Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Recension

Leviatan – Recension

Leviatan 1

Det är Ryssland som ligger där, i tidvattnet, i formen av ett valskelett på en sandbank. Det är svårt att se det på något annat sätt. Ett strandat gammalt samhälle som aldrig blev ett nytt. Feodalism blev diktatur, blev en rovkapitalism i kombination med en auktoritär och alltmer diktatorisk stat. Det finns knappast någon ryggmärg kvar på det där skelettet, men ryggmärgsreflexen för den starke i Ryssland tycks likväl vara att, då som nu, krossa den svage. Makt manifesterar sig på samma sätt över hela världen, men i Andrey Zvyagintsev och Oleg Negins Ryssland som det tar sig uttryck i Leviatan är det så fruktansvärt påtagligt, och samtidigt dolt i all sin öppenhet.

Bilmekanikern Kolja (Aleksey Serebrjakov) har ett hus som han snickrat ihop själv, på ett stycke mark som borgmästaren (Roman Madjanov) vill åt. Där bor han med sin fru Lilja (Elena Ljadova) och sonen (Sergej Pokhodaev) från sitt gamla äktenskap. Till sin hjälp i den juridiska processen mot staden tar Kolja lumparkompisen och Moskva-advokaten (Vladimir Vdovitjenko).

Leviatan 2
Koljas hus.

Leviatan är verkligen en lika vacker som rå skildring av makt och korruption. Landskapet vid Barents hav är kargt och det ligger en blekt stålgrå nyans över miljön. Det lilla samhället är rustikt, patinerat, om man vill se det från sin bästa sida. Fallfärdigt och eländigt om man vill se det från sin sämsta. Koljas försök att rädda sitt hem mot borgmästarens planer, och aggressioner, misslyckas på juridisk väg. En juridisk rättvisa som i all sin byråkrati gör allt för att härma verklig rättvisa. Enastående skildrat i några scener.

Leviatan 4
Det dricks en hel del vodka.

Thomas Hobbes Leviathan var en envåldshärskare, men också en ledare som skapade trygghet åt folket. I filmen skapas makt med en SUV fylld med ett gäng livvakter med dörvakts-nackar. Och trygghet är något sedan länge svunnet eller något som aldrig funnits. Det är ett socialt kontrakt som den starke alltid kan bryta. Hur korruptionen ter sig för den lilla människan visas stilfullt. Vi ser bara konsekvenserna och inte planeringen. Vi får inte se hela den bakomliggande processen, så att säga makten i arbete. Vi får bara känna dess verkningar. Detta klaffar också med Zvyagintsevs sätt att dels utelämna scener, men också filma vissa scener ur en vinkel där man inte ser de centrala bilderna ur scenen. Utan istället får ”lista ut” – ja, det är ju knappast raketforskning – vad som händer utifrån ljudet och vissa perifera händelser i scenen.

Leviatan 3
Kolja (Aleksey Serebrjakov).

Det är förbannat snyggt gjort detta. Det finns kanske viss kritik att invända mot karaktärernas utformning, som så ofta i politiskt tyngda verk. De är lite grunda. Men det är samtidigt ingen berättelse där politiken är i förgrunden och allt annat åsidosatt. Om man så vill behöver man inte tolka filmen i linje med Rysslands politiska tillstånd. Utan bara som en brutal skildring av makt som den sett ut i alla tider.

Sedan är den något lång och segdragen. Filmens senare del frossar i nederlaget, kan kanske få till och med den mest positivt inställda att tappa modet. Och det går ju inte, det är ju en av de viktigaste egenskaperna att inneha på dagens arbetsmarknad! Men oroa er inte livscoacher, det finns strimmor av hopp, och det finns strimmor av hopp även här. Även om de är försvinnande små. Sedan att är slutet är bedövande vackert i all sin försmädlighet och frånvaro av hopp, det får vi leva med.

Leviatan har premiär 13 mars.

betyg4

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *