Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension

Limetown – Mycket väsen för ingenting

Betyg

Okej, du är amatörmurvel. Du bloggar lite och styr en pod på orten. Du är ambitiös och en hyfsat empatisk person med sunda värderingar. Visst, du har väl ett par gamla benrangel som står och skramlar någonstans längst in i garderoben men vem har inte det och det är inte värre än hos gemene man i alla fall.

En dag ramlar du över världens scoop och det är något som vid en första granskning innehåller precis allt det där härligt konspiratoriska som foliehattar från Jordens alla hörn drömt plaskvåta drömmar om i decennier, århundraden, ja i vissa fall millennier. Då kommer frågan. Likt ett sommarbi du inte kan vifta bort surrar den ilsket i ditt huvud tills du håller på att tappa förståndet.
Vad är du beredd att göra för din story? Hur djupt ner i kaninhålet är du redo att krypa? Hur långt kan du gå för sanningen?
Well, pretty fucking far om du frågar Lia Haddock (Jessica Biel) i C Mores nya serie Limetown.

Foto: Facebook Watch

Det finns väl egentligen inte så mycket att spoila i ärlighetens namn eftersom Limetown är ett gigantiskt antiklimax men det som finns kommer att avslöjas i kommande text så tänk på det om ni vill se Limetown utan att veta något. Vi vet redan att det inte kommer att komma någon andra säsong så det är detta vi får.

Kommer ni ihåg när Arkiv X var som allra bäst? När sanningen fanns någonstans därute. När alla ville vara Mulder & Scully. Hemma, på jobbet eller i plugget, det spelade ingen som helst roll. Ni vet när man på fullt allvar stod hemma i fönstret och spanade efter flygande tefat mitt i natten och hoppades på att bli bortförd.

Facebookserien Limetown som är baserad på podcasten med samma namn och som nu alltså dyker upp på C More är inte den serien. Den är inte ens nära men den vill ju så gärna vara där. Sola sig i glansen från nyss nämnda Arkiv X men även andra succéer i genren, såsom Twin Peaks och The Leftovers. Så gärna att man mycket väl kan tänka sig att Mark Zuckerberg någon gång i framtiden gör verklighet av seriens premiss, hjärnkontroll. Om han nu inte redan gjort det förstås. Det finns ju de som hävdar att Zuckerberg är en android som är konstruerad av Illuminati. Å andra sidan finns det även de som säger att han är en ödla från en annan planet och bär färgade linser för att dölja sina gula ögon så vem vet. Han ligger förmodligen också bakom Covid-19. Hur som helst är han här för att utplåna oss och ta över vår planet genom Facebook och man kan tänka sig att Limetown är ett första steg i den processen.

Det är en enkel och effektiv procedur. Dra in tittaren med en mystisk händelse som man bara MÅSTE ha svaret på. Fortsätt sedan att mata objektet med varenda klyschig konspiration och observera hur det inte kan slita sig från skärmen. Studera hur objektet förgäves kämpar med att förstå. Ge inga som helst svar och släpp sedan lös objektet hjärntvättat och ifrågasättande.

Foto: Facebook Watch

Den lilla staden, och tillika forskningsanläggningen Limetown hittas öde. Okej, inte helt öde. Ett förkolnat lik ligger kvar för allmän beskådan men alla andra invånare, ca trehundra till antalet har försvunnit spårlöst och samtliga grisar har också dött. Vad i allsin dar har hänt här, frågar sig journalisten Lia Haddock flera år efter händelsen och börjar genast att intervjua folk på löpande band. Anledningen är en vag koppling till hennes morbror Emile, spelad av Stanley Tucci och frågan är ju om det någonsin har intervjuats så frekvent i något som inte är rent dokumentärt och för att ytterligare vräka på med skräck och mystik så börjar intervjuoffren dö ett efter ett men hon får faktiskt fatt i ett par överlevande som kraftigt överspelande förklarar att det är något fruktansvärt som ligger bakom.

