Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Thank you for your patience
Recension

Thank You For Your Patience – Om livet, kärleken och att åka kommunalt

Betyg

Visst känns det som att kärleken väntar sjöng Jocke Berg en varm sommarnatt för alldeles för många år sedan. Men det där stämmer ju inte alls. Kärleken väntar inte på någon och när den väl kommer är det bäst att du är redo. Vadå? Är du inte redo säger du? Synd, för här kommer jag och flyttar in i ditt hjärta, fyller hjärnan med oxytocin och river upp din själ.

Nej, det är förstås precis tvärtom. Kärleken kommer ju alltid när man minst anar det och den kan dessutom dyka upp precis var som helst, oftast finns den inte alls där man trodde. Där det var mest rimligt. För så är det ju. När man väl slutar leta och lever på precis som vanligt, bara låter dagarna gå och gör vanliga saker så dyker den plötsligt upp. När vi inte jagar den och slutar leta på alla tänkbara platser efter desperat närhet så finns den där en vacker dag och förändrar våra liv.

Eller som random post på Instagram kastade i ansiktet på mig då jag låg på pandemisoffan och scrollade genom flödet, just när karantän-tristessen var som värst. ”Someday, someone will walk into your life and make you realize why it never worked out with anyone else.” Jag tänkte direkt att det här kommer jag nog att kunna använda någon dag. Jag måste måste ha den, komma ihåg den. Jag måste spara den och screenshotade därmed, lätt darrande på handen i FOMO-panik. Och tänk så rätt jag hade.

Foto: Canelake Films

För det är precis den känslan jag har när jag är klar med novellfilmen Thank You For Your Patience. En liten film om livet och kärleken men det är inte tal om någon klassisk romcom med surfer dudes, cheerleaders, skolbal-ångest med tillhörande makeover, lyxshopping på ett snöigt Manhattan, skruvade familjemiddagar och kraschade bröllopsfester på Waikiki Beach. Visst, är det USA och boy meets girl med allt vad det innebär men det är samtidigt så minutiöst avskalat, äkta och vackert. Ibland känns det nästan som om att jag inkräktar på någons privatliv, vi står obehagligt tätt i deras personal space. Så nära tillåts vi komma två helt okända människor som genom ett ödets nyck träffas på en tunnelbanestation i New York.

”Thank you for your patience” ljuder det ur högtalaren när tåget inte kan avgå som utlovat och plötsligt står de där, helt ensamma på perrongen. Två främlingar. En tydligt ansträngd och uppenbart nervös dialog inleds. Vad heter du? Vilken är din station? Vad jobbar du med? Skall vi gå?

Foto: Canelake Films

Han heter Jabbar och skall på anställningsintervju. Han är på, han är drivande. Emily jobbar som analytiker på Wall Street. Eller nej förresten, kontoret ligger på en tvärgata men hon går av vid Wall Street. Det känns bäst så. Hon är avvaktande. Skeptisk till en början. Två unga människor med olika bakgrund och förutsättningar i livet. Efter viss tvekan och oro, ”kan jag verkligen lita på den här människan?” ger de upp tågresan och lämnar stationen för att kasta sig ut i något nytt, något okänt. Obekväma frågor och klumpiga försök till humor. När de vandrar gata upp och gata ner blir frågorna mer och mer intima. Den sociala bubblan runt omkring dem, i början fylld av massiva mängder oklara intryck krymper allt eftersom och snart finns det bara plats för två.
De sitter på ett café. Pratar om ex och språket blir allt grövre. Frågorna är tydliga, närgångna och känsliga. När hade du senast sex? Varför tog det slut? Otrohet och omogna beslut. Uppgivenhet och ett liv på distans. Kärleken som kan vara hård och orättvis men också mjuk och ärlig. Omgivningen är tyst och osynlig. I parken steppar en ung man i kostym och rosa skor.
”Jag ville bli dansare när jag var yngre.” viskar Emily. Drömmar och ambitioner, tidigare så svåra att prata om känns plötsligt helt självklara.

Thank You For Your Patience är ett perfekt exempel på hur man kan skapa magi med små enkla medel. Det finns egentligen ingen handling, i alla fall inte en traditionell storyline som en publik ofta förväntar sig. Här finns ingen bakgrund, ingen spännande twist. Inget utrymme för misstag. Ett första intryck är allt. Precis som i livet kastas vi in i verkligheten och låter framtiden visa vägen. Handlingen är livet, livet är kärleken och kärleken är här och nu. Ta emot den, den väntar inte.

Långa scener av dialog mellan Jabbar och Emily och långt över 10 000 steg på stegmätaren. Det finns några få övriga personer med dialog, som mest existerar i periferin, bland annat en parodiskt stereotyp försäljningschef men annars är det Jabbar och Emily. De är filmen och filmen är dem.

Foto: Canelake Films

”Men hallå det där är väl ingen film?! Det måste ju finnas en handling!” kommer säkert någon belackare att tycka. ”Nähä, så det behövs inte? Okej, men då kan ju lika gärna jag plocka med mig mobilen och filma lite när jag och frugan ska ta femmans vagn från Valand till Sankt Sigfrids plan. Vi kan säga att den är inställd, eller i alla fall försenad. Det är den ju alltid ändå. Vi kan glida in på Espresso House och snacka gamla ligg och sen gå ut och gå på tvärgator till Avenyn. Kika på någon snubbe som spelar panflöjt i parken. Sen slänger jag väl upp skiten på YouTube och cashar in. Hur svårt kan det vara? Kan ju vem som helst lösa.”

Nej, så fungerar det förstås inte. Marcus Faheys Thank You For Your Patience är en micro-budget-film som aldrig någonsin känns som en sådan. Jag menar förstås inte att det vilar en blockbuster-känsla över produktionen, snarare är det så att jag aldrig tänker på den smala budgeten eller att det i grunden ”bara” är två personer i New York som filmas när de gör vanliga saker och pratar om livet i allmänhet och känslor i synnerhet. Jabbar Adam White och Emily van Raay är strålande i sina roller, där utmaningen förstås ligger i att det inte skall kännas som några roller alls. Bara två personer du plötsligt möter på gatan. De skall kunna vara vem som helst.

Foto: Canelake Films

Filmen är producerad av Johan Stavsjö, verksam inom film och TV de senaste fem åren, nu senast på Netflix Kärlek och Anarki. Samtidigt producerar och regisserar han independent-kortfilmer genom produktionsbolaget Canelake Films och Thank You For Your Patience är alltså ett samarbete med den New York-baserade regissören och manusförfattaren Marcus Fahey.

Både foto och ljud håller hög klass rakt igenom och New York känns levande och spännande, precis som New York skall göra. Men framför allt är det en film som framkallar känslor. Positiva sådana och det kan sannerligen behövas i tider som dessa. Lite värme och medmänsklighet. Tyvärr är slutet väl sockersött och ”Hugh Grantigt” för att det skall hålla hela vägen men jag är ändå lycklig över att jag hade tålamod och väntade in den här sköna indiepärlan. Se den du också. För det fina hantverket men också för lite ljus och hopp när livet känns mörkt och deppigt. Den är dessutom helt gratis.

Thank You For Your Patience har premiär på Vimeo, Facebook och YouTube 29 januari

Vi intervjuade Johan för några år sedan. Här kan du läsa intervjun.

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."