Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Recension Serier & TV

The Head – Långt ifrån perfekt men förrädiskt svår att motstå

Betyg

Den som begravs i snö, dyker alltid upp stendö. Det är premisserna som gäller när David Pastor, Àlex Pastor och David Troncoso tar sig an den gamla fina genren, ond bråd död bland forskare som lämnat allt för att bo isolerade i svinkall miljö. En genre där vi framför allt minns klassiker som The Thing och…  The Thing. Men det är inte den enda inspirationskällan som ligger till grund för en inte särskilt originell men förvånansvärt fängslande miniserie på Viaplay, the Head.

Kreativiteten måste verkligen ha flödat när ett stolt produktionsteam samlades på kontoret efter slutfört arbete för att gemensamt enas om en titel för sin nya TV-serie. ”Alright, gott folk. Nu har vi bränt hela budgeten på svajiga skådisar från Jordens alla hörn, dassiga effekter och billiga kulisser men tamejfan om vi inte har lyckats spika ihop en spännande story ändå. Seriemördare och mystik, det är grejer det. Det gillar folket. Nu skall vi bara komma på ett schysst namn för skapelsen. Något att bli ihågkommen för. En gåva att lämna kvar till efterlevande. Något slagkraftigt som gör att streamingtorskar i alla tänkbara åldrar helt enkelt inte kan motstå att trycka på knappen när de sitter där och bingear som lobotomerade soffzombies. Nej, här skall pengarna rulla in! Någon som har några ideér? Vad som helst, inga förslag är för dumma.” Ja, kanske var det precis så där det gick till när en rätt hygglig sci-fi-skräckis förärades med en historiskt usel titel.

Foto: NENT Group/Jacques Mezger

Visst, det finns ett huvud i The Head, ett avhugget sådant dessutom. Ett huvud som hittas nedgrävt i snön i första avsnittet men som snart läggs till handlingarna för att sedan glömmas bort helt i takt med att offren börjar staplas på hög.

Tio personer samlas på en forskningsstation på Sydpolen och det är det vanliga persongalleriet som vi känner till så väl vid det här laget. En läkare, en kock, en vaktmästare och forskare av olika slag. Experter inom sina respektive områden. Gräddan av eliten, vetenskapens crème-de-la-crème och de är där för att rädda Jorden. Såklart. Den här gången är det klimathotet som hägrar och de har naturligtvis hittat en lösning. The Winterers, som de kallar sig själva har otroligt höga tankar om sig själva och säger sig agera i mänsklighetens namn men snart skall det visa sig att en seriemördare härjar i gruppen. Någon som avverkar forskare på löpande band. Redan tidigt in i första avsnittet står det ställt utom rimligt tvivel att John Carpenters The Thing har varit en enorm inspirationskälla i den här produktionen och om någon mot all tänkbar förväntan skulle råka missa detta faktum så rullar nämnda film på forskningsstationens TV redan första kvällen. Vi får omgående veta att det är tradition för alla forskare. Och det förstår man ju. Ingen polarstation utan The Thing. Det är ju som att sitta här och tro att inte Christer Fuglesang såg Alien första natten ombord på Discovery. Ett helt orimligt scenario förstås.

