Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension

Önskerecension – Landstormens Lilla Lotta

Betyg

Det är marknad i den fiktiva staden Lillköping och den fryntlige slaktaren Högquist, Kalle vid förnamn (Thor Modéen) är uppe med tuppen för att hinna tjata hål i huvudet på sin tålmodiga kundkrets av orimligt glada damer i viskos. Ett stackars klientel som redan i filmens inledning tvingas uthärda en aldrig sinande svada av synnerligen dåliga ordvitsar, blandad med diverse kötterminologi. Med ett stort leende och illa dolt flirtande med tillhörande mansplaining meddelar han högljutt nämnda galanta damer att han minsann kommer att vara borta i en vecka och att de därför får försöka klara sig utan hans blodiga köttstycken ett tag framöver.

Han skall nämligen rycka in i det militära. Närmare bestämt i en landstormsövning och nu kanske ni precis som jag omgående kastar er över tangentbordet och med darrande fingrar och svettig panna matar in landstorm i sökfönstret samtidigt som ni tänker ”Fan, borde jag inte veta det här?”. Eller så har ni faktiskt full koll på vokabulär från svunna tider. Kanske känner ni att det kvittar, ”Äh vadå, orka Googla liksom” Oavsett får ni här följande förklaring hämtad från Wikipedia; ”Landstormen är de äldre åldersklasserna i en värnpliktsarmé, vilka var tänkta att ingå i folkuppbåd eller i territorialförsvaret vid mobilisering.”

Foto: SF

Så repmånad -ish. Det är alltså vuxna karlar från näringslivet som inkallats för meningslös militär tjänstgöring och nu kanske man genast tänker på en annan svensk rulle på temat. Och visst är det så. Det är mycket som känns igen här, på gott och ont. Mest ont. Hur som haver. Plötsligt dyker Nilsson (Åke Söderblom) upp hos den frynlige slaktaren. Nilsson, Wille vid förnamn är vaktmästare på den lokala banken och det visar sig att även denna glada gamäng med outtröttligt munläder är kallad till landstormen. Dock som Furir, vilket i sin tur innebär att han kommer att basa över samtliga meniga, inklusive sina chefer på banken, tillförordnad bankdirektör Svensson (Åke Ohberg) och ombudsman Berner, Erik (Allan Bohlin) vid förnamn. Ett underlag för en konflikt man kan se komma från flera mils avstånd med andra ord.

Men vem är då denna Lotta titeln skvallrar om? Jo, hon är gubevars sekretererare på tidigare nämnda bank och hon heter inte alls Lotta utan Elsa. Däremot är Elsa (Sickan Carlsson) en lotta i det militära och milda maränger vad dessa pratsjuka karlar med pinsamt dålig humor slåss om landstormens lilla lottas gunst genom plumpa ordvitsar. Antal gånger en uppvaktad kvinna genuint, alltså i den verkliga världen utanför Weyler Hildebrands manus har skrattat åt skämt som ”vad är det som flyger i luften och har 500 ben? 250 kråkor!” …och klipp till kollektivt asgarv. Well, utan att veta så killgissar jag på noll. Antal gånger mina redan hårt prövade nerver har hamnat i kläm under första halvtimman av Landstormens Lilla Lotta. Tolv.

Foto: SF

Nu följer en ytterst ointressant dispyt om pengar som skall byta ägare. Det är något lånepapper som skall skrivas under i lönndom på banken för att betala av direktörens egna skulder. Då det här utspelar sig på 30-talet var det naturligtvis inte tal om några snabba SMS-lån. Nej, här gällde tjänster och gentjänster. Du kliar mig på ryggen så kliar jag din. Då och då tittar någon in på kontoret och låtsas arbeta. Det hänger inte utmattningssyndrom i luften direkt och blivande Furir Svensson blir till och med kallad lat av Berner men inte låter han det slå ner det goda humöret. Nej, en tumme upp, en kulsprutelik salva av ord och ännu ett pinsamt skämt hinns med innan dörren stängs i ansiktet på honom.

