Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension

Laggies – Recension

Laggies 2

”Laggie” betyder typ ”en som släpar efter”.

Nästan-trettio Megan (Keira Knightley) är utbildad och arbetslös. Hon befinner sig i en tillvaro av vänner som gifter sig och skaffar barn, men själv vill hon mest bara chilla. När hennes pojkvän (Mark Webber) är på väg att falla på knä för att fria får hon panik och ger sig ut på stan. Hon stöter på den 16-åriga Annika (Chloë Grace Moretz) som vill att hon köper ut alkohol. Ett möte som leder till att de börjar hänga. 

Laggies
Megan (Keira Knightley) och Annika (Chloë Grace Moretz).

Det finns något i den här rullen. Ett relevant anslag. Det är inte konstigt att folk får panik kring det här med att underkasta sig borgerliga medelklassideal och kälkborgerliga levnadsförhållanden. Så jäkla spännande framstår inte familjelivet som det visas upp av Megans vänner. Tvärtom. Hennes reaktion på detta är att fly och börja hänga med kids. Men missta er inte, det är inte så att Megan på något sätt börjar fjanta sig och agera som en 16-åring, som kanske varit fallet i en romcom av något sämre klass. Istället är det vänskapen med Annika, och vänskapen med dennas pappa, Craig (Sam Rockwell), som är i fokus.

Rockwell skådespelar på sitt vanliga, ironiska manér och gör sig perfekt som bitter och samtidigt jovial skilsmässoadvokat. Även Moretz gör sig väl. Med Knightley är det tudelat, ibland är det som att hon är som klippt och skuren för rollen, och ibland är det som att man inte kan ta henne på allvar. Jag kan fortfarande inte bestämma mig för om hon verkligen är en skådespelerska eller inte.

Laggies 3
Craig (Sam Rockwell) spexar.

Men det största problemet är att filmen är lite för konventionell. Det är liksom inte tillräckligt edgy någon gång, även om den historia som ändå föreligger berättas rätt flyhänt. Som allra mest konventionellt blir det i slutet. Det är så ofta filmer innehåller vissa progressiva element men till syvende och sist faller tillbaka på en sensmoral som tagen ur en damsugarreklam från 50-talet. Karaktärerna tillåts svira men sugs för eller senare in i en mer ”moraliskt oklanderlig” social tradition.

Nåja, jag överdriver kanske, det är inte samma besvikelse som slutet på säg Djävulen bär Prada (2006). Där Andy (Anne Hathaway) till slut lystrar till Nates (Adrian Grenier) bullshit. Men det är en final som lägger lite sordin på den fina ansatsen och det snygga genomförandet.

Laggies har premiär 23 januari.

betyg3

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *