Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Recension

Kärlek vid första slaget – Recension

Kärlek vid första slget 4

Den prisade, franska Kärlek vid första slaget är ett stycke märklig film. En kärlekshistoria tar plats, mellan Madeleine (Adèle Haenel) och Arnaud (Kévin Azaïs), som i tusentals andra filmer. Men skillnaden är att detta verkligen inte är någon vanlig kärleksfilm, snarare ett genremischmasch där romantik är en av många beståndsdelar.

Filmen har fått ett varmt mottagande av kritiker, svenska som internationella, vilket till viss del är förvånande. Regissören och medförfattaren Thomas Cailley uppvisar visserligen ett mod genom att blanda så här vilt och får till ett högst ovanlig potpurri, men det håller inte riktigt ihop – utöver det är det flera saker som stör.

Kärlek vid första slaget 3
Madeleine (Haenel) och Arnaud (Azaïs).

Arnaud (Azaïs) och Madeleine (Haenel) träffas för första gången i en av armén hållen brottningsturnering (!). Hon vinner över honom och han biter henne (!). Han jobbar som snickare med sin bror och döm av förvåning när det faller sig så att de får ett jobb där de ska bygga en friggebod åt Madeleines föräldrar. Madeleine är ”speciell”, hon förbereder sig mer eller mindre för jordens undergång. Hon planerar att åka på arméns sommarläger och Arnaud, kär som han blir, beslutar sig för att följa med henne.

Till att börja med verkar den här filmen vara någon typ av PR-kampanj för den franska armén. Varför får vi annars veta en massa saker som egentligen är helt meningslösa för handlingen, som att det finns ”400 yrken att välja mellan” inom armén. Och varför informeras vi, i både bild och tal, om de: ”utmaningar som framtiden bär med sig”. Det vill säga skogsbränder och dylikt skit, och inte bara regelrätt krigföring. Det är ju så krigsmakten marknadsför sig nu för tiden, mindre med myter om tapperhet och mod och mer med sådant som ”meningsfullhet” och ”en viktig samhällsuppbärande sysselsättning”. Att ”war, huh, yeah” är ”good for absolutely nothing”, gäller liksom inte längre.

Kärlek vid första slaget
Romantiskt kamouflagemåleri.

Men det absolut största problemet med filmen är att den genererar ungefär samma känslor av hemlängtan som jag fick när jag som barn skulle sova över hos någon vän och dennas familj. En känsla av rubbning och dislokation. En annan familj: en plats med konstiga ritualer och märklig praxis. En plats där utförandet av sysslor och bedrivandet av familjeliv skedde på ett skevt, avigt och obehagligt sätt – i en av familjerna använde man liksom inte tandkräm, för det var så man ”gjorde det” där. Det behöver ju inte nödvändigtvis vara någonting dåligt att man inte känner sig helt hemma. Men Cailleys sätt att mixa genrer – bland annat undergångsfilm med komedi – ger en blandning där hemma är så långt borta att det endast känns frånstötande.

Därtill undrar jag varför ingen reagerat på kamerans ständiga vilande på Madeleines bröst. Särskilt när hon kör bara linne, utan bh, när hon och Arnaud beslutar sig för att klara sig själva i vildmarken – japp, sådant inträffar i den här konstiga jävla filmen. Det kanske inte är konstigare än något annat i den här osaliga mixen i och för sig. Men det är också en klassiskt sexistisk blick, i en film som ändå utger sig för att vara någonting annat och någonting mer än traditionell film.

Kärlek vid första slaget 1

På ett sätt berör filmen ett samtidstillstånd som, rent ut sagt, behöver lösas. Faktumet att stora delar av Frankrikes, och västvärldens (och antagligen världens), ungdomar har jättesvårt att hitta en meningsfull sysselsättning – nota bene att jag inte benämner det jobb, jobb är inte per definition meningsfull bara för att det klassificeras som jobb. Men lösningen på det är knappast att kasta sig in i militären. Vissa saker löses förvisso med krigsmakten, storskalig nazism exempelvis. Men resten av samhälles utmaningar löses faktiskt inte genom krigsmakten.

Azaïs och Haenel gör ett gott skådespelarjobb, särskilt den senare som också får en spännande karaktär att jobba med. En högst ovanlig och intressant karaktär och ett nöjsamt porträtt av Haenel. Madeleine dricker vid ett tillfälle en rå fisk som hon kört i mixern, till frukost. Sådant hänger kvar, på gott och ont… mest ont.

Sedan är det långt ifrån en fantastisk film, eller ens en särskilt bra.

Kärlek vid första slaget hade biopremiär 11 september. 

betyg2

 

 

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras.