Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Recension

Wish I Was Here – Recension

Wish-I-Was-Here-Spaceman

Recensionen publicerades första gången 11 augusti. 

Wish I Was Here har ingen unik berättelse. Wish I Was Here har inte de på pappret bästa skådespelarna. Wish I Was Here kunde inte ens helt finansieras utan crowdfunding.

Men vad spelar det för roll?

När det gäller berättelsen löser regissören, manusförfattare och huvudrollsinnehavare Zach Braff det med att lägga in tillräckligt mycket egenheter, oftast av nördhumorkaraktär, för att det skall bli riktigt roligt, och pappans insjuknande i cancer hanteras på ett så finkänsligt sätt att tårarna rinner. En veritabel känslobergodalbana utlovas.

Utöver det finns det en träffsäkerhet i hur filmen skildrar en lika vanlig som ovanlig familj. Den arbetslöse Aidan (Zach Braff) som vägrar ge upp skådespelardrömmen, hustrun Sarah (Kate Hudson) som med ett tråkigt ekorrhjulsjobb är tvingad att försörja familjen, dottern Grace (Joey King) som med tonårskval tampas med spirande ungdomskärlek, sonen Tucker (Pierce Gagnon) som främst inriktar sig på TV-spel, Aidans bror Noah (Josh Gad) som trots begåvning valt att slösurfa i en trailer hela dagarna och Aidans och Noahs pappa Saul (Mandy Patinkin) som snart möter döden och vill få ett värdigt och viktigt avslut med familjen.

wish-i-was-here-street

Det finns äktenskapliga slitningar, outtalade förväntningar och en relation som tas allt för given. Det finns drömmar, och det finns definitivt en rädsla att följa dem. Och det finns känslan av att hela ens liv är ett stort fiasko vilket gör att man bara vill gömma huvudet i en fiskskål. Noah har sagt upp kontakten med Saul då han ständigt blir påmind om vilket misslyckande han är. Dessa bannor har även Aidan fått sin beskärda del av, att han kan med att vara något så löjligt som en skådespelare, men i egenskap av förälder själv känner han ett ansvar att hålla sams så gott det går. Det finns också i denna judiska familj om inte en nära så i alla fall en närmare relation till Gud och församlingen, men Aidan hoppas ärligt talat mer på ekonomisk än andlig hjälp därifrån.

Castingen är närmast briljant med tanke på budget. Joey King, bara 14 år, gör en mycket övertygande prestation som den cyniska, sökande dottern Grace. Till och med Kate Hudson, som jag undrar om jag egentligen sett något gediget av sen Almost Famous, gör här en habil insats, i synnerhet i en väldigt fin dialogscen med Saul i sjuksängen. Alla anhängare av The Big Bang Theory lär gå igång lite extra när Jim Parsons dyker upp. Josh Gad som Noah är klockren som ärkenörd. Och Zach Braff själv har givetvis skrapat ihop en egen fanskara från framförallt tiden i Scrubs och gör nog ingen alltför besviken. Hoppas att fler upptäcker hans första film Garden State nu som också den är väldigt sevärd.

wish-i-was-here-jim

Att våga utmana det man fruktar, att sikta högre än en audition för random crew member #1 i en suspekt scifi-produktion, att raka av sig håret, att delta i kostymtävlingen på Comicon med en hemmagjord rymddräkt, att lära sig simma, att tro på familjen, att möta döden, att följa sin dröm; där ligger essensen i denna film. Som sagt, allt är inte särskilt originellt men det är väldigt bra utfört.

betyg4

Wish I Was Here hade nordisk premiär på Way Out West 2014, och har biopremiär i september i Sverige.

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.