Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Recension

Prästen i paradiset – Recension

Prästen i paradiset 1

Automatstödet försvinner i det nya filmavtalet och blir istället ett så kallat ”marknadsstöd”. Det är för väl. Automatstödet var ett stöd som till skillnad från det konsulentprövade förhandsstödet tilldelades filmer som beräknades attrahera fler än 250 000 besökare. Prästen i paradiset har kammat in 4 400 000 kronor i automatstöd. Men det räcker ju givetvis inte långt när film ska göras och teamet ska ned till Thailand för att spela in ­– trots de ”billiga lönekostnaderna” för de thailändska medarbetarna, som en inblandad uttryckte sig. Därför har filmen också finansierats genom crowdfunding och extremt påtaglig produktplacering av en researrangör och dess samarbetshotell.

Prästen i paradiset 3
Krister (Bergqvist) ser ut att må bättre än den här filmen.

Marknadsstödet ska gå till breda publikfilmer med hög kvalitet. Alltså införs ett visst kvalitativt urvalskriterium, och stödet kommer inte att utgå automatiskt bara de fastställda kriterierna uppfylls. De automatstödda filmerna har knappast präglats av hög kvalitet. Till saken hör också att endast tre av sju filmer lyckats dra till sig en större publik än 250 000 besökare. Idel pruttrullar har fått stödet. Bland annat Kjell Sundvalls I nöd eller lust (2015). Bättre lycka den här gången hade man kunnat hoppas. Men nej, Sundvall har med Prästen i paradiset lyckats med bedriften att göra en lika dålig film som I nöd eller lust. Bara det en bedrift i sig.

Kjell Bergqvist spelar Svenska kyrkans försupne och slarvige präst på Phuket. Från Sverige kommer den nyexade diakonen Carola (Eva Röse) för att se till att allt går som det ska med bygget av en kyrka, inför statsministerns besök. Men, Krister (Bergqvist), vårdslös som han är, har spelat bort pengarna istället för att låta dem gå till bygget. Klockan tickar och efter sig har fyllbultsprästen ett kriminellt gäng som han är skyldig pengar. Hur ska detta gå!?

Prästen i paradiset
Carola (Röse).

Jag vet inte var jag ska börja riktigt. Allt med detta är så fruktansvärt genompissigt. Som ofta när marknaden har fått styra har all form av intelligens och förfining förpassats till skamvrån. Filmteamet har tidigare varit inblandat i 30 grader i februari, men den enda likheten med den serien är att det utspelas på samma plats. Här har nog viljan att semestra i Thailand varit större än viljan att berätta en bra historia. Bergqvist spelar en karaktär som det känns som han gjort tusentals gånger. Och Röse har tilldelats den näst tråkigaste karaktären i svensk filmhistoria. En träig diakon som är så bunden av konvention att hon blir kär i den absolut tråkigaste karaktären i svensk filmhistoria, turistpolisen Hannes (Richard Ulfsäter). Ulfsäter försöker ingjuta någon form av charm i rollen, men det blir bara total pannkaka. Det spelar ingen roll att Hannes tar sig fram medelst båge, Expressen-krönikören Ulf Nilson hade varit ett sexigare val.

Prästen i paradiset 2
Hannes (Ulfsäter) slår på charmen…

Mitt bland all vedervärdig fyllbults- och ”kulturkrocks”-komik behövs det tydligen ytterligare comic relief, i form av den energiske house-entusiasten DJ Hawk (Björn Bengtsson). Vem som kommer skratta åt hans upptåg förblir en gåta. Det finns egentligen bara två ursäkter för att denna film överhuvudtaget existerar. Kristers nemesis, Runar Sögaard-look-aliken Espen, spelad av Dag-skådisen Atle Antonsen, kallar Krister för ”Anti-Krister”. Och Krister kallar i sin tur Espens yngre församlingsmedlemmar för ”akne-jugend”. Det är de enda gångerna det finns anledning att dra något på smilbanden. Och nu vet ni det, så nu behöver ni inte se filmen.

Prästen i paradiset X
Krister (Bergqvist) betygsätter den här filmen.

Det är synd och skam att denna skitfilm har fått stöd, på bekostnad av andra filmer. Principen ”ju sämre du beter dig desto mer pengar får du” är ett rätt dåligt styrmedel. Bara för att det funkar så inom bankväsendet behöver vi inte förpesta andra sektorer med samma ruttna ekonomiska politik. Blir denna film trots allt en publikframgång så innebär det helt enkelt att det intellektuella förfallet är fullbordat. Och med tanke på skildringen av den ”billiga arbetskraften”, det vill säga thailändarna, så är det exakt det förfall vi förtjänar.

Prästen i paradiset hade biopremiär 3 juli. 

betyg1

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras.