Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Recension Serier & TV

Snabba Cash – Pulshöjande drama utan vinnare

Betyg

”Äh, det där är bara ghettostress. Gå hem och vila så blir det bättre.” Det är budskapet Salim (Alexander Abdallah) får när verkligheten till slut kommer ikapp honom. Efter att ha skjutit ihjäl folk på löpande band och sett sina närmaste vänner dö i ett meningslöst gängkrig vill han bara dra sig ur och lämna det där livet. Starta ett nytt liv med sin nya guss och hennes barn. Han vill inte längre sitta själv i sin mörka, nedgångna lägga och röka på. Han har ruttnat på att hans vänner ständigt hugger varandra i ryggen och att allt bara handlar om pengar, eller para som det heter i branschen. Men gängkriminalitet är som de flesta vet helt omöjligt att lämna. Man kan förstås säga till sin gängledare att ”Nu får det räcka, jag skiter i det här nu. Ring inte mig så ringer inte jag dig” och då få tidernas utskällning och riktade hot mot sig men man såklart även få ett ”Jag hör dig. Jag förstår dig, ta hand om dig nu bror” tillbaka men det är såklart bara tomma ord. Ett spel för gallerierna. Nej, det är som med det där berömda hotellet i Kalifornien. You can check-out any time you like but you can never leave.

Foto: Netflix

För Leya (Evin Ahmad) är det annorlunda. Hon bor förvisso också i orten men lever sitt liv utan gängkrig på knuten. Inga uppgörelser på gatan med tunga automatkarbiner och tjallare i varje kåk. Hon står inte nere i Kista Galleria och becknar på nätterna eller pressar sina närmsta vänner på stålar. Vi får veta att hon en gång i tiden har levt det där livet och att hon därför numera är ensamstående mamma. Nu är hon dock helt och hållet uppslukad i tech-träsket. Som entreprenör på startup-scenen försöker hon att genom mer eller mindre affärsetiska metoder få någon att investera i hennes bolag och det är inga småslantar som skall in heller. Det är många miljoner som skall byta händer men precis som i Salims verklighet i förorten går det inte att lita på någon i affärsvärlden. Investerare och vänner. Alla är till salu för rätt summa. Ingen relation är mer värd än ett par buntar ovikta rödingar under bordet och ett par larre köper en vänskap som varar över lunchen. Löften är till för att brytas och allt som inte sker bakom ryggen på någon är inget värt, det är bara en fasad för att lugna ner en upprörd situation. Gjuta olja på vågorna. Problemet är bara att trots ständigt svek och fulspel rullar inte paran in.

Då, när allt ser som mest hopplöst ut glider den parodiskt yuppiestekande Tomas Storm (Olle Sarri) in på ett bananskal och med sin laxrosa säckiga kostym, svindyra Maserati och snabba sneakers övertygar han naturligtvis alla om att han är på riktigt. En äkta bre. Han är den svenska tech-branchens Elon Musk och Jeff Bezos oblygt mixad med Wall Street-vargen Jordan Belfort i en klyschig over-the-top-skildring som stundtals saknar motstycke. Det är så överdrivet och hysteriskt töntigt att det blir omöjligt att inte gilla allt med konceptet Tomas Storm. Trots att han precis som alla andra i Snabba Cash är både motbjudande och avskyvärd.

Foto: Netflix

Det är å andra sidan svårt att inte gilla det mesta med Snabba Cash och det är inte så konstigt med den förebilden som verkar ligga till grund för serien. Inte för att jag har något som styrker det mer än en känsla och ett starkt igenkännande men för mig är det tydligt att en av inspirationskällorna, förutom själva filmserien med samma namn är The Wire och här har man lyckats med mycket som många andra misslyckas med genom åren. Precis som, i det som fortfarande för mig är världens bästa TV-serie har manusförfattare Oskar Söderlund och regissören Jesper Ganslandt prickat helt rätt när det gäller karaktärerna. Här finns nämligen inga hjältar, inga vinnare, inga lyckliga slut och precis som David Simons målar upp sitt Baltimore som en naken, våldsam stad där droghandel och dödskjutningar har tagit överhanden gör Söderlund/Ganslandt samma sak med Kista. Nu är förstås inte Kista något Baltimore men känslan finns där hela tiden. Hopplösheten, det sociala arvet, politiken och segregationen som har lett fram till ett socialt landskap som ständigt står i lågor och för att svärtan och smärtan skall nå oss tittare måste både den goda och den onda sidan lida. Vi måste känna det de känner, de måste se vad andra inte ser och varje dag vakna upp till en ny dag i helvetet. Abstinensen skall tränga igenom varje por i kroppen och ångesten skall ligga där, tung som en filt dränkt i formalin. Här finns dock ingen god sida, ingen alls och det är verkligen hopplöst på riktigt.

