Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension

Hamilton – I nationens intresse – Recension

 

Filmen är lika tom som affischen

Carl Hamilton lyckas infiltrera en internationell liga som stulit avancerade svenska GPS-styrda raketvapen. Men ligan utsätts för en plötslig dödlig attack av en väldrillad grupp legosoldater med okänd uppdragsgivare. Hamilton kommer undan massakern, men raketerna är spårlöst försvunna.

Mikael Persbrandt tar en paus från Gunvalds burleskerier och drar på sig Carl Hamiltons stiliga uniform. I och med det passar han också på att anamma de manér som Daniel Craig (James Bond) och George Clooney (The American) förfinat: Han spelar alltså en stenhård, charmig och humorbefriad mördarmaskin.

Att Carl Hamilton är en hopplöst endimensionell seriefigur har både Skarsgård, Haber, Stormare och Sauk fått erfara. Så även Persbrandt. Karln kan ju bevisligen spela – inte minst visade han det i Hämnden. Men då behöver han en skicklig regissör och ett skarpt manus. Och dessa hyfsat viktiga komponenter saknar Hamilton – I nationens intresse. Den danska TV-regissören Katherine Windfeld vill så gärna sätta en internationell prägel på produktionen men tar sig vatten över huvudet. Filmen ska utspela sig i Uzbekistan, Afghanistan, Libanon, Etiopien, Jordanien, Somalia samt en studiomiljö som ska föreställa ett kontor i Dallas – men med blott 45 miljoner kr i budget faller den illusionen platt. Hon använder sig konsekvent av glest befolkade scener och TV-mässiga närbilder och produktionsvärdet känns därefter.

Carl är bekymrad

De två huvudspåren i Hamilton – I nationens intresse är illegal vapenexport och krig som industri, det vill säga att privatarméer som tjänar stora pengar på att underblåsa konflikter, och med Blackwaters framfart i både Irak och Afghanistan färskt i minnet känns ju det som ett rätt angeläget ämne att ta upp. Men med en så begränsad budget kan man helt enkelt inte mäta sig med Jason Bournes och Ethan Hunts spektakel. Med en så mager pengabörs bör man istället fokusera på att skapa intressanta karaktärer och konflikter för att man ska orka känna någon form av intresse. Det görs inte. Manuset är hafsigt och innehåller för många outvecklade karaktärer och det rimmar illa med den rätt ambitiösa och potentiellt intressanta premissen. Dialogen är stundtals så pinsam att det kryper i kroppen. Det är så många övertydliga och redovisande repliker att man nästan tror det är en skolpjäs som filmatiserats. Pernilla August, Dan Ekborg, Fanny Risberg, Peter Andersson, David Dencik och Lennart Hjulström är i vanliga fall säkra kort men i det här fallet har dom inget att jobba med och då hjälper inte deras ackumulerade erfarenhet.

Ska vi enas om att det räcker med Hamilton-filmer nu och att vi begraver den gode Carl? Det har ju aldrig någonsin fungerat och såvida inte David ”Sverigevännen” Fincher, av någon outgrundlig anledning, får för sig att skaka liv i liket är det nog en grav som inte bör skändas.

Hamilton – I nationens intresse har biopremiär den 13:e januari

 

1 COMMENTS

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".