Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Recension

Girighetens pris – Recension

Girighetens pris 1

Finanskriser är obestridligen en passande fond för att blottlägga klass- och kulturskillnader. Ekonomiska recessioner och depressioner har ju en tendens att tydliggöra olikheter. I tider av välstånd får det ändå sägas att den där svajiga ”låtgå”-teorin har viss bäring, det förekommer något av ”trickle down”. I kriser slutar det sippra, och framför allt slutar det sippra nedåt. Den krympande kakans smulor ansamlas på hög i toppen.

Den italienske regissören och manusförfattaren Paolo Virzì har på en bas av Stephen Amidons roman Human Capital (2004) kokat ihop en historia som är ett tvärsnitt av samhället när krisen slår till, skildrad i kapitel utifrån olika karaktärers perspektiv. Boken utspelar sig i Connecticut, i filmen är vi förflyttade till norra Italien. Fastighetsmäklaren Dino Ossola (Fabrizio Bentivoglio) vädrar morgonluft när hans dotter Serena (Matilde Gioli) dejtar Massimiliano (Guglielmo Pinelli), son till Carla (Valeria Bruni Tedeschi) och Giovanni Bernaschi (Fabrizio Gifuni). Den senare förvaltaren av en hedgefond, med ”40 procents avkastning”. För att investera i fonden krävs summor som Dino knappast har, han belånar därför huset, satsar allt på ett kort för att göra det där slutgiltiga socioekonomiska hoppet. I kapitlen får vi följa först Dino, sedan Carla och Serena. Parallellt löper ett ”whodunnit”-spår med en cyklist som i filmens början blir påkörd av en stadsjeep. Steg för steg avslöjas alltmer om händelsen medan den ekonomiska krisen slår sönder tillvaron för de inblandade.

Girighetens pris 2
Rikedomens olidliga tråkighet …

Virzì har komponerat filmen ganska snitsigt, lager för lager skalas för varje kapitel. Och den påkörda cyklisten funkar också med resten av storyn och, på sätt och vis, med den generella samhällskritiken. Men det finns ett gigantiskt problem med den här filmen. Varje karaktär är en schablon för respektive samhällsposition. Den rike börsliraren är rationell och sammanbiten. Den uttråkade rikemansfrun suktar efter kultur och kontakt. Klassresenären är beslutsam, skrupelfri och pinsamt omedveten om överklassens sociala koder. Den unga kvinnan suktar efter äkta kärlek och fungerar som en musa åt den missförstådde underklasskonstnären. Kulturarbetare är bittra och inskränkta och suktar bara efter ekonomiska medel som de aldrig får (tillräckligt av). Rikemanssonen söker berusningsmedels-kickar… Virzì har verkligen inventerat historieberättardockskåpet och hittat dockor att ställa ut, att representera varje socialt stratum. Och jag gör mig verkligen inga illusioner, vissa drag i människors beteendemönster är determinerade utifrån hens klasstillhörighet. Det är liksom inte konstigt att den ena överklassprätten liknar den andre. Men utöver representanter för aktuell klass är vi ju (alla) människor. Det är däremot inte karaktärerna i den här filmen.

Girighetens pris 4
Serena (Gioli) och Luca (Giovanni Anzaldo).

Låt vara att det finns element i Fabrizio Bentivoglio tolkning av Dino som är … lustiga och samtidigt obehagliga. Hans kapitel, filmens första del, är också de 111 minuternas bästa. Det är ett slags fars som resterande delar av filmen inte riktigt lever upp till. Hans överspel fungerar, för sig självt, men skaver i relief till de andra skådespelarnas mer konventionella tolkningar av karaktärerna. Sedan får vi se (perfekta) bröst också, om ni nu undrar. Japp, det är den unga Serenas. Utöver det lämnar hon datorn påslagen och mejlprogrammet öppet när hon duschar så att hon avslöjar precis allt om allt för ”fel” person, som påpassligt smyger in i hennes rum. Va fan liksom. Matilde Gioli och Valeria Bruni Tedeschi gör så gott de kan utifrån de karaktärer de tilldelats. Och vissa kvaliteter som klasskildring har ändå filmen. Men i övrigt är det inte så mycket mer.

Sedan får vi aldrig veta någonting om cyklisten som hittas i diket. Städaren. Det är kanske ändå den mest påtagliga illustrationen av klassamhället – även om det kanske inte var det som var avsikten.

Girighetens pris har biopremiär 24 april. 

betyg2

https://www.youtube.com/watch?v=WeGcVZPWhlw

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *