Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Film Recension

News of the World – Stabil Tom Hanks i mysig pappawestern

Betyg

News of the World kan vara Tom Hanks sista film. Det vill säga om man skall tro på de rykten som cirkulerat på nätet senaste året. Då har han nämligen kidnappats av Trump och mördats på Guantanamo Bay på grund av sitt samröre med Hillary Clinton och sin inblandning i beryktade pizzagate. Utåt sett heter det dock att han avlidit i sviterna av Covid-19. Eller så är han helt enkelt i Australien och filmar med Baz Luhrmann, som han själv påstår. Ett starkt bevis för att han dock faktiskt är borta är att hans Instagram inte har uppdaterats på ett halvår och starkare bevismaterial än så är ju svårt att hitta. Förstås.

Framtiden får helt enkelt utvisa om vi får någon nytagen bild på Tompa hållandes en dagstidning med datum tydligt synligt. Det är nämligen det som krävs eftersom korta intervjuer inte är tillräckliga, då de är tydliga deepfakes. Tills vi vet helt säkert kan vi i alla fall njuta av en synnerligen stabil men tillrättalagd western filmad redan 2019.

Foto: Universal Pictures

Året är 1870 och amerikanska inbördeskriget är över men landet ligger förstås fortfarande och skakar i sina grundvalar. Oro och ödeläggelse råder på flera håll och kanter och många saknar en trygg punkt i livet men det är här Captain Kidd kommer in i bilden. Captain Jefferson Kidd (Hanks) är en nyhetsuppläsare som kuskar land och rike runt med häst och vagn för att sprida kunskap bland byarna. En välkommen tjänst för de som inte kan eller orkar plocka upp en tidning själva. Han är alltså Twitter innan Twitter fanns.

När han når sin destination ställer han sig mitt i rummet och läser högt ur diverse dagstidningar, utvalda delar som han tror att publiken skall uppskatta. Det kan vara spännande berättelser, roliga historier eller hemska skildringar från verkligheten och det kan ju låta lite simpelt för en film men eftersom det är just Tom Hanks som står för rösten så är det engagerande vilken historia han än väljer att berätta. Invånarna välkomnar honom med öppna armar och tar sig alltid tid att lyssna till hans nyheter och som sagt, ibland lämnar han sin publik upprörd, ibland lycklig men han lämnar alltid ett bestående intryck när han hoppar upp i sin risiga vagn för att styra kosan mot nästa stad.

Han är nämligen alltid på resande fot och han reser alltid ensam. Han har en fru, någonstans men han har ingen brådska hem enligt honom själv, även om han ofta plockar fram hennes foto och tittar längtande på kvinnan i ramen.

Foto: Universal Pictures

Men plötsligt står hon där. Mitt i ingenstans. Hans nya följeslagare på vägen. Johanna (Helena Zengel),  en ung kvinna en gång tagen av Kiowa och uppfostrad i deras läger. Nu är hon ensam överlevande efter att alla hennes familjemedlemmar har blivit brutalt slaktade av amerikanska soldater. Hon försöker nu att hitta en ny samhörighet i världen där första steget är att hitta sina biologiska föräldrar, utan att ens veta var hon skall börja leta.

Ett stort problem är att hon inte känner till någonting utanför den isolerade värld där hon tillbringat hela sitt unga liv. Ett annat är att hon inte talar engelska. Alls. Inte ett ord. Efter vissa svårigheter lyckas Kidd till slut övertala Johanna att följa med honom för att tillsammans kunna leta upp hennes släktingar. Hon är förstås inte helt nöjd med upplägget och är rejält bångstyrig och obstinat men så småningom påbörjas i alla fall en knut att knytas, en knut som i sinom tid skall resultera i ett starkt vänskapsband. Tillhörighet och sammanhang. De börjar bry sig om varandra och inser snart att de kan lära av varann och kanske de till och med behöver varandra.

Det kan kännas som en tunn story, en road trip light men då skall vi ha i åtanke att det är Paul Greengrass som står för regin och det är en karl som aldrig lämnar något åt slumpen. Tillsammans med alltid lika pålitliga Tom Hanks levererar han här en ren uppvisning av elegans och stabilitet. Det händer i ärlighetens namn inte särskilt mycket. Visst stöter Kidd och Johanna på trubbel då och då i form av skjutglada cowboys och random kidnappare men största delen tillbringas ändå på väg någonstans eller ståendes i en folkmassa. Då de båda huvudrollsinnehavarna är rejält lost in translation så slipas det såklart även på kommunikationsformer där vi får följa utvecklingen när de sakta men säkert upptäcker nya detaljer. Som att Johanna till exempel visar sig kunna tala tyska.

Foto: Universal Pictures

Texas visar upp sin allra vackraste sida när den ena magnifika panoramabilden med tomma vidsträckta vidder efter den andra rullar förbi, perfekt ackompanjerat av James Newton Howards enastående soundtrack. Rent estetiskt är News of the World förmodligen den snyggaste filmen som landat i år och det är utan tvekan Greengrass allra vackraste rulle. Vilket kanske inte säger särskilt mycket med tanke på hans modus operandi med skakiga kameror och close-ups. Det är inte alls lika tydligt och frekvent här, även om tendenserna absolut fortfarande finns där. På gott och ont.

News of the World är en trivsam filmupplevelse, kort och gott. Den må vara simpel, trygg och bekväm och Captain Kidd är tveklöst amerikanska söderns i särklass trevligaste cowboy. Han är så förbannat hakuna matata ibland att det nästan blir provocerande men så tänker man på att det är Tom Hanks och då blir man genast glad igen. Han ringer förstås in sådana här roller vilken dag som helst i veckan men det är irrelevant i sammanhanget. Vill man bjuda publiken på mys och gemytlig stämning så väljer man Hanks. Det vet varje regissör värd namnet vid det här laget och Greengrass är förstås inget undantag. Det är en western som puttrar på och bara känns genomfin. Den tar det bästa från gamla produktioner och adderar en nutida touch. Resultatet är en modern western för boomers. En pappawestern helt enkelt. Och det lyfter jag på Stetsonhatten för.

News of the World finns att streama på Netflix nu

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."