Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Film Recension

The Hunt – Politisk satir som försöker sticka ut hakan

Betyg

Bra

  • Stundtals mycket underhållande politisk satir
  • Betty Gilpin
  • Snygg produktion

Dåligt

  • Stundtals tunt manus
  • Man skulle kört på hårdare med den politiska satiren
  • För kort

Universal Pictures The Hunt har befunnit sig i blåsväder under en längre tid med ett premiärdatum i september 2019 som fick flyttas p.g.a. två masskjutningar i USA och deras trumpne president ansåg att Hollywood blivit rasister då filmens högvilt tillhör hans fanclub – republikaner.

Personerna bakom jakten är en grupp av framgångsrika akademiker som kallar sig ”Elit” då de anser sig vara politiskt korrekta då de tar den globala uppvärmningen på största allvar (att flyga privatjet är förstås nödvändigt), att alla människors värde är av största vikt förutom de som tillhör kategorin ”white trash”.

Denna kategori av ”slödder” är det förstås helt ok att bedriva jakt på för att rädda världen från idioter som röstar på Trump, tror att den globala uppvärmningen är lögn, att homosexualitet är en sjukdom som går att botas med religion osv. Två kategorier av extremradikala människor med andra ord.

Tolv främlingar vaknar upp i en skog, de har ingen aning om var de är eller hur de kom dit. Det tar dock inte lång tid innan de upptäcker att de mot sin vilja agerar villebråd när några plötsligt börjar skjuta på dem. De får en chans att beväpna sig och då är tävlingen om starkast vinner igång.

Filmens första minuter får mig att dra paralleller till Hostel, där rika människor betalar dyra pengar för att tortera människor. Där slutar iofs likheterna då The Hunt är mer komedi än skräck. Skulle istället placera den i samma fack som Ready or Not från förra året då likheterna är stora även om det förekommer mer splatter i The Hunt.

Manusförfattarna Nick Cuse och den något berömdare Damon Lindelof (Lost, Watchmen) har skrivet en historia som är välskriven och i vissa scener riktigt rolig och träffsäker. Man slänger politiska kängor åt höger och vänster (bokstavligt talat) och det är stundtals modigt gjort men jag hade önskat en ÄNNU mer vågad approach. Jag tillhör kategorin av personer som har en samvetslös humor, detta blir lite för snällt för mig och tyvärr håller den politiska satiren inte hela vägen.

Tycker skådespelarna håller en hög nivå och det är härligt att se alltid lika kompetenta Hilary Swank (Boys Don´t Cry, Million dollar baby) på vita duken igen. Men filmens stjärna är utan tvekan Betty Gilpin (Glow, Nurse Jackie). Hon dominerar varenda scen hon är med i och är en karaktär full av överraskningar, ”don´t judge a book by it´s cover” stämmer in bra på hennes karaktär. Tycker om filmens en del oväntade vändningar som i kombination med filmens höga tempo driver filmen framåt i en rasande fart.

Hade dock önskat att filmen var längre än 1 timme och 29 minuter för vissa partier hastas det igenom då filmen vunnit på en något djupare handling med ännu mer hänsynslöshet i sin satir. Tyvärr är slutet lite väl ”snällt” men vägen dit är underhållande. The Hunt är dock inte en film för alla. Tycker man om filmer med underhållningsvåld som innehåller mycket självdistans och sarkasm är detta din kopp med ekologiskt grönt te.

The Hunt hade biopremiär fredagen den 13:e mars

Foto: Universal Pictures.

 

 

 

 

Rastlös beteendevetare och hundälskande dykinstruktör som fascineras av det magiska samhället under ytan i tropikerna, tunga dramer och George Clooney. Svart humor är meningen med livet och Denis Leary är ett missförstått geni som är en bestående stjärna på min himmel.