Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Recension Serier & TV

Mare of Easttown – Kate Winslet är magnifik som motvillig rektor på livets hårda skola

Betyg

Det är en dag som alla andra i Easttown, Pennsylvania. Småstaden som en gång i tiden var ett blomstrande småstadsparadis för kolonister men numer är mer känt som ett tillhåll för missbrukare, våldsverkare och annat löst folk som har gått, eller fortfarande krigar på i livets hårda skola utan att någonsin ta examen. Det är en färglös avkrok utanför Philadelphia som Gud helt har glömt av eller kanske helt enkelt förträngt, av ren och skär skam. Här härbärgeras allsköns karaktärer som antingen inte har fått möjligheten att ta sig vidare eller rätt och slätt inte har tagit den när tillfälle getts. Istället sitter de fast between a rock and a hard place som en berömd poet en gång diktade och visst är det så. För precis som Odysseus behövde passera mellan två människoätande havsvidunder måste Mare Sheehan (Kate Winslet) klara av att navigera mellan ilskna familjer som inget hellre vill än att äta upp henne och spotta ut henne i HBO Nordics nya dramaserie Mare of Easttown. Hon är kriminalinspektör och en av dem som blev kvar.

Nu har hon fått ett brutalt mordfall på halsen men det är inte i den rollen hon är lokalkändis. Nej, en gång i tiden satte hon ett matchvinnande skott i en basketmatch och ända sedan dess kallas hon Miss Lady Hawk men frågar man henne själv så är hon mest av allt trött och förbannat less. Less på människor, less på stan, less på jobbet, less på känslor. Ja, less på allt egentligen och inte blir det bättre av att folk inte klarar av att följa samhällsregler och protokoll utan ringer direkt till henne om småskaliga brott. ”Ring in till centralen” suckar hon uppgivet och fäster lappen på kylskåpet i ögonhöjd hemma hos den upprörda anmälaren.
Hon är så förbannat trött över att ständigt behöva vara den enda vuxna i rummet. Den motvilliga rektorn på livets hårda skola.

Foto: HBO

Hela Easttown vilar på en instabil grund av oläkta sår där en ung flicka, Katie Bailey försvann för över ett år sedan men fortfarande inte har hittats och Mare är besatt av att lösa fallet. Inte bara för att hon gick i samma klass som modern utan även för att hennes familj också har haft sin egna beskärda del av tragedier. Hennes son som begick självmord och rädslan för att hennes barnbarn har ärvt hennes pappas neurologiska sjukdomsbild.
Mare har även en dotter, Siobhan (Angourie Rice) som inte heller lever ett liv på några rosor och som grädde på det berömda moset, en morsa (Jean Smart) som i bästa fall kan benämnas som a fucking pain in the ass.
Som granne har hon sin till synes känslomässigt helt oberörda ex-man Frank (David Denman). En ex-man som dessutom skall gifta om sig nu och börja om och hitta den där lyckan igen. Vem har gett honom tillåtelse att börja om? I Easttown stannar man kvar och lider. För det är så det är här. Smärta, lidande och våld mot kvinnor. Döden som ständigt stryker omkring och knackar på diverse dörrar i grannskapet, kikar in och annonserar sin närvaro. ”Tjena! Snart är det dags hörni.” Trasiga familjer som krossas under ödets och syndernas tunga ok och mörka hemligheter som långsamt flyter upp till ytan och det är precis som om att försvinnandet av Katie har format hela samhället. Att försvinnandet eller vad som kanske till och med är ett mord inte bara förändrat människorna utan hela samhället. Det är en kvävande ångest som ligger över hela staden som en plastpåse utan hål och att bara vakna upp på morgonen är som att panikartat försöka slita tag i den där påsen för att gräva ut ett litet andningshål framför munnen bara för att upptäcka att man saknar både fingrar och händer.

Foto: HBO

Samtidigt försöker en annan ung förälder, Erin McMenamin (Caliee Spaeny) att få en vidrig vardag att gå ihop. Barnet har visserligen en far, Dylan (Jack Mulhern) men han bryr sig mer om sig själv och sin nya mobbare till flickvän, Brianna (Mackenzie Lansing) än barnet som behöver omgående läkarvård för att inte få varaktiga hälsokomplikationer. Han har inte pengarna säger han, slår igen bildörren och kör därifrån. Hennes våldsamma suput till farsa gnäller över att han får stå för kostnaderna för sitt barnbarn och Erin drömmer om en väg ut. Hon fantiserar om en värld utanför Easttown. En värld där hon är älskad. En värld där hon får ömhet och slipper att vara rädd. Rädd för män som hatar kvinnor och kvinnor som hatar andra kvinnor. En värld där hennes barn får växa upp med bra förutsättningar att lyckas i livet. En värld där han inte tvingas att ta sin examen på livets hårda skola. En värld där hon inte behöver vara rädd för att hennes barn växer upp till att bli nästa skitstövel i byn.