Här finns hierarkin med springpojkar som Tim (Ali Alarik) en ung kille som har tröttnat på Svenssonliv med sin töntiga farsa och hellre vill klättra i rank hos gängledare som Ravy (Dada Fungula Bozela) men också de som sitter högre upp och styr spelet, väljer vilka pjäser som skall offras och när och har man sett The Wire känner man igen dem alla. I Snabba Cash stöter vi på svenska motsvarigheter till Omar Little, Avon Barksdale, Marlo Stanfield och Snoop, den kaxiga unga tjejen i rastaflätor som åker runt i en svart van med stereon på högsta volym och pressar både underhuggare och baselement till lydnad.

Foto: Netflix

En annan tydlig koppling kan göras till SVTs monsterhit Tunna Blå Linjen men där den serien fokuserade på polisens arbete gör Snabba Cash precis tvärtom. Här existerar endast polisen i periferin. De lyser med sin frånvaro när fulla magasin töms mitt på ljusa dagen eller när någon avrättas kallblodigt i en trappuppgång och de har ingen som helst aning om att planer ständigt smids i källaren under en matvarubutik. När de väl dyker upp är de alltid för sena och det är väl ofta så det ser ut i kriget mot gängkriminalitet. Polisen är chanslös på egen hand och behöver samhällets hjälp för att kunna ingripa. Ett samhälle som är tyst.

Den som tyckte att brottslingarna i Tunna Blå Linjen var för mesiga och inte alls i paritet med verklighetens undre värld lär få sitt lystmäte mättat här. I Snabba Cash är ingen människas liv värd mer än pengarna han eller hon kan skaka fram. När hoppet ibland ändå tänds släcks det snabbt igen och precis som i verkliga livet hjälper det inte att fälla en knarklangare då det alltid står någon annan bakom, redo att ta över gatorna. Oftast någon med ännu större våldskapital. Alla vill uppåt men vad väntar på toppen? Ett pris på ditt huvud och ett liv i ständig skräck. Knarkpengarna spenderas på vapen, skottsäkra västar och lyxklockor. Ännu en fasad som måste upprätthållas för att inge respekt. Man lever för dagen och gör inga planer för framtiden. Nej, det är inte Maslows behovstrappa som står i fokus här direkt.

Foto: Netflix

Skådespelarna gör sitt yttersta för att jag tidigt skall upptäcka att min empatiskål är snustorr. Den är tom långt innan första avsnittet är slut och jag sitter bokstavligen och håller tummarna för att ingen skall nå framgång. Ingen i den här tragiska ensemblen är värd någon som helst lycka. Det är nämligen en bedräglig skara människor som inte tvekar en sekund när pengarna ligger på bordet. Då spelar det ingen roll om man behöver köpslå med sitt eget barn, vara golare mot sina polare, lura investerare eller använda blodspengar för att köpa sin egen falska lycka. Det handlar om karaktärer som i sina egna huvuden är de smartaste som någonsin gått på denna Jord men som tar så otroligt många korkade och giriga beslut att jag flera gånger under seriens sex intensiva avsnitt övervägt att stänga av. Detta är dock ett synnerligen gott betyg då Dada Fungula Bozela, Alexander Abdallah, Evin Ahmad, Ali Alarik och Olle Sarri framkallar känslostormar i mängder. Må vara att det inte är de vackraste av känslor men så är det heller ingen vacker värld som skildras i Snabba Cash.
Något som språkbruket också gör väldigt tydligt. Hade jag fått endast en krona för varje gång någon skulle penetreras i munnen, skjutas i de nedre regionerna, någons mamma skulle lägras, någon anklagades för att bedriva otukt eller vara prostituerad eller när någon helt enkelt skulle fuckas upp skulle jag kunna köpa mig en skottsäker väst nu.

Snabba Cash i serieform krossar alla mina lågt ställda förväntningar och levererar istället en av årets starkaste upplevelser, om än något utdragen. Den är brutal, snortajt, girig och packad med svek. Precis som livet självt.

Snabba Cash har premiär på Netflix 7:e april

 

 

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."