Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension

Turbo Kid – Recension

turbo-kid-2
Pojke möter flicka… och sen dödar de alla onda.

Året är 1997. Det är framtid i en post-apokalyptisk värld där det råder en ofantlig brist på vatten och sansade människor. En sakletande föräldralös pojke, The Kid (Munro Chambers), cyklar omkring på sin BMX i jakt på grejer han kan växla in mot lite smutsigt vatten i bästa fall. Skatter som gamla superhjältetidningar, rosa plastflamingos och en sådan där klassisk röd View-Master som man kan kolla på bilder med står högt i kurs. Allt som är färgglatt och kul egentligen vilket make sense i en grådaskigt dammig och förstörd värld i övrigt.

Området som kallas Wasteland regeras av den genomonde Zeus (Michael Ironside) och hålls i schack av hans högra hand Skeletron. Man kan väl säga att det är management by death som gäller.

turbo-kid-4
Zeus är både arg och ond. Ingen får ta hans vatten nämligen.

En dag när The Kid är ute och cyklar träffar han på en märklig flicka. Ovan vid sällskap är han först ytterst tveksam till att släppa henne närmare sig, men hon har något visst, Apple (Laurence Leboeuf) som hon heter, och de slår sig samman. Och som vanligt när det finns en god och ond sida kommer dessa obönhörligen dras emot varandra för en slutgiltig uppgörelse.

The Kid och Zeus har dessutom mötts långt tidigare. Fler och fler minnesfragment sätter snart samman pojkens mörka förflutna, och han har mycket goda skäl att vilja förinta Zeus. En hjälp på vägen är när han hittar sin förebild bland superhjältars dräkt och blir Turbo Kid som kan spränga folk med en turboladdad superkraftsarm. Visst låter det helt episkt?

Jag märker i alla fall att jag sitter och tänker ”Yes!” varje gång en bad guy exploderar i ett blodbad, nästan som att man spelar ett TV-spel snarare än kollar på film. Men det känns helt naturligt i en värld som är en slags blandning mellan Mad Max, Wall-E och Iron Man.

turbo-kid-3
Fast Skeletron är nästan ondast. Men ganska gullig när han cyklar på sin BMX.

Och det är omöjligt att värja sig från scener där en docksöt flicka slaktar folk med en trädgårdstomtepåk så att blodet sprutar. Det förstår ni ju själva att det är helt magnifikt. Överhuvudtaget varvar filmen ytterst charmiga, banala scener med fullskaliga massakers, men alltid med humor och glimten i ögat. Filmen är en B-film, men en ytterst medveten sådan. Jag vill ha mer från trion François Simard, Anouk Whissell och Yoann-Karl Whissell som både skrivit och regisserat det hela.

Turbo Kid är kanske inte för alla, men om du är uppvuxen på 80-talet, sett He-Man när det begav sig, spelat arkadspel, samlat på serietidningar, lyssnat på random synthmusik och kan leva med splatter vill jag påstå att denna film är gjord särskilt för dig. Lyckliga är vi som tillhör just denna skara som fått en liknande upplevelse tillägnad oss under året i form av Kung Fury dessutom.

betyg4_5

Turbo Kid visades på Way Out West 2015. Oklart när den dyker upp på annat sätt.

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.