Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension

Hell or High Water – Texasmys från Storbritannien

jkljhkl
Tanner och Toby

Heist-filmer har gjorts i drivor under större delen av filmens historia. Därför är det inte så konstigt att genren gestaltats ur all möjliga perspektiv. Det finns filmer som Ocean’s Eleven (Steven Soderbergh, 2001) som lättsamt stroppar runt i komedins värld och som motsats så finns även filmer som The Place Beyond the Pines (Derek Cianfrance, 2012) som aldrig sätter en tå utanför tragedins mörker. Sedan finns det filmer som Hell or High Water som burdust klampar omkring med fötterna i varsin zon.

Filmen handlar om Tanner (Ben Foster) och Toby (Chris Pine), två bröder som återförenas när Tanner blir utsläppt ur fängelset. Toby är, till skillnad från Tanner, inte kriminell men när banken varnar att de kommer lägga beslag på marken där han tar hand om sin mor, blir han tvingad till drastiska åtgärder. Han smider en plan om hur han, med hjälp av Tanner, skall råna en rad Texas Midlands banker för att kunna betala tillbaka lånet till banken.

klöäklöä
Toby!

Till en början går allt som smort och de lyckas stjäla en ansenlig mängd pengar, men det dröjer inte länge förens ett annat omaka par får upp vittringen av dem. Marcus Hamilton (Jeff Bridges) är en polis som är några veckor ifrån pensionen, om än lite motvilligt. När han då får möjligheten att ta ett sista fall så känns ju tanken att jaga bankrånare på obestämd tid ganska lockande. Till sin hjälp har han sin aningen yngre partner Alberto Parker (Gil Birmingham), som med sitt halv-mexikanska, halv-comanche utsprung ger Hamilton upphov till många rasistiskt laddade skämt.

klöäklöäklöä
Toby och Tanner

Vad som följer är den oundvikliga katt-och-råttaleken som vi sett i alla andra heist-filmer genom tiderna. Något som Hell or High Water vinner ganska mycket på är att de två sidorna består av mer av två omaka personer vardera. Tanner är oberäknelig och farlig, med Toby framstår som en vänlig människa i en desperat situation. På samma sätt är Hamilton och Parker mer eller mindre raka motsatser. Hamilton är den där gamla farbrorn på julfesten som kläcker ur sig rasistiska skämt på löpande band men ingen kritiserar honom för att han är krigsveteran, medan vi i publiken förstår att Alberto är den enda som är genomgående vettig och god. Dessa respektive motparter förenas i deras mål; att rädda ranchen och att sätta dit rånarna. Det är nästan som att kolla på Heat fast i stället för att Al Pacino och Robert De Niro sitter och stirrar varandra djupt i ögonen så sitter Chris Pine och Ben Foster och skriker åt varandra på ena sidan bordet och Jeff Bridges skrattar nöjt åt det illaluktande skämtet han precis dragit för en suckande Gil Birmingham på andra sidan. Pacino-och-De Niro-känslan infinner sig när dessa två sidor drabbar samman men att det även finns konflikt i respektive läger ger det hela en extra dimension.

klöäöä
Och så slutligen Toby och Tanner

Brittiska David Mackenzie som står för regin har en förvånansvärt bra känsla för Texas. Han lyckas frammana den där Amerikanska småstadskänslan som är så överhängande i alla Jeff Nichols filmer på ett imponerande trovärdigt sätt, och spelet är genomgående riktigt bra. Jeff Bridges i cowboy-hatt som går runt och muttrar i en svag Texas-dialekt kan ju inte bli fel, men det är framför allt Chris Pine som sticker ut. Han är återhållsam här på ett sätt som gör det lätt att glömma av att han trots allt är en av vår tids stora filmstjärnor.

Hell or High Water uppfinner inget hjul på nytt men det har heller inte varit ambitionen. Uppfriskande nog så är det här en underhållningsfilm med en hantverksmässigt suverän grund. Alla delar smälter ihop till en medryckande upplevelse som träffar de flesta noterna rätt. En sak som jag verkligen uppskattar (även Goodfellas är ett bra exempel på detta) är att filmen är rolig. inte för att tonen är lättsam (tvärtom), utan för att karaktärerna säger och gör roliga saker. Inte en sekund tappar Mackenzie grepp om den dystra och ökentorra stämningen. Den här filmen är vad bio handlar om, även om den inte haft en tiondel av budgeten som de flesta studiorullar idag har. Här finns underhållning från första sekund och ni kommer lämna salongen med ett leende på läpparna. Det gjorde jag i alla fall.

Recensionen är skriven av Oscar Stegland

betyg4_5

1 COMMENTS

  1. Håller med vartenda ord du säger, men skulle vilja säga ytterligare ett par saker. Först, att den här filmen är en hyllning till bröderna Coen. Den har allt en riktigt bra Coen film bör och skall ha, och jag har svårt att se hur du kunnat missa detta. Det skulle varit en Coens bättre skulle jag säga.
    Min andra är dess relation till Texas, och jag kan hålla med om att Mackenzie har en fantastisk känsla för Texas. Den är dock otroligt mycket mer komplicerat än så. Han spelar på alla tänkbara klichéer om Texas du kan tänka dig, många väldigt negativa, men visar samtidigt dessa en annan positiv dager, nästan som i en hyllning. Ett exempel på detta är den gamla mannen på banken, som direkt efter att bröderna Howard gått ut genom dörrarna, drar sin rejäla revolver och skjuter sönder glasdörrarna. Detta är både komiskt och skrämmande på samma gång. Situationen blir ganska komisk av den gamla mannen knappt kan stå på benen av rekylen, men skrämmande i sin framställning av att i Texas är i princip alla alltid beväpnade och redo att skjuta. Det är dock komplicerat än så, då man i Sverige ofta framställer Texas som en mycket konservativ stat.
    Men i Texas självt, vill man dock snarare framställa sig som oberoende, där individens frihet står över allt annat. Folk i Texas framställer därför ofta sig själva och Texas som den mest fria staten i USA, både med stolthet, och med ett visst mått av förakt mot resten av USA som lever under förtryck av sin delstat och den federala regeringen. Resten av USA i sin tur ser därför Texas som en udda men fascinerande stat, där många liberala amerikaner föraktar dess liberala vapenlager men ändå beundrar deras tveklösa och kompromisslösa frihetskänsla. Hell Or High Water speglar detta förhållande perfekt. Bröderna rånar bara små lokala banker på små summor, inte tillräckligt för att koppla in de federal myndigheterna eller direkt skada det lokala samhället. Det står istället på folkets sida mot de giriga bankerna och de federala regeringen som tagit allt inklusive hus och hem från den lokala fattiga invånaren. Det finns absolut ingen film som just nu bättre speglar dagens Trumps USA.

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Ibland tar vi in olika gästrecensenter. Just den här är skriven av en av dom.