Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension

Tunna blå linjen – svidande realistiskt om polisens otacksamma verklighet

Betyg

Bra

  • Morfar
  • Allt annat

Dåligt

  • Väntan på en ny säsong känns redan lång
  • Dessa nassar igen

Det är ett väldigt gnällande på polisen i vårt samhälle. Ibland välförtjänt i allra högsta grad. Det finns rövhål inom varje yrkeskategori då människan är som den är helt enkelt. Efter mina många år som yrkesverksam i olika länder har jag insett att vår poliskår är att räkna med för det mesta. T ex i Thailand kan du köpa dig fri från att ha orsakat en annan människans död för att du har kört rattfull, ”only the price is right”. Fick berättat för mig av en tysk advokat att ett sånt här tillfälle kostade en rattfull tysk 150 000 pix för att familjen skulle kunna ”sörja” sin döda son.

Polisen fick självklart vara med och dela på kakan då det var de som övertalade familjen att så ”mycket” var deras sons död värd istället för att slänga tysken i fängelse. Det är en VÄLDIGT liten peng för att inte hamna i ett Thailändskt fängelse som är så nära helvetet man kan komma utan att vara död. Summan av kardemumman, vi ska inte klaga på vår poliskår så mycket som det görs. Deras arbetsmiljö är ett skämt när de riskerar att få diverse sjukdomar av narkomaner som spottar på dem eller har en infekterad spruta i fickan de ljuger om när polisen visiterar dem. Eller i värsta fall bli dödade av ett olagligt vapen som smugglats in. Samtidigt är polisyrket ett val och vi ska vara glada att någon vill göra detta skitgöra så vi andra har någon att ringa när vi haft inbrott, blivit överfallna osv.

I SVT:s nya drama Tunna Blå Linjen skildras ett gäng polisers arbete och privatliv. Filmat lika briljant som i Jakten På En Mördare som även SVT ligger bakom. En mockumentär berättarstil, fiktion blandat med realism så nära en dokumentär man kan komma med skådespelare i rollerna. Kanske inte så många kända ansikten för många av oss vilket jag välkomnar med öppna armar, in med nytt blod bara. Vi har sett lite väl många Gunvalds genom åren och behöver inga fler på några decennier framöver. Handlingen är lagd i Malmö som har sin beskärda del av kriminalitet kan vi ju vara överens om.

Här finner vi ett gäng poliser, norrländskan Sara (Amanda Jansson) som efter ett trauma i barndomen tar sin tillflykt till Gud när stressen blir för hård, Magnus (Oscar Töringe) som blivit cynisk p.g.a. en strulig familjemedlem, den nyskilda pappan Jesse (Per Larsson) som klamrar sig fast vid smulorna av sin splittrade familj med allt han förmår, ensamvargen Leah (Gizem Erdogan) som har fullt upp med sin excentriske och judiske morfar som blir trakasserad dagligen i sin närbutik. Antisemitism är ett återkommande tema i handlingen. När polisen måste eskortera ett gäng nazister som demonstrerar, att behöva försvara vår rätt till det fria ordet när många av poliserna är hatobjekt för nazisterna på grund av sin etnicitet och hudfärg. Det krävs en oerhörd styrka som människa och polis att ”hjälpa” dessa idioter då resten av Malmö vill slita dem i stycken för att de får propagera sitt hat på öppen gata med poliseskort.

Hittar tyvärr inte någonstans namnet på skådespelaren som spelar morfar för jag vill höja honom till skyarna! Scenerna mellan honom och Gizem Erdogan är fantastiska, är de släkt på riktigt måntro? Svar mottages gärna vad denna fantastiska man heter, ska plöja allt med honom hädanefter. Tack vare er fantastiska läsare fick jag reda på morfars namn: Jurek Sawka. Lägg nu detta namn på minnet gott folk! Alla skådespelare är perfekta i sina roller, manuset suveränt, regin är i toppklass, filmningen som skapar den dokumentära känslan är spot-on. Har funderat i några veckor nu på vad som är mindre bra men tyvärr kommer jag inte på ett endaste dugg.

Skulle väl vara att 10 avsnitt på 60 minuter är för lite, girig vill bara ha mer nämligen. Jag hoppas verkligen att Tunna Blå Linjen kommer skapa en debatt om polisernas arbetsvillkor och framförallt deras absurt låga löner för vad de får stå ut med. Jag hade definitivt inte skyddat några nassar för den lönen, yttrandefrihet eller inte. Eller utsätta mig att drabbas av en dödlig blodsmitta när en narkoman biter mig i handen. Som supermodellen Linda Evangelista sa under sin storhetstid i tidningen Vouge: ”I don’t get out of bed for less than $10,000 a day”. Tänk om polisen hade lyxen att kunna säga så?

Att kombinera ett privatliv med detta yrke visar sig vara lättare sagt än gjort. Hur ska man kunna vara en individ som älskar och är lycklig när man dag ut och dag in får se samhällets kolsvarta baksida? När man har tonårsflickor som springer på stan när det härjar en våldtäktsman man gör allt för att få tag på? Hur klarar man att inte bli cynismen personifierad och flytta ut på en egen ö med sig själv som enda sällskap? Detta är frågor som hela tiden går igenom mitt huvud när jag plöjer avsnitt efter avsnitt då det inte går att sluta titta. Skaparen Cilla Jackert har gjort en helt fantastisk tv-serie, en av de bästa i sin genre kan jag utan tvekan säga, som är rakt igenom autentisk och gripande på så många olika sätt. Hela mitt känsloregister spelas upp under de 10 timmar säsong ett består av. Det gick INTE att sluta titta. Ursäkta min franska på förhand men fy fan vad bra Tunna Blå Linjen är. Lånar tre ord av min kära kollega Måns Lindman här på Onyanserat: Hatten är AV Cilla Jackert! Jag beställer omedelbart en säsong två och jag vill ha den om en vecka, tack på förhand.

Tunna Blå Linjen finns att streama på SVT Play

 

 

 

Rastlös beteendevetare och hundälskande dykinstruktör som fascineras av det magiska samhället under ytan i tropikerna, tunga dramer och George Clooney. Svart humor är meningen med livet och Denis Leary är ett missförstått geni som är en bestående stjärna på min himmel.