Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Recension

The Kingdom of Dreams and Madness – Recension

kingdom of dreams and madness

Den japanska animationsstudion Studio Ghibli har blivit mer eller mindre legendarisk, med filmer som Spirited Away, Min granne Totoro och Det levande slottet. Helt enkelt några av världens bästa animerade filmer. En dokumentär om studions arbete, med animatören och regissören Hayao Miyazaki i centrum, låter som ett måste. Synd då att The Kingdom of Dreams and Madness, av Mami Sunada, inte riktigt lever upp till förväntningarna.

Visst är Miyazaki en fascinerande person, en excentriker med hög arbetsmoral och inrutat liv, som går och småfilosoferar, och varje dag går och vinkar till barnen på dagiset som ligger granne med studion. Och det finns helt klart charmiga inslag, som dagliga gympastunder på jobbet (varför har inte alla kontor det?!), och när vi får se hur snacket går när de ska utse röstskådis till huvudpersonen i Det blåser upp en vind, filmen som Miyazaki jobbar på i dokumentären och som antas vara hans sista. Det är också kul att få se hur det ser ut på en arbetsplats som Studio Ghibli – det ser faktiskt ganska mysigt ut där alla tecknare sitter i gulliga små skrivbordsbås och arbetar för hand. Men trots två timmars speltid får man veta exceptionellt lite om hur det egentligen går till när filmerna görs. Man får småglimtar av hur det tecknas och färgläggs, men det dröjer aldrig kvar vid det – men det är ju därför jag tittar på en dokumentär om en animationsstudio, för att jag vill få en inblick hur det konstnärliga arbetet går till!

Stilen är rätt mycket ”flugan-på-väggen” med skakig handkamera, men ibland ställer regissören också frågor till personerna som filmas. Men till Miyazaki ställer hon snarare frågor som ”varför gifte du dig?”, än frågor om hans konstnärliga arbete. Mycket av speltiden går också åt till oerhört många klippbilder på träd som vajar i vinden och på huskatten som ligger och sover på olika platser runt om i studion. Och så får vi närvara vid väldigt många möten som vi inte riktigt vet vad de handlar om, eftersom vi kommer in mitt i en konversation mellan personer som alla inte ens presenteras.

Som sagt, det finns verkligen roliga och intressanta inslag, men som helhet blir tyvärr The Kingdom of Dreams and Madness en stor besvikelse.

betyg2

 

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.