Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension

Orca – Bornebusch tar tillfället i akt att göra långfilm om världsläget

Betyg

Bra

  • Skådespelarna
  • Regi

Dåligt

  • För många karaktärer
  • Seg start

Jag är löjligt förtjust i Josephine Bornebusch! Allt hon nuddar blir till guld sedan tv-serien Älska mig stal mitt och förmodligen resten av den svenska befolkningens hjärtan. Bornebusch oerhörda talang som manusförfattare och regissör är att hon är världsmästare på att ge rätt skådespelare rätt roll och hennes berättelser är realistiska. Vem som helst kan relatera till minst en av de karaktärer hon skapat. Vardagsrealism när den är som bäst! Detta lyckas hon även med i långfilmen Orca som hon skrev på tre veckor tillsammans med Gunnar Järvstad när det hoardades toarullar och handsprit förmodligen hade högre pris än kokain på svarta marknaden. När Sverige drabbades av Covid-19.

Orca är det latinska namnet för späckhuggare som är ett flockdjur av rang, om den tvingas att vara ensam kan den dö av sorg för att uttrycka mig milt. Hur påverkas vi människor av den plötsliga isolering vi tvingades in i? Vi får följa en samling individer som likt mästerverket Magnolia har någon slags koppling till varandra. All dialog mellan karaktärerna sker digitalt i ”dessa tider”. När jag gick på högskolan i början på 2000-talet hade jag en fenomenal professor i sociologi som ofta pratade om att det sociala rummet krympte ju mer tekniken gick framåt. Samvaron och det fysiska mötet mellan människor skulle bytas mot skärmar hävdade professorn medan jag tänkte ”vadå, jag vill inte prata med mina polare via en skärm”. Professorn var ett geni så självklart hade han rätt.

Bornebusch har fått ihop en handfull av Sveriges populäraste skådespelare, som vanligt ska jag väl tillägga. Tycker att Orca börjar segt men det tar inte lång tid för mitt intresse att vakna till liv. Det är som att se en teaterföreställning från första parkett, så nära och personligt är bildspråket. Tekniskt är det oerhört proffsigt gjort och ha i åtanke att skådespelarna spelar mot en skärm. Mina favoritkaraktärer är den ensamstående författaren och tonårspappan (världens bästa Johan Rheborg) som läser högt ur sitt bokmanus för sin sängliggande mamma (en fullständigt briljant Marie Göranzon) via datorn.

Hon tycker att han är för pretentiös och klagar med jämna mellanrum på vårdavdelningens katt som hela tiden vill in till henne av en morbid orsak. ”Du kan väl ringa Karl” är även en återkommande fras hon avbryter sonens högtravande högläsande med då det är lillebrodern som har fullt upp med att hålla ihop sin familj samtidigt som hans karriär som kock är hotad av världsläget. Lillebror Karl spelas av Erik ”Jerka” Johansson som i mitt tycke gör sin bästa rollprestation. Aldrig sett honom leverera så mycket närvaro och känslor med en så fin inlevelse förut. Vågar inte avslöja mer utan att spoila handlingen. Denna trio satte i alla fall mina tårkanaler i arbete.

Det finns även lite humor mitt i allt elände vilket Bornebusch är så skicklig på. En 30-plus influencer (Vera Vitali) gör sitt bästa för att dölja en hemlighet för sina följare på Instagram när hennes pappa (alltid lika stabila Peter Andersson) dyker upp som gubben i lådan efter 28 års frånvaro och ”outar” henne. Något som ett nättroll från hennes förflutna genast utnyttjar (alltid lika charmige Joel Spira). Det är riktigt roligt och realistiskt. Smått hysterisk ringer hon sin syster (Josephine Bornebusch) som är fast på ett hotellrum till följd av en affärsresa. Bornebusch karaktär får inte så mycket utrymme men det har väl sin förklaring då Bornebusch verkar ha lagt mest krut på att regissera sina kollegor vilket var ett smart drag.

Historien om exfrun (alltid intressanta Tova Magnusson) till den pretentiösa författaren och hennes klient (hon är skådespelaragent) Igor (Gustav Lindh som syns i varenda svensk produktion nuförtiden) tycker jag är överflödig även om exfruns skypesamtal med sin psykolog (som outade sin influenser-dotter) ger mig ett hyfsat ångestpåslag. Igor har även en tjejkompis (Alba August) som tyvärr är helt ointressant och bara känns som utfyllnad i handlingen. Hon gnäller över att hon har gått igenom hela Netflix. Tänk om denna pandemi hände när vi endast hade mobilspelet Snake och saknade bredband…

Tycker att Bornebusch hade vunnit på att skära ned på några karaktärer, ”kill your darlings”, att skippa övertydligheten då det inte är så svårt att förstå hur saker och ting ligger till efter en timmes tittande. Låt oss tänka lite själva, det behövs i dessa tider då det är lätt att våra hjärnor går på lågvarv p.g.a. brist på social- och framförallt fysisk samvaro. Orca är ingen film för den som uppskattar filmer med ett högt tempo och pang-pang. Här är det relationer, känslor och kommunikation som står i fokus vilket är guld för oss vars favoritdrog är drama med inslag av dråplig humor och vardagsrealism.

Foto: Ragna Jorming/Viaplay.

Orca hade biopremiär den 30 oktober och finns att streama hos Viaplay.

 

Rastlös beteendevetare och hundälskande dykinstruktör som fascineras av det magiska samhället under ytan i tropikerna, tunga dramer och George Clooney. Svart humor är meningen med livet och Denis Leary är ett missförstått geni som är en bestående stjärna på min himmel.