Foto: NENT Group

Annars är flashbacks mäkta poppis i The Head. Det är så vi får se hur de olika personerna dör och det är otroligt jävla frustrerande för att tala klarspråk och att hålla reda på den här ensemblen av potentiella offer är en utmaning i sig men det är en ännu större utmaning att hitta empati nog för att överhuvudtaget bry sig om vem som överlever. För det är sannerligen ingen sympatisk skara vi har att göra med här, dock en väldigt internationell sådan. Danske Alexandre Willaume spelar forskningsledaren Johan. Hans fru Annika spelas av lika danska Laura Bach, senast sedd i Gangs of London och irländaren John Lynch spelar den gåtfulla Arthur Wilde. Tyske Richard Sammels dyker upp som lätt paranoida Erik, spanjoren Álvaro Morte är den obligatoriska kocken som drömmer om att vara stjärnkock och alltid blir misstänkt först. Aki (Tomohisa Yamashita) är från Japan så han kan mycket om teknik. Avancerade saker som ingen annan i det hyllade teamet av vetenskapsmän och kvinnor fattar. Lösenord och sånt. Sverige får också vara med på ett hörn och reppa genom trion Sandra Andreis, känd från Morden i Sandhamn och Box 21, Hannes Fohlin, mest känd från Vår Tid är Nu och Andreas Rothlin Svensson från Innan vi Dör. Viktigast i skaran är dock läkaren Maggie, spelad av skotska Katharine O’Donnelly. Hon är en av de få som överlevde vintern och som nu berättar för oss vad det egentligen var som hände de där långa kalla månaderna när forskare plötsligt dog som flugor.

Foto: NENT Group

Men trots oräkneliga flashbacks som retar gallfeber på mig och nästan resulterar i en whiplashskada av allt hoppande och ett lika spretigt som osympatiskt persongalleri kan jag inte låta bli att tycka att det är här rätt trivsamt. Men det är klart, är man en obotlig sucker för den där gamla fina genren ond bråd död bland forskare som lämnat allt för att bo isolerade i svinkall miljö så är det förstås oerhört svårt att motstå lockelser som The Head. Det är en easy sell helt enkelt. Jag menar, kom igen. Vi snackar sex månader utan solljus, en forskningsstation långt bort ifrån civilisationen och en seriemördare som inte avslöjas förrän i sista avsnittet. När Johan anländer till Polaris VI och upptäcker ödeläggelsen och kropparna efter sina vänner och kollegor vet jag att det kommer att bjudas på både ångest och paranoia framöver och jag gnuggar händerna febrilt. Jag vet ju precis hur det kommer att bli, Det blir mycket snö men lite ficklampa i trånga utrymmen, människor man inte vet om man kan lita på, intriger och en gäckande mördare som smyger de mörka kulisserna.

Men The Head handlar inte bara om att överleva sina nära och kära för att så småningom kunna hitta en seriemördare bland just dessa. Det finns en fiende till som kan slå till när man minst anar det. Moder natur. Iskyla och förrädiska miljöer utgör ett ständigt hot mot de som inte är nog förberedda att ta sig an utmaningen. På det viset är The Head inte bara inspirerad av The Thing utan även filmer som Polarstation Zebra Svarar Ej och inte minst The Hateful Eight. En whodunnit i isolerad miljö. Bland snödrivor och tunna väggar. Vi vet tidigt att det är en i ensemblen men vem och varför? Det är det välkända låsta rummet-mysteriet även om rummet är betydligt större den här gången och Agatha Christies ande svävar tydligt över de sex avsnitt som utgör säsong 1, en säsong som jag hoppas blir den enda trots en del obesvarade frågor. För så är det. The Head ger mig inte de svar jag vill ha, den bjuder på pinsamt dåligt skådespeleri till och från och en polarmiljö som kanske inte alltid övertygar, förmodligen för att serien är filmad på Teneriffa men samtidigt levererar den allt det där andra. Det som är så viktigt i en sådan här produktion. Spänning, atmosfär, nerv och twisten jag visserligen kunde se komma, men ändå inte. Och med den tvetydiga cliffhangern uppmanar jag er att genast se The Head. Det är en blast from the past. Ett homage till en tid när B-rullar var, well.. the thing. Något som gick hem i alla hushåll. Den är långt ifrån perfekt men samtidigt förrädiskt svår att motstå. När jag väl hade börjat titta kunde jag inte sluta och det är ett gott betyg om något. I synnerhet när jag i själva verket är omåttligt less på både isolering och kyla.

The Head finns att streama på Viaplay

 

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."