Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Recension Serier & TV

Snöänglar – Monumentalt mörker i svensk-dansk socialrealistisk dramathriller

Betyg

Jag minns en gång, när jag och min flickvän satt och tittade på ett amerikanskt TV-program där något random par i Tennesse inte kunde få ekonomin att gå ihop. Det här var långt före Lyxfällan så det var ännu inte vardag för oss svenskar att på bästa sändningstid bevittna hur idiotiska beslut plötsligt kunde kasta hela livet på ända. Nej, nu satt vi båda två och bara gapade och vi trodde väl knappt våra ögon och öron. Vad är det som händer liksom, vad är det vi tittar på? Grejen med det här paret var att de även hade ungar och inte var de få till antalet heller. Nej, jag vill minnas någonstans mellan sex och åtta stycken, i blandad storlek och ålder och de hade inte mat på bordet varje dag. Om man nu inte räknar Coca Cola som mat då för det fanns det varje dag. I mängder. Nu skulle det visa sig att den lilla inkomst som ändå fanns i detta hushåll i huvudsak gick åt till tre saker – Cola, bildelar och cigg. Det var det, sen var pengarna slut. Finito tills nästa check kom. Det höll förstås inte så mamman prostituerade sig och farsan snodde cyklar hos grannarna och krängde bakom den egna husvagnen. Då sa min flickvän en sak som jag fullständigt höll med om då och fortfarande håller med om, till etthundra procent. ”Det borde verkligen vara förbjudet att skaffa barn när man inte ens klarar av att ta hand om sig själv.” Och efter att ha sett SVT:s plågsamma socialrealistiska dramathriller, Snöänglar cementeras den åsikten ytterligare för det här är verkligen svårtittat i så många lager. Sex avsnitt av ren och skär svensk-dansk ångest.

Foto: SVT

En kall decembernatt försvinner plötsligt Lucas, ett fem veckor gammalt spädbarn i Stockholm. Hans mamma Jenni (Josefin Asplund) har länge kämpat med sitt pillermissbruk och den sönderstressade pappan Salle (Ardalan Esmaili) jobbar dubbla skift för att få tillvaron att gå ihop. Han är med andra ord i princip aldrig hemma och därmed får den ytterst sköra och instabila Jenni bära hela ansvaret för Lucas uppväxt. Ett barn som dessutom har kolik och skriker dygnet runt. Sedan tidigare har paret också en dotter med särskilda behov, Nicole. Och det går förstås inte att rodda alls, framför allt inte i längden. Det är helt enkelt en katastrof som bara väntar på att hända. Jenni tuggar lugnande och sömntabletter som andra tuggar tuggummi och hon får dem dessutom av sin mamma (Cecilia Nilsson) så uppfostran är skev i alla led.

En kväll, när Jenni har fest hemma skriker Lucas så mycket att hon ställer ut honom i snöstormen utanför. Inte skall lite barnskrik få stoppa henne och hennes polare från att vräka på med hårdrock, kröka och dra i sig droger. När Salle kommer hem säger hon att Lucas sover bättre ute. Desperat försöker han förklara för henne att det här inte går längre men kan inte tränga igenom drogdimman. Han lämnar henne på golvet och går och lägger sig.

Samtidigt har BVC börjat förstå att allting inte står rätt till i familjen och sjuksköterskan Maria (Maria Rossing) börjar göra regelbundna hembesök till Salle och Jennis förtret. Två dagar innan julafton sker då det som är en förälders allra värsta mardröm. Lucas försvinner. Salle har som vanligt kört taxi hela natten och Jenni har drivits till vansinne av Lucas gråt och tagit så många sömntabletter att hon tuppat av totalt och nu helt saknar minne från kvällen.

Foto: SVT

Polisen kopplas in och utredaren Alice (Eva Melander) försöker desperat att bringa klarhet i händelseförloppet som ledde till att en fem veckor gammal bebis helt plötsligt bara var borta en morgon. Ett fruktansvärt meddelande på Salles mobilsvar riktar tidigt misstankarna mot Jenni men samtidigt dyker andra tekniska bevis upp som istället pekar mot att Salle har varit inblandad i Lucas försvinnande. De plockas såklart in och båda föräldrarna säger hela tiden att de förstås är chockade över Lucas försvinnande men känslan är att de är mer irriterade för att de inte får fortsätta leva på som vanligt, utan att folk skall lägga sig i än att deras barn är borta. Alice anar ju att det är något som inte alls stämmer i deras historier och snart är hon så djupt involverad att hon blir besatt av att lösa fallet.

Samtidigt kämpar både Alice och Maria med sina egna utmaningar i livet. Alice och hennes komplicerade relation till pojkvännen Martin (Shanti Roney) och poliskollegan Stellan (Albin Grenholm). Maria som har en bror, David (Niklas Herskind) i behov av omhändertagande dygnet runt och som barnsköterska har hon det där behovet av att ständigt ta hand om andra människor i nöd, vilket leder till att hon plockar upp en ung gravid flicka som stötts bort av samhället. Hennes högsta önskan i livet är att alla barn skall få en trygg och uppväxt, fylld med kärlek, uppmärksamhet och omtanke. I Snöänglar lyser allt det där med sin frånvaro.

Foto: SVT

Ja för som ni förstår är det här verkligen ingen solskenshistoria. Faktum är att inte en enda solstråle tränger igenom det kompakta mörker som är Snöänglar. Det är ett gränslöst tragiskt och utmattande men samtidigt uppslukande drama som beskriver vad som tyvärr är en verklighet för alltför många barn. Snöänglar är skriven av danska Mette Heeno och regisserad av svenska Anna Zackrisson. Svensk-danska samarbeten brukar ju borga för succé och det är mycket som är riktigt bra men det håller ändå inte hela vägen. Tyvärr lider serien ibland av ett lite väl uppenbart sensationssökande och balansen mellan huvudrollsinnehavare och biroller är också rejält ojämn, där vissa skådespelarinsatser är rent av skrattretande styltiga medan Josefin Asplund, Ardalan Esmaili och Maria Rossing ger allt, i varenda bildruta.

Snöänglar finns att streama på SVT Play

 

Omslagsfoto: SVT

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."