Jag är rund – Recension
Precis som alla andra föds Mathilda rund, men till skillnad från alla andra så kan hon inte bli fyrkantig. På sjukhuset där hon föds försöker sjuksköterskorna pressa in henne i samma fyrkantiga form som de andra, men hennes kanter mjuknar envist tillbaka till den runda formen. Ensam försöker hon anpassa sig till den fyrkantiga världen, där mångubben är den enda runda varelse hon har att relatera till.
På samma sätt som Johannes Nyholms Las Palmas hör Mario Adamsons Jag är rund till en genre som man mest ser i kortfilmsformat – animerad, lätt surrealistisk film där regissören kan ta ut svängarna mer än vad som hade funkat i långfilmsformat. Här är det leranimerade figurer i en visuellt imponerande kortfilm om att sticka ut från mängden och varken vilja eller kunna anpassa sig. En fin betraktelse i annorlunda form.
Jag är rund är fjärde filmen ut i Svensk Kortfilm c/o Folkets Bio, och visas gratis på många biografer. Kolla in vilka biografer som visar den på Folkets Bios hemsida.