Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension

Gentlemen – Recension

gentlemen

Recensionen publicerades första gången den 10 november.

Lika bra att slå fast det direkt – jag har inte läst Klas Östergrens roman Gentlemen från 1980. Många har ju det, och många verkar ha en stark relation till den, och då är antagligen upplevelsen av Mikael Marcimains filmatisering annorlunda än min. Inte sällan kan det ju vara en fördel att inte ha läst boken en film är baserad på, eftersom man ju inte kan peka på exakt vad som utelämnats eller skrivits om. Men ibland är känslan av mastig bok som skrivits ner till ett, förhållandevis, kort filmmanus så tydlig att det inte spelar någon roll om man läst boken eller inte. Så känns det tyvärr med Gentlemen för mig.

Om man ska försöka sig på en beskrivning av handlingen – så är det den excentriske pianisten Henry Morgan (David Dencik) som står i centrum, skildrad genom den unge författaren Klas Östergren (David Fukamachi Regnfors), som får flytta in i Henrys enorma, svulstiga, våning på Hornsgatan, efter att de träffats på sin gemensamma boxningsklubb. Deras liv vävs ihop, och Klas får ta del av Henrys livshistoria, både den nutida och dåtida. Henrys yngre bror, poeten Leo (Sverrir Gudnason), etableras redan tidigt i historien, men är egentligen inte riktigt med i filmen förrän ungefär halvvägs. Hans livshistoria är mörkare, det är galenskap och missbruk, och att bo tillsammans med båda bröderna Morgan torde vara en minst sagt intensiv upplevelse. Kvinnan Maude (Ruth Vega Fernandez), Henry Morgans livs kärlek, har en stor betydelse för handlingen, på det mest inrikata vis. Det är väl egentligen så mycket jag ens tänker försöka mig på att beskriva handlingen – för det är så mycket myllrande småhistorier i den stora historien, att det är svårt att hänga med i svängarna ibland. Filmen är två timmar och tjugo minuter lång, men hämtar aldrig riktigt andan.

gentlemen
Sverrir Gudnason (Leo Morgan) som rockpoet.

Vi vet ju sedan innan att Mikael Marcimain är bra på det här med att skildra dåtid på ett tidsenligt och övertygande sätt – inte minst då 70-talet. Det har han gjort i de flesta av sina tidigare filmer och serier, som Upp till Kamp och Call Girl. Och det finns absolut inget att klaga på över hur det ser ut och låter i Gentlemen. Det är såklart skitsnyggt. De olika tidsplanen som saxas ihop i filmen kännetecknas av lite olika stil – mest tydlig är kontrasten till sextiotalet som är i svartvitt och med mest jazz på ljudspåret. Jazzen är signerad Jonas Kullhammar, en av våra grymmaste jazzmusiker, och i övrigt är det Mattias Bärjed (tidigare i Soundtrack of our lives), som gjort musiken – precis som i Upp till Kamp och Call Girl. För Mikael Marcimain gillar ju det här med att jobba med folk han jobbat med tidigare! Alla huvudrollsinnehavare här – förutom David Fukamachi Regnfors – har han jobbat med flera gånger tidigare. Dock är det inte Hoyte van Hoytema som filmat den här gången (han var kanske liite för upptagen med att filma Christopher Nolans Interstellar), men det ser fantastiskt ut ändå, och är såklart inspelat på 35 mm film. Och det kryllar av bra skådisar i Gentlemen – med David Dencik som en lysande Henry Morgan som mittpunkt.

gentlemen2
Att röka snyggt.

Det finns verkligen massor av underhållande och spännande ingredienser här – det är liksom jazztobak, excentriska antikhandlare, vapenhandel och hemliga tunnlar och konspirationer och kärleksaffärer för hela slanten. Och med så mycket goa ingredienser så är det trist att säga det – men det funkar inte riktigt som långfilm. Det är för mycket som ska få plats, och för mycket som blir oklart och otydligt. Ju mer jag och min vän diskuterade filmen efter visningen, ju fler frågor fick vi om samband mellan olika händelser, tidsplan och karaktärer. Det är helt enkelt väldigt lätt att tänka att Gentlemen skulle göra sig bättre i samma format som Mikael Marcimain gjorde Upp till kamp i – det vill säga tv-serie med långfilmslånga avsnitt, där de olika storytrådarna får bre ut sig lite mer. Och som tur är ska det ju också bli det! Då ihopbakat med Gangsters, uppföljaren som Klas Östergren skrev 25 år efter Gentlemen. I just fyra 90 minuters avsnitt, på SVT. Den får vi tyvärr vänta på till 2016, men jag ser fram emot det! Potentialen finns ju utan tvekan där.

Gentlemen visas just nu på Stockholms filmfestival och har ordinarie biopremiär 5 december

betyg3

1 COMMENTS

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.