Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension Serier & TV

Unorthodox – bästa miniserien 2020 är signerad Netflix

Betyg

Bra

  • Shira Haas
  • Allt annat

Dåligt

  • Absolut ingenting.

Så här i påsk med all dess religiösa betydelser tog jag mig en titt på Netflix miniserie Unorthodox. Efter 4 timmars sträcktittande satt jag bara och stirrade rakt ut, dränerad på känslor mumlandes: ”Herregud”. Anledningen till min tillfälligt religiösa psykos var inte den ultraortodoxa judendomen utan huvudrollsinnehavaren Shira Haas. Hon ÄR sin karaktär Esty, jag har inte sett en sådan rollprestation sedan…någonsin?! Har nog inte blivit så berörd av en skådespelarinsats sedan Nicole Kidman spelade Virgina Woolf i mästerverket The Hours (2002). Kommer på mig själv flera gånger under seriens gång med att tro det är en dokumentär jag bevittnar men så är icke fallet.

Unorthodox handlar om ett slutet trossamfund bestående av ultraortodoxa judar som hittade sin fristad i Williamsburg i New York efter andra världskriget. Man pratar endast jiddisch, engelska anses inte nödvändigt att kunna även om man bor i en världsmetropol. I centrum finner vi tonåringen Esty som med sina 152 cm över havsytan verkar lika ömtålig som bladguld och genast väcks moderskänslor i mig som i vanliga fall inte äger en ”biologisk klocka”. Hon har en skörhet kombinerat med en styrka som man nästan kan se bubbla under huden på henne när det krävs. Esty har växt upp hos sin farmor då hennes far är ett hopplöst fyllo men är trots detta fortfarande välkommen i gemenskapen (han är man) och hennes mor stack till friheten i Berlin när Esty var barn.

Hela sin uppväxt har Esty fått höra att det är något fel på hennes mamma som lämnade dem alla vilket Esty självklart tror på då hennes farmor är synonymt med trygghet. Eftersom kvinnans enda syfte är att vara en god hustru och bebismaskin blir Esty bortgift med en judisk kille från familjen Shapiro. Det är ett kärlekslöst äktenskap och det gör inte saken bättre av att hennes osäkra make Yakov (briljant spelad av Amit Rahav) tror blint på sin mors ord vare sig det gäller mat eller sexuellt umgänge. Scener som framkallar skratt och förfäran hos oss tittare.

En dag får Esty nog och försöker frigöra sig genom att fly till Berlin då hon anser att ”min Gud krävde för mycket av mig”. Hon har alltid känt sig som en udda fågel uppväxt i en gemenskap där man inte accepteras om man inte kan rätta sig i ledet. Då är det hårda bud i Mellerud som gäller för GUD NÅDE dig om du vill lämna gemenskapen. I Berlin öppnas det upp en helt ny värld och samtidigt som det är komiskt att se Esty för första gången upptäcka sökmotorn på en dator eller när hon får reda på att hon har tagit en tugga av en smörgås med skinka blir jag även illa berörd av den omoderna bubbla hon växt upp i.

Skådespeleriet är makalöst rakt igenom men Shira Haas spelar i den högsta divisionen som finns och om ingen annan mutar Emmy och Golden Globe juryn har de redan ristat in hennes namn på statyetterna vid det här laget. Något annat vore faktiskt konstigare än att Jesus (tydligen) gick på vattnet. Med små ansiktsuttryck och snabba glimtar i hennes stora ögon kan man se rakt in i hennes själ och jag får hela tiden påminna mig om att Haas spelar en karaktär, att det är hennes jobb.

Hon ger den lilla Esty en sån oerhörd pondus, mod, styrka samtidigt som hon bitvis är svag, osäker, naiv och hjärntvättad av sin egen familj. En familj som borde älska henne för den hon är, inte för någon de vill eller snarare kräver att hon ska vara. Det är en scen i Unorthodox jag inte kan säga så mycket om men den handlar om en oanad talang Esty besitter som hon fullständigt utlämnande och modigt visar upp för att säkra sin framtid och det är så vackert att jag inte ens märker att jag gråter.

Serien bygger löst på författaren Deborah Feldmans memoarer som vågade bryta sig loss och lämnade denna omoderna och mycket ojämställda chassidiska livsstil. Kvinnors främsta uppgift är att producera bebisar (för att kompensera för alla de som dog i koncentrationslägren) och att få männen att känna sig som ”kungar”. Männen är så religiösa det bara går att bli och jag funderar på hur de ens hinner arbeta med alla ritualer och böner de utför läsandes högt ur böneböcker, vaggandes fram och tillbaka. Bara deras fjäderbeklädda hattar är ett kapitel för sig.

Mycket fascinerande och oerhört väl framställt av skaparna Anna Winger och Maria Schrader (kräver ett prisregn över dessa damer också) som trots den extrema ojämställdhet mellan könen proffsigt undviker fallgroparna mellan svart och vitt, resultatet blir istället en gråskala som är oerhört nyanserad. Handlingen drivs framåt med tillbakablickar men det blir aldrig förvirrande då vägen mot slutet är spikrak. För att bäst sammanfatta mästerverket Unorthodox vill jag citera Helena Lindblad som skrev i Dagens Nyheter: ”Ett litet feministiskt mästerverk som berättar en livsbejakande, originell och hjärtskärande historia om kvinnlig frigörelse mot fonden av ultraortodoxt liv i Brooklyn”. Amen.

Unorthodox finns att streama på Netflix. 

Foto: Netflix.

Rastlös beteendevetare och hundälskande dykinstruktör som fascineras av det magiska samhället under ytan i tropikerna, tunga dramer och George Clooney. Svart humor är meningen med livet och Denis Leary är ett missförstått geni som är en bestående stjärna på min himmel.