Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension

The Skeleton Twins – Recension

The-Skeleton-Twins

Efter att inte ha träffats på tio år undkommer tvillingarna Maggie och Milo döden på samma dag, vilket leder till att de återförenas. Tillsammans försöker de hitta tillbaka till relationen de en gång hade, och kanske därmed hitta nyckeln till vad som gått fel i deras liv.

I stort skulle jag säga att det finns två sorters filmer här i världen. Dels finns det filmer som är lätta att återge. Filmer där en förståelse för handlingen automatiskt innebär en förståelse för själva filmen, där det du får på papperet är detsamma som det du får i biofåtöljen. Där A+B = C, varken mycket mer eller mycket mindre.

Sen finns det filmer som ”The Skeleton Twins”. Filmer som är så mycket mer än bara summan av sina delar, där enkel matematik inte kan förklara varför det man ser på duken tycks vara så mycket mer än det som rent faktiskt finns där. Filmer som det instinktivt tar emot att ens försöka beskriva, eftersom man vet på förhand att man kommer att misslyckas att göra den rättvisa. Men visst, jag skulle såklart kunna försöka.

Jag skulle till exempel kunna berätta att detta är ett finstämt, känslosamt och starkt familjedrama med inslag av svart humor, som har ett underliggande allvar som inte viker för en sekund. Hur historien kretsar kring Maggies och Milos försök att lappa ihop sin tvillingrelation, och hur de båda gradvis inser hur mycket deras uppväxt präglat deras liv och i förlängningen gjort dem till främlingar för varandra.

Skeleton Twins
Bill Hader och Kristen Wiig som Milo och Maggie.

Vidare skulle jag kunna ta upp hur perfekta Kristen Wiig och Bill Hader är som Maggie och Milo. Hur deras lågmälda, komiska tajming lyser igenom precis tillräckligt mycket för att skapa en smärtsam kontrast mellan lidande och hopp. Hur den kontrasten så enkelt och självklart beskriver det obönhörliga i att vara människa, hur vi alla kämpar för att behålla vår tilltro samtidigt som vi dansar med vårt eget mörker. Jag skulle kunna hävda att detta är två av årets bästa skådespelarprestationer.

Jag skulle även kunna hylla manuset och regin, som med en magnifik fingertoppskänsla möjliggör Wiigs och Haders fantastiska rolltolkningar. Jag skulle kunna förklara att filmen är så vackert uppbyggd att publiken i varje givet ögonblick har precis så mycket information vi behöver för att nästa steg i handlingen ska slå med full kraft. Hur bara det faktum att det finns en scen i ”The Skeleton Twins” som innefattar sång och dans, som faktiskt för historien vidare och inte bara finns där som en onödig gimmick, talar volymer om manusets kvalitet.

Jag skulle helt enkelt kunna hylla och härja, analysera och argumentera til’ kingdom come.

Men vad skulle det tjäna till? Jag skulle ändå bara nå halvvägs, om ens det, i mina försök att förklara varför det här är en film som stannar i ens medvetande långt efter att ljuset tänts i biosalongen. Även om jag lade tusen och åter tusen ord på att försöka förklara mina intryck skulle jag inte vara mycket närmare att lyckas. Dessutom, när allt kommer omkring, behövs det inte tusentals ord. Faktiskt, nu när jag tänker på det, så räcker det med två.

Se den.

The Skeleton Twins har svensk biopremiär 10 oktober

betyg4

 

4 COMMENTS

  1. Kristen Wiig? Var inte hon med i Bridesmaids? Lysande komedienn. Ska nog lyda ditt råd Adrianna, och se denna film.

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Journalist, anglofil, cynisk romantiker. Föredrar eskapism framför realism och vill helst av allt leva i en kostymfilm som utspelar sig i rymden. Älskar science fiction, rom-coms, efterrätter och Tina Fey.