Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension

Under sanden – Gripande danskt krigsdrama

landofmine

Recensionen publicerades första gången den 2 februari, i samband med att filmen visades på Göteborgs filmfestival

Sommaren 1945 har andra världskriget äntligen tagit slut, och så också Tysklands fem år långa ockupation av Danmark. Men kvar i Danmark lämnar tyskarna upp emot två miljoner landminor som man placerat ut längs den jylländska västkusten, som en barriär om de allierade skulle anfalla.  För att säkra stränderna tänker Danmark använda tyska krigsfångar som minröjare, för att leta fram, gräva upp och desarmera alla dessa livsfarliga minor som dolts under sanden. Det här skildrar den danske regissören Martin Zandvliet i filmen Under sanden (Land of Mine), som visar en del av andra världskriget som inte är så känd, inte  heller i Danmark där det utspelades.

När filmen börjar kör sergeant Carl Rasmussen (Roland Møller) förbi tyska soldater som marscherar ut ur landet (eller är fångar), och kan inte behärska sitt hat när han ser att en av dem håller en dansk flagga under armen. Han får ett fullkomligt utbrott, vrålar att ”det här är mitt land!” och misshandlar tysken. Nu är det ombytta roller, och hans agerande känns på något vis logiskt, trots brutaliteten.

under sanden3

Rasmussen har fått en grupp krigsfångar till sitt förfogande för att rensa en strand från tusentals minor. Men i slutet av kriget har den tyska armén rekryterat väldigt unga män, och de fångar som sergeant Rasmussen får i sin grupp för att utföra den dödligt riskabla uppgiften är snarare pojkar än män. De flesta av dem har knappt sett en mina tidigare, och de flesta ser livrädda ut.

Men de lär sig, och de jobbar metodiskt, hasar sig fram på mage, känner med ett spett i sanden för att hitta minorna, gräver försiktigt fram dem för hand och skruvar med darriga händer isär delarna för att desarmera dem. Det är extremt nervigt, och anspänningen i att aldrig veta om, eller snarare när, det ska smälla gjorde att filmen verkligen kändes fysiskt i mig. Regissören Martin Zandvliet skildrar detta väldigt skickligt och närgånget, men ändå inte för utstuderat. Med det sagt, så finns det också några riktigt fruktansvärda scener.

land of mine2

I krigets logik är det så självklart att den sida som placerade ut minorna också är den som tvingas ta bort dem. Vem är det annars som ska göra det? Men det är samtidigt väldigt svårt att köpa att de här rädda tonåringarna får ta på sig en skuld för den tyska krigsmaktens vidrigheter under kriget. Att de liksom skulle förkroppsliga ”onda tyska soldater”. Och den danske sergeant påverkas också, motvilligt. Han har ensam hand om gruppen, och till en början behandlar han dem som det slödder han tycker att tyskar är, men efter hand blir det omöjligt för honom att inte låta minsta lilla medlidande och mänsklighet komma fram.

Roland Møller är oerhört bra i rollen som Rasmussen, men ännu mer imponerande är de unga tyska skådespelarna, som allihopa gör otroliga insatser. Man känner deras rädsla, hur de slits mellan att vara barn och vuxen, deras utsatthet och anspänningen i arbetet de utför. Scener där de unga krigsfångarna hänger i gräset utanför skjulet där de bor visar tydligt hur vissa av dem verkligen är närmare barn än vuxen. Två av dem är tvillingar, och de fångar en skalbagge som de leker med och kivas om vad de ska döpa den till. Det blir en sån sjuk kontrast till den uppgift de tvingas utföra.

Under sanden är en annorlunda andra världskriget-skildring på så sätt att det är tyskar som är offren och danskarna som är the bad guys, om man ska förenkla. Vilka som är ”de onda” och vilka som är ”de goda” i ett krig är självklart inte svart-vitt, men tanken är kanske en förutsättning för att kunna upprätthålla den grymhet man måste uppvisa motståndarsidan. Oavsett detta så är Under sanden en väldigt spännande, gripande och välspelad film som man absolut ska se.

betyg4

 

Under sanden (Land of Mine) har svensk biopremiär 15 april.

 

2 COMMENTS

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.