Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension

Jurassic World – Recension

Jurassic World

Det räcker liksom inte längre med en T-Rex eller några slipade velociraptorer. Dinosaurieparkens besökare i Jurassic World och den verkliga publiken i biostolarna vill mer – eller det är i alla fall vad parkägarna och filmskaparna tror. In kliver Indominus Rex. ”That thing out there, that’s no dinosaur!”, förkunnar Owen (Chris Pratt) på ett sådant där svulstigt sätt som är kännetecknande för den här typen av blockbuster. Detta är inte en dinosaur, detta är någonting värre. En genmodifierad art, en cocktail av alla möjliga gener från alla möjliga dinosaurier och djur. Gissa om den här Indominus Rex stannar kvar i sin inhägnad? Gissa om den här mördarmaskinen inte ger sig ut och äter allt och alla; människa, djur, byggnader? Japp, ni gissade rätt! Och detta lilla kreatur ”kills for fun”.

Jurassic World 1
Mmm, vithaj, min favoriträtt!

Storyn liknar den i originalet, den första filmen då, Jurassic Park (1993). En dinosauriepark har byggts, denna dock öppen för allmänheten, och business is booming. Allt är bara så mycket mer än i originalets Jurassic Park. Allra bäst illustrerat med Jurassic Worlds ”SeaWorld”, som rymmer en mososaurus – det vill säga en dinosauriefisk för vilken en vithaj betraktas som en mindre måltid.

Två menlösa barn, Gray (Ty Simpkins) och Zach (Nick Robinson) kommer till dinosaurieön för att spendera tid med sin moster Claire (Bryce Dallas Howard). Denna jobbar på ön och har bara tid för jobb. Åh, himla vuxna som bara jobbar och inte ägnar tid åt de menlösa barnen! Himla! Det finns en parkägare, Masrani (Irrfan Khan), en Richard Branson typ som minsann inte är rädd för att… ratta helikoptrar. Det finns en småonding, Hoskins (Vincent D’Onofrio), chef på säkerhetsföretaget InGen och intresserad av den potentiella möjligheten att använda dinosaurierna som vapen. Och det finns en hjälte, Owen (Pratt), som tar något av Sam Neills gamla paradroll, med skillnaden att denne inte är någon professor, utan en gammal militär som jobbar med att drilla de (gamla goa) mördarmaskinerna velaciraptorerna, som man skulle drilla typ kamphundar.

Jurassic World 2
Agility…

Sedan träffar skiten fläkten och en hel del av tidigare nämnda blir uppätna. That’s all folks! På något sätt faller Jurassic World på sin egen idioti. Samtidigt som den i filmen och på ett metaplan kommenterar det faktum att allt denna gång måste bli mycket mer och mycket värre, för publikens skull. Så är mer och värre knappast lösningen på dessa för evigt rullande franchises. Se bara på Godzilla (2014) eller Transformers: Age of Extinction (2014). Saker blir inte bättre för att man fläskar på, mer och mer, ibland är ett steg bak två steg fram, som säg i rebooten av Planet of the Apes. Sådan finkänslighet saknas här. ”Son of a bitch!”, utbrister Owen, i en av alla de där episka replikerna med efterföljande inzoomning som mer eller mindre utgör hela filmen.

Jurassic World 3
Lägg den där i ett glas vatten och se va Tandfen har i utbyte.

Sedan ska jag inte hymla med att vissa scener är makalösa. CGI-effekter och dödsfallsfiness för både djur och människa präglar många av scenerna. Men det hjälper inte när storyn och skådespelarinsatserna är så komplett urusla, bara D’Onofrio skiner, som han också gör som Wilson Fisk (Kingpin) i Daredevil-serien. Den charmige Chris Pratt tillåts inte vara så där charmig som han ändå kan vara. Inte heller de många blinkningarna till originalet gör saken bättre – en av vildhjärnorna i kontrollrummet bär en retro-t-shirt från första parken och blir tillrättavisad av Claire som påminner om att människor faktisk blev uppätna första vevan.

Sedan är det ju förbannat konstigt att en film som så mycket lyfter fram naturen och förnuftets motstånd mot dumbomskapitalism är helt nedsolkad med produktplacering. Men sådan är väl logiken när datoreffekterna kostar skjortan. Bara sedvanlig Hollywood-fernissa följaktligen, vilket inte hade gjort ett skit om jag hade fått skiten road ur mig. Nu är det bara kul när människor blir uppätna, synd bara att alla inte blir dinosauriekrubb. Och det här får man väl inte säga i det här jävla landet längre, men: Synd att de menlösa barnen överlever.

Jurassic World har biopremiär 10 juni.

betyg2

 

1 COMMENTS

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *