslutande Just Can´t Get Enough är så sönderspelad och trött vid det här laget så även om jag kan känna glädje att se andra fans fortfarande bli glada blir jag än mer förbannad över att de inte spelar en mer intressant och bättre låt. Och också besynnerligt, i synnerhet när känslan är att det ändå är för få konsertklipp, att en annan artist, David Bowie och Heroes-versionen som Basildon-pojkarna gör, lyfts fram på det sätt som görs. Hur bra jag nu än tycker om Bowie (vilket är tokmycket) kan jag inte låta bli att tänka att Sony säkert har ett fett Bowie-släpp på gång och passar på nu när de har reklamtid.

Väntade mig mer av Anton Corbijn

Foto: Sony Music

När filmaffischen dök upp tidigare i år var det många som undrade om Anton Corbijn fullständigt tappat det. Några träd, och sex till synes naivt kluddade svampsiluetter som mest såg arga ut imponerade inte. Men som mycket annat av Corbijn växer det med tiden, och nu gillar jag de ilskna svamparna faktiskt. Vad som dock är trist är att Spirits of the Forest är högst konventionell i sitt bildspråk. Förväntningarna på någon som Corbijn är skyhöga, men den annars så visuellt intressanta filmskaparen har med Spirits of the Forest tyvärr inte nått en särskilt kreativ höjd.

Men nu går vi vidare och väntar på en riktig konsertfilm istället. Shut up, Sony, and take my money.

Depeche Mode: Spirits in the Forest hade världspremiär 21 november, och distributör i Sverige är Folkets Hus och Parker.

 

 

 

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.