Det är inte av denna jord. Portarna till helvetet står på vid gavel och armageddon är så sjukt nära nu att du riktig kan känna hin håle flåsa dig i nacken. Ungefär på den nivån ligger vi enligt de som var med. Och det hade ju varit schysst, om det var så. Jag menar, vid det här laget har Lia gått så långt i sitt sökande efter sanningen att hon har hotat sin chef (Sherri Saum), svikit sin flickvän (Kandyse McClure) och dödat sin arbetskollega (Omar Elba), ett mord som hon dessutom försöker mörka genom vilseledande manövrar och rena lögner.

Foto: Facebook Watch

Hade portarna till helvetet verkligen stått vidöppna och armageddon låg där och smög runt hörnet så hade det i alla fall motsvarat förväntningarna jag sitter med nu men det skall istället visa sig vara en makthungrig, lätt salongsberusad kvinna (Janet Kidder) som bor i en vinkällare med militären på speed dial som ligger bakom konspirationen. Förklaringen? De ville ha teknologin från Limetown för eget bruk. Förstås.

Hon tar ett dödspiller och faller ihop. Lia vägrar i sin tur att ta den erbjudna kapseln och blir därmed tagen av soldater. Och så var det med det. Mer spännande än så blev det helt enkelt inte. Och att landa i ett sådant trist och slött standardslut som är så simpelt att man nästan inte kan föreställa sig att det faktiskt skulle kunna vara sanningen eftersom det är så otroligt uppenbart redan från början är såklart en monumental besvikelse. I synnerhet efter att ha suttit och hyperventilerat över i slutändan meningslösa villospår med black sites, övernaturliga fenomen, raspiga ljudfiler, visuell poesi, feng shui, flat earthers, fibonaccital, gyllene snitt och fan och hans moster, allt du kan hitta i en bok av Dan Brown hittar du också här så är upplösningen inget annat än wishy-washy. Det onaneras även friskt och frekvent av högst oklar anledning så det vill man ju också veta mer om. Eller varför inte något så trivialt som, hur hamnade vi här överhuvudtaget?

Foto: Facebook Watch

Men nej. Så blir det alltså icke och att i 10 avsnitt med konstant självförhärligande pondus locka sin publik med mondänt mindfuck och mustig mystik utöver det vanliga men sedan leverera det minst överraskande slutet på väldigt länge är faktiskt nästan en skymf. Nu har jag inte hört podden av Zack Akers och  Skip Bronkie skall sägas och det är förstås mycket möjligt att det finns djupare förklaringar att finna där eller att en eventuell andra säsong hade bjudit på en helomvändning och därmed också tillfredsställelse men Limetown i nuvarande skick är i alla fall ett hån mot god TV-sed och vanligt jävla folkvett. Så gör man helt enkelt inte. Luras så där.

Eller så är det jag som är helt lost och har missat precis allt och därmed bör packa ihop mina prylar och dra. Kanske är Limetown större än så. Kanske är jag inte värd ansvaret. Kanske är det i själva verket precis som Jesus en gång sade. Ge inte det som är heligt åt hundarna och kasta inte era pärlor åt svinen. Nu är det visserligen korta avsnitt, runt halvtimman långa så min investering var inte särskilt tung men ändå.
Det skall dock sägas att Jessica Biel och Stanley Tucci gör sitt bästa för att hålla intresset uppe och ingen skugga skall falla över dem. Utan deras engagemang hade jag nog gett upp redan efter avsnitt ett.

Det är synd och skam egentligen för Limetown är på pappret synnerligen salivdrivande och ett koncept rätt upp i min allé. Serien har den där tunga mörka atmosfären och det skönt gåtfulla. Det finns mystiska försvinnanden och ond bråd död och den bjuder på märkliga karaktärer med oklar bakgrund och skapligt skådespeleri. Tråkigt bara att det inget av det där betyder något i slutändan.

Limetown finns att streama på C More nu

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."