Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension

The Girl with All the Gifts – Zombierulle utan bett

TGWATG

Recensionen publicerades första gången 16 augusti

Zombies, dystopi och britter! Vilken förbannat härlig kombo tänkte jag och jublade inombords. Den senaste riktigt bra zombierullen var ju signerad en britt, Danny Boyle och här fanns ju som sagt alla pusselbitar på plats innan jag ens satt mig tillrätta i den trånga och svettiga festivalbiografen. Sa jag föresten att Emmy-vinnaren Glenn Close är med? Eller att Colm McCarthy, som ligger bakom både Peaky Blinders och Sherlock har regisserat? Nämnde jag att en av vår tids bäste britt Paddy Considine spelar en av rollerna? Var det ens någon idé att se filmen? Kunde jag inte bara slänga ut en fullpoängare med en gång och åka hem och lira No Man’s Sky istället? Det här var ju kassaskåpssäkert, eller? Njaaaa… ändå inte.

TGWATG1
Namnkunniga britter redo för zombiejakt

Vi kan väl säga att den som kom för att se en ”28 Months Later”, det vill säga jag, inte alls fick glädjehoppa fullt så högt jag önskat. Nej, det var bara att konstatera att kräftgången fortsätter för genren. Har konceptet zombies på film blivit så pass urlakat vid det här laget att det nu är bortom all räddning? Vi har trots allt på kort tid fått se zombies i alla tänkbara situationer där genren gått från skräckfilm, till action, till komedi och nu drama. Samtidigt har The Walking Dead, som till stor del bidragit till hypen fortsatt att skörda framgångar i TV-format och därmed också mer eller mindre satt standarden för hur genren skall behandlas. Den oundvikliga frågan blir därför, varför skall vi gå och se medelmåttiga zombiefilmer på bio när vi kan få en bättre upplevelse hemma i soffan?

The Girl with All the Gifts är precis som många andra nya produktioner en adaption från en bok och jag har inte läst förlagan så mina intryck gäller enbart filmen. Och nu när vi har det avklarat är det dags att hugga tag i den förestående uppgiften, att dissekera filmen med den jobbigt långa titeln.

TGWATG2
Flickan med alla gåvorna får av förklarliga skäl inte vara ute och leka själv

Det är framtid i England och i en militärbunker utan fönster bedriver Helen Justineau (Gemma Arterton) skolverksamhet. Det är grekisk mytologi som gäller i dag och hon är insmord i en specialsalva som döljer hennes doft av mänskligt kött, hur hon luktar nu kan man bara spekulera i men det räddar i alla fall hennes liv. Det kan kanske tyckas märkligt men då skall man veta att eleverna i det här plugget inte är det minsta sugna på vanlig bamba-lunch som sprödbakad torsk med potatis och gröna ärter, de vill ha människokött, ju rödare dess bättre. I den här dystopiska skolan går ett 20-tal elever. Eller går och går, de bor här. De vaknar på morgonen i en cell och fjättras likt Hannibal Lecter till en rullstol för att föras till skolsalen. På huvudet bär de också någon form av högteknologisk anordning. Den ser för övrigt ut som något inköpt från TV-shop för 199 spänn paret.

Bra zombierullar handlar sällan om de smittade, de grymtar mest, rör sig långsamt och tuggar hjärna. Dock kan de lära oss människor att man inte bör experimentera med okända virus men det är ändå karaktärerna runt omkring som gör att man är beredd att investera två timmar i en film om odöda. Att se deras kamp, följa deras skräckfyllda resa mot en eventuell fristad eller ett botemedel. Så är det dock inte i The Girl with All the Gifts, här kretsar storyn kring protagonisten som inte bara är ett tioårigt barn utan dessutom en hybrid. Hon är alltså både zombie och människa, vilket gör att hon inte alls grymtar och rör sig långsamt men ändå är sugen på hjärna. Melanie (Sennia Nanua) är förmodligen den mest sofistikerade zombie du sett på bio.

TGWATG4
Ibland måste hon dessutom ha visir

Som ni säkert har räknat ut vid det här laget är hon en av dessa elever vid ”Zombie High” och ja, det är också hon med alla gåvorna. Premissen är att hon, tillsammans med övriga kids har blivit infekterad av ett köttätande virus som gör dem livsfarliga men ändå beräknande, talföra och intelligenta. Vi får tidigt se ett band knytas mellan Melanie och Helen trots att den bistra Sergeanten Parks (Paddy Considine) hytter med näven och påminner om att barnen må se snälla ut men att de minsann fortfarande är små monster. Bakom hela operationen står forskaren Dr. Caldwell (Glenn Close). Hon söker föga överraskande febrilt efter ett vaccin mot epidemin och föga överraskande finns lösningen hos Melanie. Hon är trots allt flickan med alla gåvorna.

TGWATG3
Ett England i spillror

Nu är det lätt att tro att det här är en sömnig historia med mer psykologi än splatter men så är inte fallet. Den som vill ha blod och hjärnsubstans behöver inte gå hem hungrig. Efter en serie händelser lyckas nämligen gruppen att fly och det är givetvis skillnad på att ta hand om ett zombiebarn i säker miljö och ute i det fria men det är också här jag tappar intresset för filmen. Nu trampar den mest upp gamla fotspår. Jag gillade det psykologiska betydligt mer än det actionfyllda och jag vet att jag säger emot mig själv här eftersom jag kom med förhoppningen om en ny 28 Days Later men problemet är att The Girl with All the Gifts aldrig ens kommer i närheten av spänningen eller skräcken i nämnda rulle.

Fotot är mörk och dystert, musiken andas domedag och skådespelarna gör vad de kan med det tunna manuset men efter en lovande start är The Girl with All the Gifts ännu en generisk zombiefilm utan några större överraskningar eller minnesvärda scener.

The Girl with All the Gifts har biopremiär 7 oktober

betyg2

 

 

 

 

 

 

 

2 COMMENTS

  1. Tyckte inte att det fanns särskilt många ljuspunkter i den här filmen. Framförallt stör jag mig på att den hela tiden är så är så inkonsekvent i sina premisser och jag förstår inte om jag ska försöka ta den seriöst eller inte.
    Är Melanie farlig eller inte? Kan hon själv välja när hon är farlig? Finns det olika slags zombies/monster? Premisserna ändras hela tiden och till slut slutar jag bry mig.
    Finns det inte en regel som säger att en films universum ska definieras under de första sekunderna och får därefter inte ändras?
    Dessutom är skådespeleriet överlag kasst.

  2. Jag tror att grundtanken är att tittaren skall avgöra det själv. Att det skall ligga ”i betraktarens ögon” att avgöra om hon är ond eller god men problemet är som du säger att premisserna ändras hela tiden, vilket gör det omöjligt. Kanske funkade det bättre i boken än på film för här kändes det bara rörigt och oengagerat.
    Visst är det märkligt att en så etablerad och talangfull skådespelarensemble inte kan leverera bättre? Dock måste jag vidhålla att jag tyckte att det var rätt spännande och intressant i början men när det bara blev ännu en generisk zombieslasher av det hela så tröttnade jag snabbt.

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."