Foto: HBO

För snart hittas en ung kvinna mördad och om stämningen var usel i Easttown innan så blir den förstås ännu mer outhärdlig nu. Mare får såklart bära all skuld. Hon har inte ens lyckats lösa Katies försvinnande och nu skall hon alltså lyckas lösa ett uppenbart mord. Och utan att gå in på spoiler territory så är det ett mord som skakar om hela Easttown i grundvalarna. Inte helt olikt Laura Palmer i Twin Peaks. Och för att trampa lite extra hårt på Mares hjärta så kallar hennes överordnade in förstärkning som skall hjälpa henne att lösa fallet. Det är dessutom en pojkvasker som knappt påbörjat sin karriär men hon och Colin Zabel (Evan Peters) skall snart visa sig vara en rätt stabil duo som ändå funkar hyfsat ihop, även om det inte är helt friktionsfritt. Mitt i stormen försöker Mare att hitta lite kärlek. Kan Frank gå vidare så kan väl hon. Och det är för egen njutning, inte kärlek för någon annan utan bara för henne själv. Hon finner viss affektion i den kringresande författaren Richard Ryan (Guy Pearce) men förväntningarna håller på att knäcka henne. Förväntningar från jobbet, förväntningar från staden och inte minst hennes egna förväntningar på sig själv. Det sägs att ingen blir profet i sitt eget land men Mare har inte ens skuggan av en chans att aspirera på den titeln.

Foto: HBO

Det är inget nytt det här egentligen. Ett kriminaldrama bland många men det har inte stoppat manusförfattare Brad Ingelsby och regissören Craig Zobel från att leverera att förstklassigt mordmysterium med många potentiella gärningsmän och sedan har vi ju det där med atmosfär och karaktär. Vikten av att skapa den där alarmerande känslan man riktigt kan ta på. Känslan av att vilket djävulskap som helst kan gömma sig bakom nästa rangliga dörr.
Atmosfären i Mare of Easttown är tung och drabbande, nästan hemsökt och på så vis får jag ofta samma otäcka vibbar som jag fick i True Detective och Sharp Objects men här finns också tydliga likheter med filmer som Gone Baby Gone och Mystic River och sämre influenser kan man sannerligen ha. Det är pressat. Det är stramt. Det är dunkelt och smutsigt och Kate Winslet är fullständigt lysande i scener så svårmodiga att världen runt om rämnar gång på gång.
Och Easttown är så mycket mer än en kuliss. Det är en plats som känns äkta och trovärdig och det är en social miljö som skickar rikligt med rysningar nerför ryggraden. Jag har sett fem av sju avsnitt och det vilar ständigt en obehaglig känsla av Murphys lag över hela produktionen, om något kan gå snett kommer det också att gå snett och jag älskar det såklart. Men vad vore Mare of Easttown utan Kate Winslet? Hon spelar rollen som Mare med en sådan sorg och uppgivenhet att jag stundtals tycker mig kunna se rakt igenom hennes sköra själ. Det är så många lager av smärta att det nästan är outhärdligt att se på men samtidigt går det inte att göra annat än att resa sig upp från soffan och applådera så ljudligt att grannar dunkar febrilt och frustrerat i både väggar och golv.

Eftersom HBO har valt att hålla mig på halster i en månads tid genom att bara släppa fem av sju avsnitt så vet jag förstås inte hur det här kommer att sluta men känslan är väl ändå att det borde hålla hela vägen. Det mesta talar såklart för det men eftersom jag vägrar att ägna mig åt spekulationer så får jag väl helt enkelt slänga ut en ramstark fyra nu och se i slutet av maj hur landet ligger då. Tills dess är det pukor och trumpeter, rosor och guldbeslag. Rakt igenom.

Första avsnittet av Mare of Easttown finns att streama på HBO Nordic. Nytt avsnitt varje måndag. 

 

 

 

 

 

 

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."