Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension

Jack Reacher 2 – The sequel that didn’t go back to its roots

Tom Cruise
Tom Cruise

Jag hade inte sett första Jack Reacher när jag fick uppdraget att recensera tvåan. Jag var sugen när den väl kom men av någon anledning har det inte blivit av, så kvällen innan visningen satte jag mig ner och tog tag i saken. Jag förväntade mig att få se en typisk action-thriller där Tom Cruise visar vad skåpet skall stå. Det fick jag i och för sig, men filmen var förvånansvärt mer en hårdkokt långsam detektiv-thriller med action, snarare än en explosiv kung-fu film som det lätt blir när Tom Cruise är inblandad i den här sortens filmer.

Tvåan tar vid ett tag efter att den första filmen tar vid. Historien kommer kännas väldigt bekant om man sett ettan. Major Susan Turner (Cobie Smulders från H ow I met your Mother och The Avengers) blir arresterad efter att man hittat hemlighetsstämplad information på en hårddisk i hennes hem. Givetvis har hon blivit ditsatt av någon. Hur kul hade det varit om hon var skyldig?

tome1
Tom igen

Jack Reacher blandar in sig själv i den här smörjan till skillnad från i ettan där han blir ofrivilligt indragen. 20 minuter in i filmen är allas våra favoritkaraktärer på flykt från allt och alla, och därefter följer en action-laddad jakt. Berättelsen är närmast identisk till den i första filmen, men handhavandet är ganska annorlunda. Från första bild i första filmen etableras Jack Reacher som en “bonafide bad ass” vilket jag tyckte var ganska underhållande. I inledningen till tvåan körs han över och känns allmänt mjäkig. I stället för att åskådaren följer med på resan i att undersöka huruvida något faktiskt är skumt eller inte, så är allting väldigt sjävklart. Mystiken kring Jack Reacher och mystiken kring huruvida något inte stämmer är som bortblåst.

Det vi får i stället för en någolunda smart thriller med lite potenta action-scener är en bergochdalbana av action utan några egentliga frågor. Efter den initiala försiktigheten axlar Tom Cruise åter rollen med bravur, dock. Han är faktiskt ganska kul i rollen. Den typen som skrämmer människor från vettet när de ringer för att försöka skrämma livet ur honom. Han tar inte skit. Punkt.

Tom cruise! Och Cobie Smulders
Tom Cruise! Och Cobie Smulders

Tyvärr så är det i princip bara Tom Cruise som hängt med sedan första filmen. Tvåan har fått en ny regissör, manusförfattare, fotograf, etc. Det märks tyvärr då det är mycket som är annorlunda. Öppningsscenen i första filmen gjorde mig illa till lags. Den är så hantverksmässigt skrämmande effektiv i hur den visar en krypskytt skjuta ihjäl 5 till synes oskyldiga människor. Öppningsscenen i Never Go Back etablerar mest att Jack Reacher är den coolaste nomaden som finns och etablerar absolut noll procent av huvudberättelsen.

Det är ju svårt att undvika jämförelser med den första filmen, men frågan är väl hur Never Go Back står sig som en egen entitet. Sanningen är att det är som i princip vilken annan actionthriller (med stort A och litet T) som helst i Hollywood, med undantaget att huvudkaraktären är lite coolare än många andra. En annan grej som är lite annorlund är att redan 15 minuter in har det introducerats tre mer eller mindre starka kvinnliga karaktärer, och än bättre att de bara existerar. Det görs ingen stor grej av högt uppsatta kvinnliga militärer. De bara finns.

Back to Tom!
Back to Tom!

Som popcornrulle är Never Go Back helt okej. Den är underhållande om man gillar action, och bjuder på en del skratt (mest tack vare Tom Cruise), även om det känns som slätstruken “comic relief”. Tyvärr för sin egen skull så är det en uppföljare till en för mig överraskande bra film, och de båda filmerna har inte så mycket gemensamt tyvärr. Det långsamma tempot, detektiv-känslan, en Jack Reacher som inte skulle lyssna på självaste presidenten, Werner Herzog i sin skurkigaste Werner Herzog-karikatyr, den krypande stämningen, etc. Allt går bet i uppföljaren. I stället för vi större action-scener, massor med oskarpa närbilder, och en handling som håller en i handen hela vägen. Det räcker inte. Kan man koppla bort hjärnan och njuta av popcorn-filmer så är det inget större fel med filmen. Älskar man Tom Cruise, så finns här en del att hämta också. Vill man dock ha en bra uppföljare till Jack Reacher eller en allmänt imponerande film så bör man nog kanske kika efter något annat.

Skrivet av Oscar Stegland

betyg2

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Ibland tar vi in olika gästrecensenter. Just den här är skriven av en av dom.