Lite yster sång på det och sedan är det dags för en uppsjö av Anderssons, Karlssons och Svenssons att mönstra på och nu blir det stor humor kan ni tro. Mössor som är för små och rockar som är för stora. Ett konstant malande i utfordringskön, kafferep och fler ordvitsar som inte ens en göteborgare med ett rent samvete kan uppskatta. Nå, möjligen undantaget en gammal storback på Twitter då förstås. För vad sägs om ”Jag blir tjock om magen, det kan ni inte bli i Amerika. Ni har nämligen svält där. Roose-vält!” Med lätt yrsel och begynnande huvudvärk sträcker jag mig efter Treoröret och tänker att, nå det är i alla fall lättare nu. Förr fick man stå ut med sådant här. På bio fick man vackert sitta kvar och låtsas njuta av det som visades på duken. Det fanns inget annat att välja på. Nu kan jag bara stänga av och titta på något annat istället. IRL fick man stå där, svälja frustrationen och knyta näven i fickan. Fejkskratta i grupp för den goda stämningens skull. Så här 2020 kan jag ursäkta mig, lämna sällskapet, logga in på distans och slänga ut en passande emoji, förslagsvis 🙈och sedan gå vidare i livet.

Foto: SF

Nå, utförs det någon vettig militär aktivitet då? Nej, det gör det förstås inte. Inte alls för att vara helt tydlig och precis som i Repmånad är det en enda stor lekstuga för herrar som absolut inte har i det militära att göra. I alla fall inte om Svea Rike skall kunna försvaras mot någon form av fiende härstammande från det mänskliga släktet. Mellan skämten, den spontana allsången och kaffedrickandet ser vi grosshandlare med tveksam nykterhetsgrad som stormar fram över minfyllda fält. Minor som exploderar och kastar gubbarna högt upp i luften för att de senare skall kunna landa i höskrindor, telefonstolpar och andra helfestliga ställen. Helt oskadda naturligtvis och med ett skämt på lager. Nej, inte ens ett skarpt minfält får tyst på det konstanta pladdrandet. Någon vägrar att ligga på mage och blir omgående kallad tjockis. Men det skall 30-talet ha ändå. Kränkningar skedde genomgående med ett oerhört glatt humör och med tillhörande ordvits.

På regementet är det också livat värre. Löjtnant Berner skall ta sin pluton för att möta upp lottorna med Elsa i spetsen på en lantgård någonstans på vischan men det skall visa sig att hälften av gubbarna redan har avvikit från truppen, någon är visst i Borås och någon annan har hittat spånken. För komikens skull stämmer Elsa träff med samtliga Anderssons, Svenssons och Karlssons samtidigt. Något som resulterar i att de träffar på varandra och förvirring och rivalitet uppstår. Bankdirektör Svensson stalkar Elsa och bryter sig dessutom in i hennes sovrum. Något som naturligtvis skrattas bort när han klumpigt hoppar ut genom hennes fönster då han upptäcker att landstormens lilla lotta inte är ensam i rummet. Väl tillbaka på förläggningen har någon placerat en get på hans säng. Nej, det är inte så att man vrider sig av skratt direkt.

Foto: SF

Romantiken då? Hur är den? Sval, synnerligen sval. Det är skämskudde som gäller. Rakt igenom. Nog för att Landstormens Lilla Lotta är en komedi i grund och botten men någon form av seriöst uppvaktande, rimlig personkemi mellan aktörerna och lite jävla passion kan man väl ändå begära. Det är trivsamt förstås men samtidigt tragiskt tafatt och återigen alldeles för mycket snack. I en romantisk komedi förväntar i alla fall jag mig känslor men de lyser sannerligen med sin frånvaro. Till skillnad från mundiarrén då. Den är konstant och ständigt närvarande. Kärleksparet spelade av Sickan Carlsson och Allan Bohlin är så ohyggligt trist att klockor stannar och färg lossnar från väggarna. Det är förvisso välspelat men helt utan hjärta.

Landstormens Lilla Lotta såldes trots allt in som dåtidens romantiska komedi, full av skönsång, Lottakårer, fräsiga militärer och med ett stänk av Romeo och Julia. Men då har man skohornat rejält vill jag påstå. Nej, det här är sannerligen ingen Romeo och Julia hur mycket man än vill. Stefan och Krister ligger väl betydligt närmare till hands. Här har man både sminkat upp grisen och lackerat om det gamla vraket. Nu är det alltid svårt att i nutid bedöma en film med så många år på nacken. Det har förstås hänt en del på åttio år och då menar jag inte i första hand produktionstekniskt utan hur vårt samhälle med dess värdegrunder ser ut i dag kontra år 1939 men det förändrar inte saken. Det här är verkligen inget vidare. Se om Repmånad istället.

Landstormens Lilla Lotta finns att streama på CMore

(Fotoccred omslagsbild: SF)

 

 

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."