Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension

Skräck på Södermalm

I helgen återupplivades en gammal fin tradition; ”Skräckfilm på Ringvägen.” Upplägget är mycket enkelt. Skräckfilm och vin tills man somnar med fasa i sinnet. Nu i helgen blev det fyra filmer och det blandades högt och lågt.

Lake Mungo (2008)

Kanske inte en skräckfilm i ordets rätta bemärkelse utan snarare ett drama med övernaturliga inslag. Sextonåriga Alice Palmer hittas drunknad och hennes föräldrar och bror är helt otröstliga. Strax efter hennes död börjar märkliga saker ske. Något eller någon som liknar henne dyker upp på fotografier och videoklipp. Är hon ett spöke? Har hon kommit tillbaka för att hemsöka sin familj? Familjen tar hjälp av ett medium som börjar nysta i Alices liv och han finner en del svar men kanske ännu fler frågetecken. Filmen är till formen gjord som en välgjord dokumentär. Regin är bra och skådespelet mycket trovärdigt. Det är ett driv i berättandet och filmen tar upp frågor om sorgearbete och övernaturliga händelser i vardagen utan att det blir fånigt.

REC 2 (2009)

Filmen tar upp stafettpinnen direkt där den förra slutade. Vi slipper alltså karaktärsintroduktioner, longörer och onödiga förklaringar. Det är pang på direkt och jag gillar det. Första filmen utspelade sig i ett hyreshus i centrala Madrid där det spreds någon form av virus som gjorde människor till rabiesliknande galningar. Huset spärrades av och man skickade in en räddningspatrull som lyckades sådär. I tvåan skickas en ny patrull in för att isolera viruset och ta fram ett serum. Ganska snart visar det sig att det inte alls är ett virus utan något mycket värre. Filmen är ondskefull och effektivt berättat med ett furiöst tempo. Vi ser allt med hjälp av subjektiva kameror i och med att skeendet skildras ur räddningspatrullens hjälmkameror. Det skapar en nerv som få skräckfilmer kan matcha.

The Descent 2 (2009)

Uppföljaren till den briljanta klaustro-skräckisen ”The Descent” levererar mer av allt. Det är inte alltid av godo tyvärr, då skräckfilmer av den här typen bygger på att man inte visar för mycket. Ettan handlade om ett tjejgäng på en klättringsexpedition i ett gammalt gruvschakt. Det visade sig snabbt att de inte var ensamma och katastrofen var över dem. En av kvinnorna överlevde men drabbades av minnesförlust på grund av de traumatiska upplevelserna. I tvåan ansluter hon motvilligt till en räddningsexpedition för att leta rätt på överlevande. Mer av samma med andra ord, bra och obehagligt men den är inte riktigt lika chockerande som den första filmen.

The House of the Devil (2009)

Ett riktigt lågvattenmärke. Filmen är till formen tänkt som en hyllning till 80-talets italienska lågbudgetskräckfilmer. Handlingen är tunn som ett rispapper. En ung kvinna svarar på en annons angående ett barnvaktsjobb. Hon åker ut till det stora läskiga huset och anar oråd men blir övertalad med hjälp av några extra dollarsedlar. Vem huset tillhör framgår ju av titeln och vi förstår direkt att det kommer sluta illa. Filmens problem är många men det största problemet är att det går så provocerande långsamt och att det händer så fruktansvärt lite. Dessutom är det som händer varken skrämmande eller äckligt och karaktärerna har man slutat bry sig om redan efter en kvart. Jag undrar om de filmer som har använts som förebild verkligen var så här lama? Jag minns filmer som ”House by The Cemetary, New York Ripper, Tool Box Murders och The Burning som extremt obehagliga och allt annat än tråkiga. Kanske skulle jag tycka annorlunda om jag såg om dem idag?

Samtliga trailers finns nedan:

4 COMMENTS

  1. Är det allmän inbjudan eller? Har precis införskaffat över 45 nya skräckfilmer och det är så tråkigt (läs läskigt) att se dom ensam och fästmön hatar skräckfilm!

  2. 45 nya skräckfilmer! Jag tror bestämt att vi har att göra med en skräck-aficionado? Vilka filmer är det? Ge mig några exempel?

  3. Det är alla filmerna i "Afterdark Horror Fest" alla fyra åren plus några till bland annat Nightmare on Elm Street-boxen.

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".